Debatt


Gunnar Olofsson
Fria Tidningen

Israel håller kvar dödas kroppar

Det finns många sätt att driva krig. Att behålla sina motståndares döda kroppar och dröja lång tid med att lämna tillbaka dem är ett utstuderat sätt att visa sin makt och att kränka både de döda och deras anhöriga. Gunnar Olofsson, debattör och medlem i Palestinagrupperna, rapporterar från konflikten mellan Israel och Palestina.

Israel har återlämnat kropparna av 91 ¿palestinier som dödats i olika militära konfrontationer med, och attentat mot, Israel. Kvarlevorna har förvarats i anonyma provisoriska gravar, i några fall upp till 37 år (!), på ockuperad mark i Jordandalen – dit inga palestinier kunnat komma för att sörja. Överlämnandet, som kommer som en del av en överenskommelse efter att 1 600 palestinska fångar hungerstrejkat mot förhållandena i Israels fängelser, beskrivs av den israeliska regimen som ”helt enkelt en humanitär gest” med syfte att ”utan förbehåll” få igång de strandade fredsförhandlingarna.

Inom kulturerna kring Medelhavet är ritualer kring begravningar en viktig del av den religiösa kontexten. Den judiska lagen, Torah, föreskriver att de sörjande först vakar över den döde som genomgår en rituell tvagning och kläs i en enkel vit klädnad. Begravningen skall sedan ske så snart som möjligt, men inte på sabbaten, och till den kommer inbjudna gäster och övriga som vill visa familjen och den döde respekt.

Även inom islam föreskriver Koranen att begravningen skall ske utan dröjsmål. Till begravningen tvättas kroppen, sveps i ett eller två rena vita tygstycken och bärs på en bår till en moské eller till själva begravningsplatsen. Här utförs en begravningsbön som skall närvaras av några, men inte nödvändigtvis alla, som har något samband med den avlidne. Sedan begravs kroppen. Det är i princip förbjudet att öppna en muslimsk grav, och flyttning av stoftet kan komma ifråga endast i speciella fall. För muslimer är samhörighet med gravplatsen också av största betydelse.

Den israeliska politiken att hålla kropparna av dödade motståndare i något slags perverterat fängsligt förvar långt efter att de dödats, har få om ens några motsvarigheter i ¿moderna samhällen, och den israeliska regimen är naturligtvis mycket medveten om att man med sitt agerande trampar på, och kränker, centrala religiösa värden hos de människor som idag lever under israelisk militär ockupation.

Beslagtagandet av kropp¿¿arna – flera av de dödade har förvisso utfört hemska attentat mot Israel – drabbar ju knappast de redan döda utan fastmer de efter¿levande, som fråntas möjligheten att på det sätt traditionen bjuder begrava och sörja sina döda. En form av kollektiv bestraffning av människor som själva i alla fall inte varit inblandade i något väpnat uppror mot Israel – och i de flesta fall knappast ens känt till vad den dödade anhörige sysslat med.

Frågan om de döda kropparna är mycket känslig, och vid den ceremoni som följde överlämnandet av kvarlevorna till den palestinska myndigheten kunde president Mahmoud Abbas, enligt talesmannen Muhammad Shtayyeh, av känsloskäl inte förmå sig till att hålla något tal. Det här visar, säger Shtayyeh, ”hur gräslig ockupationen är”.

Israel håller fortfarande minst 4 600 palestinier i fängelse, de flesta för att de protesterat mot ockupationen. 190 av de fängslade är barn, oftast dömda för stenkastning. En verklig akt av humanism vore naturligtvis att omedelbart och villkorslöst frige alla politiska fångar. Något sådant är dock inte aktuellt, och inget som vår regering eller EU, med alla sina humanitära ambitioner i arabländerna, någonsin krävt. Därför kommer den ¿israeliska politiken av fängslanden, tortyr och utomrättsliga avrättningar att fortsätta. ”Vi har fått tillbaka 91 döda kroppar, men inte en enda levande person” konstaterar Muhammed Shtayyeh.

Fakta: 

<h2>Gunnar Olofsson är debattör och medlem i Palestinagrupperna</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu