Från den 1 september börjar nya regler gälla för landets arbetslösa: varje månad ska en så kallad aktivitetsrapport lämnas in där den arbetslöse måste redovisa ”sökta jobb och andra aktiviteter som kan leda till arbete”. Den som inte lämnar in en ”fullgod” rapport kommer att bestraffas i enlighet med ett nytt sanktionssystem. De första rapporterna ska lämnas in den 1 oktober. Men någon definition om vad som är en ”fullgod” rapport finns inte i det informationsmaterial som Arbetsförmedlingen har skickat ut till de arbetssökande.

De nya reglerna ska till att börja med enbart gälla arbetslösa med a-kassa, för att senare i år utvidgas till att även omfatta personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under 2014 utvidgas reglerna till att omfatta samtliga arbetslösa, som i praktiken borde gälla även arbetslösa med socialbidrag, som skulle kunna få rätten till detta ifrågasatt om rapporten inte lämnas in.

På en del håll verkar dock arbetsförmedlingarna tjuvstarta. Nelle Read befinner sig i Jobbgarantins fas 3 och borde alltså ännu inte omfattas av reglerna:

– Jag har fått veta av min handläggare att AF anser att jag är i behov av extra stöd i min arbetssökning och därför måste jag från och med den första september rapportera hur många jobb jag har sökt, hur många intresseansökningar jag har gjort och vilka övriga kontakter jag har haft med arbetsgivare, säger hon.

I praktiken identiska krav med dem i de nya reglerna.

– Det kallas alltså ”stöd”, kommenterar hon ironiskt.

I framtiden är det inte omöjligt att regelverket skärps ytterligare. I juni fick Arbetsförmedlingen nämligen i uppdrag från regeringen att utreda effekterna av att arbetslösa tvingas redovisa sin sökaktivitet tätare än en gång i månaden. Till den 1 november ska den utvärderingen vara klar. Ett huvudsyfte är ”ökad sökaktivitet och tätare uppföljning så att arbetslösa kommer ut i jobb snabbare”, enligt AF:s pressmeddelande. Och enligt det PM som legat till grund för den nya lagen skriver regeringen att man vill ”förtydliga regelverket så att det blir tydligare för den sökande vad som förväntas av honom eller henne. Det handlar i första hand om att vara aktivt arbetssökande.”

Henrik Lund från Sveriges anställningslösas landsorganisation är kritisk.

– Hela ansvaret för att hitta jobb läggs på den enskilde. Varför ålägger man inte istället AF att varje månad redovisa vilka lämpliga jobb som finns att söka för den arbetslöse? Man har blandat ihop begreppen ansvar och skuld. Visst har individen ett visst ansvar utifrån de förutsättningar denne har, men om inte ens regeringen kan påverka arbetsmarknaden, hur ska då individen kunna göra det? Konsekvensen blir ökad stress och psykisk utmattning, säger han.

Han ser det som ett utslag av djupa samhällsförändringar.

– Arbetsmarknaden har haft för litet utbud av lediga tjänster sedan 1990-talet. Samtidigt har det skett ett djupt kulturellt skifte mot individualiseringen där människan inte längre ses som en samhällsvarelse utan var och en som sin egen lyckas smed. Och AF:s förhållningssätt har bytts från att vara förmedlaren av lönearbeten till administratör av åtgärder samt kontrollorgan av att individen gör det som förväntas (söker alla jobb som inte finns).

En annan som är kritisk är Pentti Salmenranta, fas 3-placerad, krönikör i tidningen Folkbladet och aktiv som debattör kring arbetsmarknadspolitiken.

– Ju mindre innehåll, desto mera kontroll, verkar vara en naturlag för politiker, det gäller inte bara arbetsmarknaden utan också skolan till exempel. Ett exempel är åtgärdsanordnaren Blåeld, som kräver att de arbetslösa ska sitta på plats åtta timmar om dagen och söka jobb. Men samtidigt är mycket skenkontroller.

Han tror att systemets effekter blir rent negativa.

– En massa irriterade arbetsgivare som måste ta emot ansökningar från folk de inte vill ha. Frustrerade människor som tvingas förnedra sig dag ut och dag in. Den här politiken kommer slå mot folkhälsan.