Kan det politiska stjärnskottet Benoit Hamon ena den franska vänstern och samtidigt utmana högerpopulisten Marine Le Pen i det stundande presidentvalet?

Fransk vänster splittrad inför valet

Publicerad:

Med knappt två månader kvar till det franska presidentvalet är utgången högst osäker. Vänstern är splittrad. Högerns korruptionshärvor avlöser varandra. Centerkandidaten Emmanuel Macron stiger i opinionsmätningarna men bara en står stadigt: högerextremisten Marine Le Pen.

Utrikes

David Mongard kedjeröker medan han pratar om den politiska situationen i Frankrike.

– Det såg ut att bli ordning på vänstern men nu vet jag inte vad det ska bli av oss.

Han är sociolog och aktivist och befinner sig på Place de la République – torget i Paris som för snart ett år sedan blev centrum för den stora proteströrelsen Nuit Debout. I dag är flaggorna bortplockade från statyn av nationalsymbolen Marianne, mitt på torget. De flesta som är här är på väg någon annanstans.

31 mars 2016. Tusentals personer har just tågat genom Paris i protest mot arbetsmarknadslagen El Khomri – uppkallad efter näringsministern Myriam El Khomri. Lagreformen ska ”göra arbetsmarknaden mer flexibel” genom åtgärder som att luckra upp den lagstadgade 35-timmarsveckan och förenkla för arbetsköpare att runda facket vid uppsägningar. Demonstranterna samlas på torget för ett första möte – på sociala medier har de uppmanats att komma hit: ”I natt går vi inte och lägger oss” (Nuit debout betyder ungefär ”Natten ståendes upprätt” eller ”Vaken hela natten”). Inspirerade av den spanska proteströrelsen 15-M turas deltagare om att tala och ge förslag som röstas för eller emot via handuppräckning. Det första beslut som fattas är att samlas igen följande natt.

I flera månaders tid pågår de nattliga ockupationerna av torg över hela Frankrike. Rörelsen utvidgas, studenter och fackföreningar enas i kampen mot ekonomiska klyftor, miljöförstöring, korruption, oviljan att ta emot flyktingar och vräkningar från bostäder.

– Vi var den vänster som inte längre hade någon representation i parlamentet och vi var många, säger David Mongard.

I dag är spåren av rörelsen Nuit Debout reducerade till några väderbitna klistermärken på statyn Mariannes fot. Om nätterna är det lugnt på torget.

– Det är på grund av valrörelsen tror jag. Det var dags för oss att välja våra representanter och det gjorde vi när Hamon slog ut Valls, säger David Mongard.

Han är inte ensam om att hävda att det var ur proteströrelsen som stödet för Benoît Hamon uppstod. Hamon representerar en vänsterfalang inom socialistpartiet medan Manuel Valls tillhör den marknadsliberala högerfalangen.

Valls, som dåvarande premiärminister, var den som tvingade igenom den kritiserade El Khomrilagen i parlamentet genom att använda sig av en artikel i grundlagen som gav honom vetorätt.

Benoît Hamon avgick 2014 som utbildningsminister i Manuel Valls regering i protest mot den ”ickesocialistiska politiken”. Han har radikala idéer i samma linje som Nuit Debout-rörelsen: en tydlig ekologisk linje, vill inte bara behålla 35-timmarsveckan utan förkorta den ytterligare, ta emot fler flyktingar, förespråkar en generell basinkomst och tänker finansiera det hela med att bland annat beskatta automatiserad arbetskraft. Det är just angående finansieringen som han möter kritik och kallas naiv. Kritiken kommer även från det egna socialistpartiets högerfalang.

Men Benoit Hamon är inte den enda presidentkandidaten till vänster. Det finns ett par oberoende kandidater: Jean-Luc Mélenchon, grundaren av det franska vänsterpartiet (PG) och De grönas Yannick Jadot. Tillsammans har de tre partierna tillräckligt med stöd i opinionen för att utmana motståndarna och till och med vinna presidentvalet. Men Benoit Hamon och Jean-Luc Mélenchon beslutade efter misslyckade samtal förra helgen att fortsätta kampanjen separat – till en del väljares besvikelse.

– Franska politiker har för stora egon. De flesta fransmän står till vänster men om vi inte enar oss har vi ingen chans, säger David Mongard.

Efter högerns primärval i december var det få som trodde annat än att det till slut skulle stå mellan konservativa François Fillon och högerextremisten Marine Le Pen i presidentvalets andra och avgörande omgång. Sittande president François Hollande och hans socialistregering har historiskt låga förtroendesiffror. Benoit Hamon förknippas i viss mån fortfarande med regeringens misslyckande trots sin protestavgång.

François Fillons rykte var däremot gott. Trots åren som premiärminister i skandalomsusade expresidenten Nicolas Sarkozys regering kallades han ”obefläckad”, vilket han själv underströk. Men i slutet av januari briserade korruptionshärvan ”Penelopegate”. Satirtidningen Le Canard Enchainé avslöjade att hans hustru, Penelope, fått en fiktiv anställning hos sin man och avlönats med allmänna medel. Därtill har lagts en rad odeklarerade inkomstkällor. Skandalen har fått François Fillon att falla i opinionsmätningarna till en tredje plats, efter Emmanuel Macron och Marine Le Pen.

Emmanuel Macron var ekonomiminister i François Hollandes regering men bröt sig ur för att starta den egna rörelsen En marche (På väg) som han själv hävdar ”varken står till höger eller vänster”. Kritikerna säger däremot att han är ”varken vänster eller vänster” eftersom han förespråkar ekonomiska åtstramningar. Han kallar sig dock feminist och vill skydda hbtq-personers rättigheter till skillnad från sina värdekonservativa motståndare. Emmanuel Macron lockar nu väljare såväl från besvikna högerväljare som från vänsterns högerfalang.

Men det gör även högerextremisten Marine Le Pen. Hon är den enda kandidat som varit klar sedan länge. Att hålla primärval kallar hon ”ett svaghetstecken” och trots att hon utreds för en egen korruptionshärva i Europaparlamentet tycks det inte påverka hennes förtroende i mätningarna – över 24 procent av fransmännen sa att de tänker rösta på henne i valets första omgång, enligt en mätning beställd av dagstidningen Les Echos.

– Hon är den enda som verkligen bryr sig om oss arbetare. Vi måste komma på fötter innan vi kan hjälpa resten av världen, säger Delphine Weill som är offentliganställd inom fransk socialförvaltning.

Fakta: 

De strider om presidentposten

Marine Le Pen – högerextema Nationella Fronten, ligger på mellan 26 och 28 procent i de senaste mätningarna.

François Fillon – högerns konservativa kandidat, 19–21 procent.

Emmanuel Macron – centerkandidat som brutit sig ut ur François Hollandes socialistregering, 19–22 procent.

Benoît Hamon – Socialistpartiets kandidat, 13–17 procent.

Jean-Luc Mélenchon – vänsterpartiet PG, 11–13 procent.

Yannick Jadot ­– De grönas kandidat, 1–2 procent.

Fria Tidningen