Är vi ett djur som håller sig själv fången i något slags kollektiv galenskap? | Foto: TT

En värld av krubbitare

Publicerad:

Djingis Khan, Adolf Hitler och nu Donald Trump. Människor som egentligen mer är karikatyrer än människor. Personer som är förmögna att göra de sjukaste saker och som tillåts göra det. För i grunden är det det det handlar om, menar Jerker Jansson. Varför tillåter vi diktatorerna att diktera villkoren?

Ibland blir jag rädd på riktigt. Trump, Putin, Erdogan och Kim efter Kim efter Kim. Oavsett religion eller ideologi är de lika farliga där de står runt den globala sandlådan med gylfen nere, redo att börja mäta pittar om det så ska krävas att hela jorden utplånas. Men varför är det så?

Despoter och massmördare är tyvärr inte ovanliga i människans historia. Det verkar som om imperiebyggande och utrotningskrig är något vi har sysslat med under väldigt lång tid. Men det är inte det normala läget för djuret människa. Det normala för oss är att leva i små grupper eller samhällen, ofta en utvidgad familjegrupp eller en mindre by, kanske mellan 5 och 150 personer beroende på omgivning och teknisk utveckling.

Kvinsklighetens utveckling

Elaine Morgan har skrivit flera böcker, framför allt The descent of woman (1975) om människans utveckling ur kvinnans perspektiv, bland annat var det hon som såg till att vattenapeteorin fick spridning utanför smala vetenskapliga och feministiska kretsar. Med fokus på reproduktion och samarbete i det nära livet snarare än produktion och konkurrens med yttervärlden går det att lägga ett annat pussel än det som föreställer apokalypsen.

Teorin säger, grovt förenklat, att någon gång i vår förhistoria levde vi vid havet och fick vår mat ur det. Det kan förklara mycket. Att människobarn kan simma från start. Att vi har samlag ansikte mot ansikte. Att vi åker till salta, varma havsstränder för att trängas med en massa andra människor. Relativt hårlösa kroppar. Exemplen är legio.

Teorin har fått visst stöd på senare år av genetisk forskning som har visat att någon av våra förfäder drabbades av någon form av katastrof och reducerades till under 10 000 individer, men är i övrigt svår att testa och det saknas av förklarliga skäl arkeologiskt material. Men jag gillar den, det räcker. Framför allt ger den ingen större plats för krigarmänniskan.

Tyvärr består ofta samtida kunskap om ett ämne av vad folk har hört, typ. Begrepp som mödosamt mejslats fram av filosofer och andra missförstås och förgrovas av människor som egentligen inte vet någonting om saken. Facebook, någon? Darwins teori om den starkas överlevnad finns till exempel inte. Han hade en teori om att den som var mest välanpassad klarar sig bäst, men det är en helt annan sak. Styrka kan vara direkt hotande för överlevnaden i vissa lägen.

Snarare handlar det om hur makten legitimerar sig själv. När Darwin formulerade sina teorier låg starka nationalistiska stämningar över Europa, precis som här. Vetenskapen ägnade enorm energi åt att bevisa att män är grejen och att kvinnor är onödiga och bräckliga, och orsakade enormt lidande i sina försök att bevisa det. Anpassning blev till styrka. I dag kanske en hel del människor av andra skäl missförstår det engelska ordet fittest. Tror att det handlar om den onödiga och hälsovådliga fitnessindustrins sjuka människosyn.

Gud visar vägen

Robert Wright beskriver i Och människan skapade gud (Fri tanke, 2012) hur den gudomliga världen följer den kulturella. Gudarna blir till vad vi behöver dem till. Största delen av mänsklighetens historia har vi levt i små grupper som skött sig själva. Deras gudar var, likt vikingarnas, som människor som levde i en annan verklighet och som hade rätt litet intresse för oss människor. De var ofta minst lika dåliga och svaga människor som vi kan vara.

När vi tog steget över till jordbrukssamhället behövdes soldater för att försvara de växande bosättningarna och arbetare för att odla marken. Religionen fick uppgiften att förklara varför en person ska bestämma över alla andra. Gud blev man, en och allsmäktig. Precis som kungen eller generalen. Och så började man att tokkriga i sekler.

När folk springer fram och tillbaks över Europa för att ha ihjäl varandra i sekler så är det alltså inga naturgivna principer som är i gång, det är kulturella: värderingar, ideologier, religiösa system och nu för tiden kapitalismen och patriarkatet i ohelig allians. Jag är ingen anhängare av raka materialistiska förklaringar, men självklart försvarar sig makten med alla medel och tankar är billigare, enklare och framför allt säkrare vapen än militära.

Det är därför som arméer över hela jorden börjar ställa om till cyberkrigföring. Det sker redan avancerad forskning på Försvarshögskolan och andra institutioner och vi kan gott räkna med att det redan finns avancerade system igång för att spana inte bara på eventuella fiender utan också på oss som bor här.

Är Trump sociopat?

Idéer om hur människor är ”egentligen” spelar roll för hur vi fungerar tillsammans som samhälle. Den felaktiga idén om att konkurrens mellan individer och grupper är vad som driver utvecklingen framåt har perverterats till en skräck för andra människor. Det är vettigt att vara skeptisk inför folk, du vet ju inte om en person vill väl bara genom att se på den, men det är skillnad på hälsosam skepsis och mordlystenhet.

Människor har alltid rört på sig, alltid haft kontakt med andra kulturer. Det är inget nytt. Inget som borde ha ställt till med särskilt mycket bråk. Vi har drabbats av en kulturell neuros, en samhällelig personlighetsstörning, i värsta fall förstadiet till sociopati, eller olika andra former av antisociala tillstånd, till och med psykopati.

Jag är inte psykolog eller läkare, jag kan självklart inte diagnostisera en person, i synnerhet en som jag aldrig har träffat, men det har antytts att Trump är sociopat eller i värsta fall psykopat. Och det kan säkert stämma. Den amerikanska manualen DSM säger att den person som kan kryssa av tre eller flera punkter på listan nedan anses ha någon form av personlighetsstörning som påverkar det sociala livet.

Sociopater hör till denna diagnosgrupp.
1. Bryter eller trotsar ofta lagen och sociala normer.
2. Ljuger och bedrar ofta andra.
3. Är impulsiv och planerar inte för framtiden.
4. Är likgiltig inför andras säkerhet.
5. Är benägen att ta till våld och aggressivitet.
6. Är oansvarig och kan inte fullfölja ekonomiska åtaganden.
7. Känner inte ånger eller skuld.

Men varför accepterar vi det?

Vi vet att djur som inte får leva naturligt eller åtminstone naturlikt mår dåligt. Så är det bara. Men i berättelsen om människan hoppar många gärna över delen där det förklaras att också vi är djur, att vi också är mycket känsliga för vår livsmiljö.

Grisar som tvingas bo på för liten yta utvecklar destruktiva beteenden. De börjar skada varandra, bitas framför allt. När det är för trångt kan suggor ligga ihjäl sina kultingar.

Ingen tror för en sekund att det där är naturligt beteende för en gris. Men många går omkring och tror att krig, gruppvåldtäkter och förtryck på något sätt är ett naturligt tillstånd för människan. Men vi har också blivit krubbitare.

Vi har inte bara gjort mängder av djurarter till offer för vår plundring, vi har gjort oss själva till offer. 40 timmars arbete i veckan är på tok för mycket för djuret människa och vi har bara arbetat mer och mer genom historien. Det höga tempot, den kassa maten, vi drar på oss sjukdomar som inte funnits innan industrialismen, dör av stress och gifter, av att vår värld är alldeles för trångt, alldeles för högljutt.

Varför skriver jag ”vi”? Jag mördar inte. Jag våldtar inte. Nej, men jag går runt här i mitt liv och accepterar ramarna för det. Jag gjorde lumpen för att försvara något jag aldrig velat ha och reflekterade aldrig över varför jag behövde tutas i en massa moralism, väl dold som kunskap, i skolan. Jag skulle kunna opponera mig mer. Jag skulle kunna göra slag i saken. Hoppa av.

Donald Trump må med andra ord vara sociopat, någon form av personlighetsstörning krävs nog för att bete sig som han, men den viktigaste frågan är: Varför väljer människor ledare som han?
Det globala samhälle vi lever i i dag är varken nödvändigt eller eftersträvansvärt. Snarare håller det på att förstöra oss som art. Trump och hans polare är symptom på en kulturell kris som inleddes med industrialismen och den vetenskapliga tidsålder någon gång på artonhundratalet och som nu nått sin kulmen. Jag hoppas verkligen att vi, och jorden, överlever den.