Normbrytande nyheter
Att starta ett förlag i dag kräver varken stora resurser eller mycket kapital. Persondatorerna har gjort det möjligt att sköta sättning och formgivning från sängkammaren. Ändå är det svårt att försörja sig på att driva ett litet förlag.
Jag läser Sanna Wallins bok När jag letar efter Maxoch finner ett stycke svensk historia aldrig tidigare berättad. När jag letar efter Max är min färdlektyr på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm. Trots intercitys omväg via Värmland går tiden försvinnande fort. När tåget rullar in på sin ändstation är jag uppfylld av den resa som Sanna Wallin tagit mig med på.
Vad hände egentligen med den mansrörelse som på 70-talet hävdade mannens rätt att vara mjuk? Velourpappor och mjukismän är föremål för avhandlingen Befria mannen! skriven av Helena Hill, idéhistoriker vid institutionen för historiska studier vid Umeå universitet.
Tillsammans med Pelle Ossler och Niklas Hellberg – och med stöd av Statens Kulturråd – har Thåström i tre års tid arbetat med detta elektroniska musikprojekt. Det är inte rätt att likna det vid något av hans tidigare, eftersom det skiljer sig ganska väsentligt från samtliga. Mest påminner det kanske ändå om Peace, Love & Pitbulls – fast den här gången saknas aggressivitet och högljuddhet. Dessvärre också energi och kreativitet. Då var det nyskapande, intressant och häftigt. Det är det inte nu.
I år skulle författarinnan och opinionsbildaren Astrid Lindgren ha fyllt 100 år, vilket uppmärksammas i fotoutställningen ASTRID Anna Emilia LINDGREN och fotoboken Astrids bilder, en maffig biografi som släpps i samband med utställningen.
Trött på att släpa på tunga tegelstenar till böcker? Bättre att gå till biblioteket och ladda ner en mp3-bok istället. Nu deltar bland andra Skövde stadsbibliotek i ett unikt pilotprojekt.
Kampen om Ungdomshuset är över. Men nu har aktivisterna flyttat ut på gatan istället. Kanske är det här initiativen till framtidens frizoner föds, skriver Kristian Borg.
Det svenska serieklimatet har länge varit bistert, även med nordiska mått mätt. Men det senaste året har en handfull nya, mindre serieförlag växt fram. Komika är ett av dem. Bakom det står förläggaren Mikke Schirén, som söker föra hem lite europeisk värme.
När jag åker mellan Vällingby och Skarpnäck – det är närmare 30 stationer och resan tar 51 minuter – tittar jag ofta ut genom fönstret för att rensa tankarna eller fundera på något artikeluppslag. Det som vittnar om att jag befinner mig i en storstad är inte bara de många bilarna, de stora daghemsgrupperna som föses mellan punkt a och punkt b eller det oräkneliga antalet låghus, höghus, kontor och villor som placerats huller om buller intill varandra. Nej, storstadens främsta markör är den massiva mängden graffiti, och det finns många tags och throwups, till och med några pieces, att betrakta under resans gång.
En vanlig missuppfattning är att fantasygenren bara handlar om en flykt från verkligheten. Som att sagor inte skulle kunna lära oss något. Jag hoppas och tror att den föreställningen är så gott som motad i grind. Sagan om ringen, Harry Potter och Narnia, populära böcker som i sin tur blivit enormt framgångsrika filmer, har lärt oss att förstå fantasy på ett annat sätt än för bara drygt 30 år sedan.
Det handlar kanske någonstans om att fly verkligheten – men för att kunna se den som den verkligen är. I det verkliga livet kan barn fly in i en fantasivärld både som förströelse och terapi, och genom sagan lära sig att utveckla och förstå sina erfarenheter.
© 2020 Fria Tidningen