Envar har rätt till egendom om inte Nordkalk vill ha den
Om Nordkalk får sin vilja fram ska den som äger marken i framtiden inte kunna säga nej om någon vill provbryta kalksten.
Inom kort ska riksdagen fatta beslut om en ny minerallag, och därför kom Nordkalk dit och höll seminarium förra veckan. Budskapet var i korthet att deras verksamhet är så viktig för samhället att den bör gå före äganderätten. Om Nordkalk får sin vilja fram ska den som äger marken i framtiden inte kunna säga nej om någon vill provbryta kalksten där.
Samma sak har gällt för brytning av andra mineraler i flera hundra år, och även för provborrning efter olja. Man har satt samhällets behov framför äganderätten tll marken, och det skulle kunna vara en intressant princip. Men frågan är vilka som får definiera behoven. Frågar man Nordkalk är kalkbrytningen livsviktig för att den växande gruvindustrin efterfrågar kalk och betalar för den. Och naturligtvis för att de själva betalar folk för att bryta sönder marken.
Annons
Vi behöver kalk, järn och andra mineraler, men hur mycket behöver vi? Frågar vi mineralindustrin får vi svar som passar dem: givetvis behöver vi massor, så mycket som möjligt. När Nordkalk håller seminarium får riksdagens ledamöter hålla i huvudet att det är en lobbygrupp de hör. Dessutom, och viktigare: det finns många andra behov att tillgodose i samhället. Det finns annat som borde prioriteras framför äganderätten – rent vatten och biologisk mångfald, till exempel. Det får vi inte genom gruvindustrin – tvärtom. Istället behöver vi minska produktionen av bilar, flygplan, vapen och annat som görs av råvaror därifrån.
På tal om vapen borde fredsarbete vara högt prioriterat. Men när medlemmar i Plogbillarna och Ofog gick in på Saabs och Bofors vapenfabriker för att oskadliggöra Jas-plan och granatgevär blev de dömda till fängelse och skadestånd. Ironiskt nog dömdes de bland annat för Brott mot lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar.
Allas rätt till bostad skulle också kunna gå före äganderätten. Men ändå blir folk vräkta när de inte kan betala hyran, trots att det blir svårare för dem att få ordning på livet och ekonomin. Och husockupanter slänger man ut med våld och polispådrag för att säkra fastighetsägares rätt att låta bostäder stå tomma.
Det handlar inte om att just rätten att äga är så fundamental. Artikel 17 om rätten till egendom ser ganska obetydlig ut i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, mellan artikel 16 om lika rättigheter i äktenskapet och artikel 18 om tankefrihet och religionsfrihet. Men när den skrevs var det med tanke på hur judar och andra fick sin egendom beslagtagen av Nazityskland under andra världskriget. Den ska skydda de små mot de stora, och när vi frångår den ska det vara i den avsikten. Inte tvärtom.
Malin är glad att Gotlands tingsrätt frikände Ojnareaktivisten Daniel Heilborn därför att han ”har försökt att hindra något som var olagligt”.