Polis under press | Fria Tidningen
Kristian Borg

Fördjupning


Kristian Borg
Fria Tidningen

Polis under press

Välfärdsstaternas tynande ekonomier öppnar dörren för privata, mer kostnadseffektiva initiativ. Inte ens rättsväsendet är heligt. I Storbritannien outsourcas nu delar av polisverksamheten.

Säkerhet som vara
Del 2: Polis till salu

Efterkrigstidens välfärdsmodell har definitivt nedmonterats. Vård, skola och omsorg har sålts ut undan för undan och kapitalstarka bolag har flyttat vinsterna till skatteparadis. Det är inte för inte Ansvarskommittén i sitt betänkande Hållbar samhällsutveckling med utvecklingskraft (SOU 2007:10) slår fast att spänningen mellan medborgarnas ökade efterfrågan på välfärdstjänster och statens numera mycket begränsade ekonomiska ramar blir ”en av de närmaste decenniernas svåraste politiska utmaningar”. Över hela Europa tycks det övergripande politiska målet vara att spara och effektivisera.

Standardlösningen stavas konkurrensutsättning. Oavsett om socialdemokrater eller borgerliga har haft makten och oavsett om det har skett av ideologiska skäl eller av desperation har lösningen presenterats som antingen ett nödvändigt ont eller en mirakelkur. Och allt färre områden är heliga. Efter vård, skola och omsorg gäller det rättsväsendet.

Polisen ska bland annat förebygga brott, övervaka allmän ordning och säkerhet, bedriva spaning och göra brottsutredningar. Men mycket annat också, som att utfärda pass och demonstrationstillstånd. Varför skulle inte ett privat bolag kunna göra delar av det där? Frågan skär in som en kil i Europas blödande statsapparater.

Våren 2011 tävlade fem privata säkerhetsbolag om ett tioårigt kontrakt värt 200 miljoner pund. Det gällde driften av en polisstation i grevskapet Lincolnshire. I december var anbudsförfarandet klart och i april 2012 flyttades två tredjedelar av polisens civilanställda över till den privata sektorn.

Över 500 G4S-anställda sköter nu löneutbetalningar, utför drogtester, driver kommunikationscentralen, bemannar arresten, utfärdar pass och arrangerar internutbildningar. Kort och gott gör sådant som polisen tycker ligger lite utanför kärnuppgifterna. G4S ska även bygga en ny ”högteknologisk” polisstation, men planerna har mött lokalt motstånd och det är oklart vad som händer med den saken.

Aldrig har den brittiska polisen upplevt ett sådant spartryck som nu. Regeringen har minskat anslagen med 20 procent och i grevskapen Cambridgeshire, Bedfordshire och Hertfordshire försöker polisledningen hantera nedskärningar på 73 miljoner pund.

Näringslivet står redo med öppen famn. Om man bara konkurrensutsätter delar av verksamheten så kan staten spara minst 65 miljoner pund, skriver G4S chef för polistjänster John Shaw september 2011 i ett pressmeddelande. Han kan även tänka sig att hjälpa polisen med den kriminaltekniska biten, en tjänst som G4S kan erbjuda hela 50 procent billigare. ”Varför inte undersöka vad den privata sektorn kan leverera?” frågar han retoriskt.

Som om det inte redan gjordes. G4S driver en polisstation, sex fängelser, hanterar fångtransporter, driver förvar för asylsökande, övervakar personer med elektronisk fotboja och mycket annat. Kontrakten från den brittiska staten har ökat dramatiskt och står nu för omkring 50 procent av företagets inhemska intäkter. Och mycket vill ha mer. G4S är med och tävlar när den största konkurrensutsättningen av polisverksamhet i Storbritanniens historia nu äger rum. The Guardian har avslöjat att kontraktet omfattar allt från brottsutredningar till patrullering. Det gäller de stora grevskapen West Midlands och Surrey och uppskattas vara värt 1,5 miljarder pund under en sjuårsperiod. Det handlar om en långt mycket större historia än att driva delar av en polisstation.

I maj demonstrerade uppemot 20 000 poliser i London mot utvecklingen. Storbritanniens största fackförbund Unite, som organiserar många poliser, fruktar den ökande privatiseringen. Riskerna kan tyckas uppenbara. Den demokratiska insynen minskar, möjligheten till maktmissbruk ökar, billigare personal utför ett sämre jobb. Rättssäkerheten kan äventyras.

– Det här är inte sidofunktioner – vi talar om privatisering av polisens kärnverksamhet över hela landet, inklusive brottsutredningar, kriminalteknik, nödsamtal (999), häkte och förvar, varnade polismannen Peter Allenson i The Guardian tidigare i år.

Så kom sommarens OS och rörde till det. G4S lyckades bara få fram omkring 6 000 av utlovade 10 000 vakter och som en ödets ironi fick staten snabbt gå in och bistå med 3 500 militärer.

Kritikerna tog tillfället i akt och började lufta privatiseringens baksidor. G4S-chefen Nick Buckles kallades till underhuset för utfrågning, outsourcingen av polisen ifrågasattes offentligt och Labour-ledaren Ed Miliband kritiserade G4S i ett tal till en grupp partimedlemmar (men glömde nämna att samma företag hade fått i uppdrag att bevaka den egna partikongressen).

Plötsligt uppmärksammas G4S i många ofördelaktiga sammanhang. Kritiken har definitivt rubbat förtroendet och nyligen fick två chefer sluta på grund av OS-härvan.

Men samtidigt: allt fortsätter som vanligt och med oförminskad styrka. Och G4S letar ständigt nya marknader. Så sent som förra veckan köpte man två belgiska företag inom brandförsvaret – en ”tjänst” som är outsourcad i Belgien.

De senaste årens utveckling av säkerhetsmarknaden är verkligen häpnadsväckande. I många europeiska länder har säkerhetsindustrin vuxit om polisen i antal anställda, det gäller både Storbritannien och Sverige. Många före detta poliser går också över till säkerhetsindustrin. Bara G4S säger sig ha cirka 20 000 ex-poliser i sina brittiska register.

I Sverige är trenden likvärdig: säkerhetsbranschen växer stadigt och går in på allt fler områden som tidigare var statens ansvar.

Så har det inte alltid varit. Sedan medeltiden har det varit statens uppgift att svara för medborgarnas säkerhet. Du betalar skatt, staten garanterar dig skydd. Men i mitten av 1990-talet hände något. Staten bröt kontraktet med medborgarna.

– För första gången sade staten ensidigt upp det uråldriga avtalet mellan medborgarna och staten, som innebar att medborgaren avstod från en del av sina friheter, som att använda våld, försvara sin egendom och att hämnas på dem som gjort medborgaren orätt – mot att staten levererade trygghet. För denna trygghet kunde staten ta ut skatt från medborgarna. Nu säger staten, glöm det, den enskilde medborgaren måste själv agera för att skapa trygghet, konstaterade professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki i en intervju med Pockettidningen R år 2000.

1996 fastslår den socialdemokratiska regeringen det nationella handlingsprogrammet Allas vårt ansvar, en mental kursändring som flyttar fokus från staten som brottsbekämpare till kommuner, företag, organisationer och privatpersoner. Bland annat uppmanas alla kommuner att starta brottsförebyggande råd och justitiedepartementet slår fast att ”[o]rdningsvakter och väktare har en viktig roll för att förebygga brott, liksom bevakningsföretag och andra organ som verkar för ökad säkerhet i samhället”. Jerzy Sarnecki kallar omsvängningen för inget mindre än en ”revolution”.

Mellan 1994 och 2004 försvinner 100 polisstationer i landet och år 2000 är poliserna lika få som på 1960-talet, trots en ökad befolkning. Konsekvenserna märks i avfolkningsbygder och segregerade förorter. Medborgare börjar själva övervaka områden som polisen lämnat åt slumpen. Privata brottsbekämpare – medborgargarden – dyker upp i kommuner som Hallstavik, Huddinge, Laholm, Falun, Kalmar, Sundsvall, Lindesberg och Norrköping. Det rör sig om enskilda medborgare som agerar konsekvent, medborgaren som brottsbekämpare är ju vad regeringen efterfrågat i Allas vårt ansvar. Att motverka brott och skapa trygghet är allas ansvar, inte bara polisens.

I en debattartikel 2005 varnar den tidigare rikspolischefen Björn Eriksson för kantringen. ”Nära var tredje kommun anlitar i dag bevakningsföretag eller liknande för uppgifter som polisen normalt är ansvarig för. Det har blivit vanligt att kommuninvånare sluter sig samman för att själva patrullera i industri- och bostadsområden. Utvecklingen innebär att monopolet på våldsanvändning suddas ut, att den som har resurser skaffar sig säkerhet och att de som saknar ekonomiska medel blir satta på undantag.”

Sedan dess har den borgerliga regeringen satsat både pengar och prestige på att öka antalet poliser. Polisen är med sina drygt 28 000 anställda (ca 20 400 poliser och 8 000 civila) landets största statliga verksamhet. Resurserna till polisen ökade med drygt 40 procent åren 2000–2010.

Ändå återspeglas inte förstärkningen i resultatet, anser regeringen som 2010 tillsatte en kommitté med uppgift att undersöka organisationen och föreslå effektiviseringar. Betänkandet En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13) kom i mars i år med förslaget att Statens kriminaltekniska laboratorium, Rikspolisstyrelsen och dagens 21 polismyndigheter slås samman till en myndighet. Regeringen skriver i höstens budgetproposition att ombildningen ska ske den 1 januari 2015.

Men den nya organisationen kommer knappast att minska säkerhetsbranschens intåg på polisens traditionella områden. Tvärtom. I takt med att det görs fler brottsanmälningar för varje år och fler mindre förseelser kriminaliseras ökar trycket på polisen att ägna sig åt kärnverksamheten. Parallellt cementeras tanken om allas brottsförebyggande ansvar. I polisens årsredovisning för 2011 framhålls att ”samverkan är en nyckelfaktor för ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete”. Viktiga partners uppges vara olika kommunala verksamheter, det privata näringslivet och frivilligorganisationer.

Det höjs då och då röster om att polisen ska göra det de gör bäst, utreda brott. Inte rädda katter eller ta hand om fyllegubbar. Nuvarande rikspolischef Bengt Svenson hör till de rösterna.

– Polisen måste i större utsträckning få syssla med sin kärnverksamhet. Man måste överväga vad nyttan är att polisen håller på med en massa andra saker. Det handlar om uppgifter som besvärar helheten, sa han till DN i februari 2012.

Ansvara för hittegods, transportera personer åt andra myndigheter, göra pass, utfärda demonstrationstillstånd, omhänderta berusade personer och djur – sådant ska polisen släppa, menar Svenson. Men vem ska göra jobbet istället? Kommuner, landsting och länsstyrelser, föreslår Svenson. Men det är ingen vågad gissning att privata bolag kommer att vilja vara med och slåss om en del av kakan.

Betänkandet En sammanhållen svensk polis tar inte upp något av rikspolischefens förslag. Vad som händer med passhantering och demonstrationstillstånd får framtiden utvisa. Poliser som Mats Löfving, länspolismästare i Östergötland, tycker tvärtom att passhantering i polisens händer kan öka myndighetens förtroende bland vanliga människor.

Men en sak är säker. Den privata säkerhetsindustrin har ökat med mellan 5 och 7 procent varje år sedan 2004 och det finns nu fler privata vakter än poliser per invånare i Sverige. Näringslivet har visat sig redo att fylla hålet efter de europeiska ländernas krympande statsapparater (med OS-missen som tydligaste undantag) och Sverige är ingen isolerad ö.

I Spanien har privata bolag exklusiv kontroll över tunnelbanan. Polisen har inte ens lagrum att verka här. Lika extremt, kan tyckas, är att Tysklands militära säkerhetsklassade byggnader övervakas av privata bolag. Egentligen kanske inte konstigare än att G4S förväntades träna den brittiska militären under OS-bevakningen, eller att Storbritanniens ambassad i Afghanistan inte bevakas av militär – utan av G4S, som nyligen har fått förnyat förtroende för uppdraget.

Har man väl öppnat dammluckorna är det svårt att stänga dem. Eller annorlunda uttryckt: ”Efter att ha släppt mark till den privata sektorn verkar det offentliga oförmöget att gå bakåt, ofta av finansiella skäl”, som säkerhetsbranschens europeiska samarbetsorgan Coess själv konstaterade 2008.

Fakta: 

1,4 miljoner anmälda brott

• Brottsanmälningarna ökar stadigt. På en tioårsperiod ser det ut så här: 2002 anmäldes 1,23 miljoner brott, år 2011 anmäldes 1,42 miljoner brott. Att anmälningarna ökar är dock inte samma sak som att den faktiska brottsligheten ökar.

• Polisen har 28 382 anställda, av vilka 7 984 är civila (dec 2011).

• Relationen mellan antalet säkerhetsanställda och poliser är i Sverige 1/467 invånare mot 1/522 invånare, i Storbritannien 1/170 invånare mot 1/382 invånare, enligt branschens egna siffror från 2011. Källor: Brå, Polisen, Coess.

Källor

Utredningar:

Allas vårt ansvar – ett nationellt brottsförebyggande program (DS 1996: 59)

En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13)

Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10)

Rapporter, redovisningar:

Coess 2008

Coess 2011

(från europeiska säkerhetsbranschens samarbetsorgan)

Home affairs committee: Written evidence Olympics security, 18/9-12. Ett underlag till utfrågningen av G4S kring OS-händelsen.

Polisens årsredovisning 2011

Artiklar:

Dunt, Ian, "Ed Miliband G4S speech in full", Politics.co.uk 19/7-12.

"Ed Miliband urges police outsourcing rethink after G4S 'fiasco'", BBC News, 19/7-12.

Eriksson, Björn & Hallberg, Leif, "Tid för folkets polis", SvD 2/5-05.

Pockettidningen R, "I stället för poliser", nr 3/2000.

Shaw, John, "How the private sector can help deliver police savings without compromising on standards", G4S pressmeddelande 4/10-11.

Taylor, Matthew & Travis, Alan, "G4S chief predicts mass police privatisation", The Guardian 20/6-12.

Taylor, Matthew, "How G4S is 'securing your world'", 20/6-12.

Travis, Alan & Williams, Zoe, "Revealed: government plans for police privatisation", The Guardian 2/3-12.

Örstadius, Kristoffer, "Polisen vill rensa bland sina arbetsuppgifter", DN 28/2-12.

Övrigt:

Om G4S polisstation i Lincolnshire och de lokala protesterna.

Se även The Guardians temasida om G4S.

Nästa del av serien Säkerhet som vara handlar om säkerhetsindustrins roll i krigshärdar och politiskt oroliga områden.

Rekommenderade artiklar

Beväpnat entreprenörskap

Säkerhet som vara

Sedan kalla krigets slut har de privata säkerhetsbolagen fått en allt större roll i krig och konflikter. Varför? Och vad får det för betydelse för mänskliga rättigheter och demokrati? I den tredje och sista delen i serien Säkerhet som vara synar Kristian Borg den privata säkerhetsindustrins militära intressen.

Bakom privata galler

Säkerhet som vara

Säkerhetsindustrin sysselsätter miljontals människor och är på stadig uppgång. I vår nya artikelserie Säkerhet som vara utforskar Kristian Borg detta gränsland mellan offentligt och privat. Första delen handlar om den privata fängelseindustrin, en riktig tillväxtbransch som drar fördel av en förändrad syn på brott och straff.

Tea Party: från Palin till Ryan

I början av Barack Obamas presidentskap föddes ett högerpopulistiskt uppror. Tea Party-rörelsen har på kort tid drivit republikanerna långt högerut och helt förändrat förutsättningarna i USA:s kongress. Kommer väljarna att straffa de radikalkonservativa politikerna för den polarisering som lamslår amerikansk politik?

Enkät: Vad tror du om en gemensam dagstidning för vänstern?

Vad tror du om en gemensam dagstidning för vänstern? Och med tanke på utvecklingen i USA, där hälften av kulturjournalisterna har fått sluta, skulle en sådan tidning kunna vara en räddning för kulturjournalistiken, om – eller snarare när – motsvarande händer här?

© 2019 Fria Tidningen