Ungerska Budapest står under belägring. Sovjetiska trupper har invaderat huvudstaden med över 1 000 pansarvagnar och det ungerska revolutionsgardet har inte en chans. Den fjärde november 1956 är 13 dagars frihet till ända, det stora imperiet har krossat den lilla nationens uppror. Men några veckor senare skulle de båda nationerna mötas i en av historiens mest politiskt laddade idrottshändelser, en vattenpolomatch som kom att kallas ”Blodet i vattnet”.

I dagens Ungern är de nationalistiska tongångarna från det styrande partiet Fidesz inte en munter melodi. Nya medielagar begränsar yttrandefriheten och tystar ner kritiska röster som den självständiga radiostationen Klubrádió. Men 1956 var ett år då nationen visade upp en annan sida av vad suveränitet kan betyda.

Fredliga demonstrationer som studenter på Budapests universitet anordnat som en solidaritetshandling med det polska upproret där polska arbetare demonstrerat för sina rättigheter urartade. AVO, den ungerska säkerhetspolisen, börjar skjuta på demonstranterna vilket leder till ett upplopp och revolutionen var ett faktum.

I Budapests bergsområde befinner sig lagkaptenen för Ungerns landslag i vattenpolo, Dezso Gyarmati tillsammans med de övriga i laget. De tränar intensivt för att nå toppformen inför resan till OS i Melbourne. Trots att de är isolerade från våldsamheterna nere i staden har de fått höra att revolutionen inte krossats utan tvärtom stegras från dag till dag.

Lagets yngste spelare, Zádor Ervin, säger så här om händelsen i en intervju:

”Vi hade ingen radio men när vi fick nyheterna om studenternas uppror trodde vi att de skulle bli tillrättavisade och det skulle vara slutet på det hela. Men när det fortsatte dag efter dag och det kom rapporter om skottlossningar undrade vi om det skulle bli någon resa till OS för vår del.”

Men resan blev av. Sovjets ledare Nikita Chrusjtjov gick oväntat med på revolutionärernas krav och beordrade hem sina sovjetiska trupper. Ungern var åter ett fritt land. Den nya regeringen meddelade att intentionen att skicka representanter till de olympiska spelen i Australien fanns kvar. En stor lättnad för Zádor och de andra.

Vattenpololaget beger sig till Tjeckoslovakien för att senare flyga till Melbourne. Väl där nås de av nyheten att Sovjet åter har invaderat Ungern och trots att väst har lovat att hjälpa det nya Ungern lämnas det revolutionära gardet åt sitt öde. Efter två veckors stridande är 3 000 ungrare döda, 200 000 på flykt och den sovjetvänlige statsmannen János Kádár blir Ungerns nya president. Revolutionen är krossad.

I Australien följer de ungerska idrottsmännen utvecklingen hemmavid. Stämningen är låg och några spelare har gjort valet att helt hoppa av OS eller funderar på att hoppa av. Lagets coach Béla samlar då spelarna och håller ett motiverande tal:

”Vad ni än väljer att göra efter spelen så ta detta tillfälle i akt. Gör något positivt av det, ta er samman och vinn detta spel. Sedan efter det kan ni bestämma ert eget öde.”

Motiverade tar de sig an gruppspelen men osäkerheten över deras kvalitet då de inte tränat i en pool på över en månad får dem att testa en ny typ av taktik. Deras spelidé är att använda sig av ett zonförsvar, en spelare positionerad i mitten som plockar motståndarnas försök att spela centralt. Taktiken utvecklades av lagets spelfördelare Káláman Markovits.

Ungern tar sig lätt vidare till semifinal efter vinster mot USA 6–2, Tyskland 4–0 och Italien 4–0. Deras motståndare i semifinalen blir Sovjetunionen.

Några månader tidigare, innan revolutionen brutit ut, hade Sovjet och Ungern mötts i en match där Sovjet vunnit under tveksamma omständigheter. Den ryske domaren anklagades för att ha varit köpt och efter matchen hade det blivit handgemäng i omklädningsrummet mellan de två lagen.

Nu skulle de alltså mötas igen och revanschlustan för de ungerska spelarna var stor, på en sportslig nivå men framför allt på en internationell, politisk nivå.

Simhallen var fylld med publik, de flesta exilungrare som kommit för att visa sitt stöd.

Den sovjetiske spelaren Viktor Ageyev minns stämningen den dagen:

”Före matchen kunde man höra ett stort vrål från publiken. Stämningen var otroligt laddad, det var som en aura över läktaren och från vårt perspektiv ingen bra sådan.”

Taktiken den här gången från Ungern var att provocera de sovjetiska spelarna verbalt. Det fungerade. Redan i första perioden av fyra tilldelar den svenske domaren Sam Zuckerman Ungern ett straffkast efter en sammanstötning mellan de två lagens kaptener. Ungern tar ledningen med 1–0 efter ett kontroversiellt beslut där Gyarmati får lägga straffen två gånger efter att ha missat den första då den sovjetiske målvakten ska ha hoppat för tidigt.

Andra perioden börjar på samma sätt. Ungerske spelaren Zádor Ervin tilldöms en straff och gör 2–0 till Ungern. Känslorna i det sovjetiska laget börjar nu svalla över, framför allt på grund av missnöjet med hur den svenska domaren Zuckerman beter sig.

”Alla spelare kunde se att hans omdöme var dåligt, han var jävig och jag är säker på att han gjorde vad han kunde för att se till att ungerska laget vann”, sa Yuri Shlyapin, en av de sovjetiska spelarna, i en intervju efter matchen.

Känslorna tog till slut överhand när Gyarmati slog Sovjets kapten Pytor Mshvenieradze i ansiktet, tumult utbröt i bassängen och spelarna började slåss. Zuckerman fick till slut ordning på spelarna och matchen kunde börja igen. Ungern hinner med att göra både 3– och 4–0 innan det som kom att ge matchen sitt namn inträffade.

Under hela matchen hade Ungerns starke man Antal Bolvári punktmakerat Sovjets buse Valentin Prokopov, då de båda matchade varandra i styrka och tuffhet. Men i slutminuterna så tog Zádor över punktmarkeringen.

”Jag sa till Bolvári: inga problem kompis, jag tar honom. Jag njöt av uppgiften och började tracka honom. Jag sa att han var en förlorare och att hans mor var en förlorare.”

Till slut fick ryssen nog så när Zádor hade vänt sin uppmärksamhet från Prokopov för att lyssna på domaren reste sig den jättelike Propokov ur vattnet och slog Zádor med all sin kraft. Zádor skrek till och blodet började spruta ut i bassängen. Publiken blev vansinnig och försökte komma åt de sovjetiska spelarna men polisen lyckades stoppa dem. Det rådde total kaos i hallen. Zuckerman blåste av matchen i förtid och deklarerade Ungern som vinnare. De sovjetiska spelarna fick poliseskort ut ur arenan och Zádor blödde fortfarande ymnigt från jacket under sitt högra öga.

Efter matchen spreds bilden på en blodig Zádor i tidningar över hela världen och det sovjetiska laget beskrivs som blodtörstiga bestar. Något som de ungerska spelarna inte håller med om.

”Vi vann över ryssarna vilket alltid är härligt, men de var lika stora offer av omständigheterna som vi var”, kommenterade Zádor Ervin matchen.

Ungern slog sedan Jugoslavien i jämn kamp som slutade 2–1. Vattenpololaget hade åter vunnit OS-guld. Men de som valde att resa tillbaka hem återvände inte till det fria Ungern som de lämnat utan till en satellitstat till den nation de just slagit.