Ylva Lundkvist

Inledare


Ylva Lundkvist
Fria Tidningen

Förtroende istället för skuld

Visst ska vi kämpa för allas lika rättigheter, men inte nödvändigtvis för allas lika rätt till att skuldsätta sig, skriver Ylva Lundkvist.

Nyligen doktorerade nationalekonomen Mikaela Backman med en avhandling vid namn Regions, Human Capital and New Firm Formation. Där framgår att mellan 1993 och 2010 lade hälften av alla bankkontor på den svenska landsbygden ner. Efter att ha undersökt konsekvenserna av detta kunde hon konstatera att avsaknad av en närliggande bank har en negativ inverkan på antalet nya företag som startas i området. Effekten blir särskilt stor på landsbygden där det finns mindre av andra alternativ, så som affärsänglar och riskkapitalbolag.

Bilden bekräftas av Företagarnas återkommande undersökning Småföretagsbarometern som visar att företagare på landbygden upplever det som extra svårt att få tag i kapital för investeringar. Det här är givetvis ingen nyhet för personer som lever och verkar på landsbygden. Men det är bra att problemet synliggörs.

Så vad är då lösningen? I en tid när hela västvärlden genomgår en stor ekonomisk kris, som har sin grund i överskuldsättning, kanske vi som vill att landsbygden ska utvecklas ändå inte bör kämpa för landsbygdsbors rätt att skuldsätta sig lika djupt som stadsborna? Visst ska vi kämpa för allas lika rättigheter, men inte nödvändigtvis för allas lika rätt till ett ruttet system. Kanske bristen på banker på lite längre sikt rent ut av kan bli ett ess i rockärmen?

Inom ekonomiämnet finns det något obehagliga begreppet creative destruction. När någonting förstörs så skapas utrymme för nya lösningar. Och det är just vad som sker på Sveriges landsbygd. Bankerna har skapat ett tomrum som nu håller på att fyllas. Föreningar och företagarnätverk har börjat hitta på alternativ till att skuldsätta sig hos en bank. Med egen kontroll över lokalt samlat kapital skapas nya möjligheter. Det hela börjar likna en ny folkrörelse – rik på mångfald i modellerna.

Några exempel. I Edsele har ett gäng bönder gått samman och skapat en sparkassa av gammeldags variant som de gett namnet Sparkassan Sparkossan. Där spar de tillsammans för att sedan, i demokratisk anda, avgöra vem som får låna till vad. De anser att 20 personer utgör maxgränsen för vad den interna demokratin klarar av. Vill fler vara med får de skapa en egen sparkassa.

I Hammerdal har några bybor bestämt sig för att en del av avkastningen från den lokalt ägda vindkraften ska gå tillbaka till det lokala näringslivets behov av investeringar. De menar att de på grund av sin goda lokalkännedom tryggt kan investera pengar i sådant som banken i stan skulle kunna uppfatta som allt för riskfyllt.

På Gotland har nu 40 företagare tagit saken i egna händer och skapat ett lokalkapitalbolag för att själva kunna finansiera satsningar som utvecklar ön. Liknande exempel finns i Åre. Runt om i hela landet startar byaföreningarna nu så kallade bygdebolag för att byborna ska kunna investera egna sparpengar i bygdens utveckling. Det börjar även dyka upp fler och fler småorter som går ytterligare steget längre och startar egna lokala valutor. Stjärnsund, Höganäs, Sigtuna och Härnösand är några aktuella platser som bör nämnas.

Den centraliserade, privata banksektorn har lett en utveckling där pengar förvandlats till ett ohållbart pyramidspel där nya pengar skapas som skuld mot ränta. Då känns det bra att veta att det finns en gräsrotsrörelse som leder en motsatt utveckling. Där krediter skapas utifrån en mellanmänsklig tillit, snarare än en profithunger. För egentligen – vem behöver skuldsätta sig hos en storbank när du har goda grannar som tror på dig och din idé?

Fakta: 

<h2>Ylva ser fram emot att åter sittai skolbänken i höst. </h2>

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu