Fria Tidningen

Frälsande pixlar

De senaste åren har flera datorspel som vädjar till våra samveten kommit ut. Vissa vill att vi ska spela för att bota hunger, andra försöker göra oss medvetna om klimatförändringar. Men kan man verkligen rädda världen med ett datorspel?

Klimatspel hamnar i den kategori som i fackkretsar kallas för ”serious games”, eller ”seriösa spel” på svenska. Det kan handla om allt från utbildning och klimatfrågor till reklam för amerikanska armén. Även om ett seriöst spel också kan vara roligt så är huvudsyftet inte underhållning, utan att lära ut eller förändra spelarnas beteenden och attityder.

– Om jag lär ut något med ord eller text kommer folk inte att ta till sig det så snabbt. Om jag istället kan lära dig något genom att du själv är aktiv kommer det att sitta mycket djupare, säger Adam Mayes, adjunkt och ämnesansvarig på speldesignutbildningen på Gotlands högskola.

Genom att ge oss överkomliga utmaningar stimulerar datorspelen belöningscentra i våra hjärnor, menar han.

– Vi är nog den enda bransch som använder ordet beroendeframkallande i en positiv bemärkelse.

Adam Mayes tror att den här speltypen kommer att kunna påverka, inte bara genom att lära ut utan också få människor att faktiskt ändra sina vanor.

En spelutvecklare som har tagit det steget är Jane McGonigal. Många anser att hon revolutionerat serious game-genren med sin kombination av sociala medier och datorspel.

I det spel hon slog igenom med, World without oil, dras spelarna in i en alternativ verklighet där världens oljeresurser tagit slut. Spelet utspelar sig delvis på nätet, delvis i spelarnas vardag. Tillsammans med andra spelare måste de försöka hitta sätt att överleva vardagen utan olja.

På spelets hemsida kan spelarna läsa fiktiva nyheter om vad som händer i världen. De uppmanas också kommunicera med varandra på bloggar och göra gemensamma aktiviteter. Projektet genomfördes under 32 dagar med 1900 spelare och 60000 personer följde aktivt spelets utveckling.

– Det imponerande med World without oil var hur många av de som spelade som faktiskt ändrade sina vanor, säger Adam Mayes.

Facktermen för den här typen av spel är ”alternate reality”, eller alternativ verklighet.

–Alternate reality-spel är så effektiva eftersom du spelar i den riktiga världen med saker som du använder i ditt riktiga vardagsliv. Du behöver inte ha ett Playstation, du behöver egentligen bara en mejladress, säger Adam Mayes.

Karin Ryding har varit med och startat upp speldesignföretaget Ozma. Hon har inspirerats av Jane McGonigals koncept och arbetar med att föra in spelmoment som pedagogiskt verktyg på till exempel arbetsplatser.

– När man gör saker som man vet är bra för miljön kan det ju dröja flera hundra år innan man ser effekten av sina handlingar. Med ett spel kan man få feedback och belöning snabbare, säger Karin Ryding.

Mellan 2007 och 2009 arbetade Ozma med ett spelkoncept som skulle få de anställda på sjukhus i södra Sverige att minska sin elförbrukning. De olika avdelningarna på sjukhusen tävlade mot varandra i olika uppdrag. Sedan matade de in informationen på en webbsida. Efter tävlingen kunde de se vilka avdelningar som varit bäst på att spara el och hur de skulle kunna bli bättre.

– Ett av sjukhusen kunde se en minskad elförbrukning på tio procent, säger Karin Ryding.

Serious games har ännu inte attraherat så många stora speltillverkare, då fokus ligger på inlärning och inte underhållning. De stora pengarna finns nämligen i sport- och krigsspel. Adam Rayes tror att framtiden för serious games ligger hos vanligt folk, inte hos spelföretagen.

– Tekniken finns och är tillräckligt lättanvänd för att vem som helst ska kunna hantera den. Det behövs bara folk som vill använda den för goda ändamål, säger Adam Rayes.dfdssdf

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Punken har blivit museal

Kungliga biblioteket samlar in affischer och skivomslag från punkens och proggens tidsålder. Målet är att bevara ett kulturarv som undgått dokumentation i finkulturella sammanhang.

Fria Tidningen

Årets julklapp är korad – tid

Tid är den bästa present vi kan få i dag. Det menar konsumtionskritikerna i nätverket En köpfri dag och föreningen Tidsverkstaden. En insikt som börjar nå fram – även till Handelns utredningsinstitut.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu