Fångar gör lysande Shakespeare
Caesar måste dö är ett storskaligt kammarspel som utspelas bakom murarna. En mycket hoppfull film, skriver Katarina Andersson.
Vinnaren av årets Guldbjörn i Berlin Caesar måste dö är ett storskaligt kammarspel som äger rum innanför murarna till ett italienskt fängelse. Internerna själva står för rollprestationerna, något de gör med den äran. Och inlevelse, i dubbel bemärkelse.
Den här säsongen ska fängelsets teatergrupp spela Shakespeares Julius Caesar. I repetitionerna, som övertar fångarnas innehållslösa vardag, tänjs gränserna mellan fiktion och verklighet på flera plan.
Filmen både inleds och avslutas med den färdiga föreställningen, och däremellan lyckas Bröderna Taviani förmedla konstens förmåga att skapa ett fritt rum även bakom lås och bom. Emellertid, när föreställningen är över återgår livet till det vanliga i cellen, och då kan konsten – att ha fått uppleva ett alternativ – kännas som en förbannelse.
Salvatore Striano som då spelar sig själv och tilldelas rollen som Brutus står i filmens centrum. Striano är en före detta camorrist som avtjänade sitt straff i samma fängelse där Caesar måste dö nu utspelar sig. I dag har han lämnat maffian och arbetar som skådespelare. Det är en mycket hoppfull film.
Svensk premiär 7 december.