Berömd gatukonstnär får verka i medieskugga | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Berömd gatukonstnär får verka i medieskugga

I höstas gjorde jag en resa till Sydney, Australien. Målet var en gatukonstutställning modell stor. Utställningen stoltserade med att vara den största i sitt slag någonsin på södra halvklotet. Banksy var en av de representerade, om än bara i tavelformat. Utställningen var bra, riktigt bra.

Banksys medverkan var dock inget att skriva hem om. Den enda orsaken till att jag alls nämner honom är att han har kommit att bli sinnebilden för gatukonst.

Människor som i övrigt inte vet något om gatukonst brukar i alla fall ha hört talas om Banksy, vilket inte är konstigt med tanke på att han i dagspressen framstår som världens enda gatukonstnär. Faktum är att det finns fler – och bättre. Det är nog inte bara jag som anser att Banksys glansdagar är passerade.

På utställningen i Sydney hade Roa gjort det största och mest imponerande verket. 2011 utsågs han till årets bästa gatukonstnär av den brittiska sajten The Banksy Forum. Sedan 2006 har han nästan uteslutande målat djur.

Det är under de senaste fyra åren som Roa har fått sitt stora internationella genomslag. Han är en av världens fem just nu största gatukonstnärer som reser jorden runt och lever på sitt konstnärskap. Men han är inte intresserad av att tjäna pengar.

– Jag skulle aldrig göra en utställning eller liknande bara för pengarna, det måste finnas en poäng, säger han.

Nu har han just lämnat Sverige efter en tids vistelse och två utställningar. The Scarlet Gallery som ordnade besöket fick sig dock en rejäl kalldusch då husfasaden Roa skulle måla sina djur på plötsligt inte längre var tillåten att använda. För den som känner till Stockholms nolltolerans mot gatukonst är det föga förvånande, men för den sakens skull inte desto mindre tråkigt.

Som tur var hade galleriet tillgång även till byggnadens insida. En stor folksamling hängde på låset när portarna väl slogs upp till denna unika utställning den 17 februari.

Utställningsrummet var till brädden fyllt med diverse skrot – speglar, dörrar och ett slaktat piano stod på ett golv täckt med stenar. I väggen satt sådana där fläktar som alltid finns i mystiska källare i filmer. Det skapade ett stämningsfullt skuggspel. Stället var fullpackat och väggarna täckta av Roas typiska målningar. Hans motiv skiftar beroende på var han befinner sig, men han förhåller sig till respektive lands fauna. Älgen, renen och vildsvinet var några av de typiskt nordländska djur han skapade för detta tillfälle.

Stockholm är nog det enda stället i världen där Roa har behövt göra en hel utställning inomhus. I vanliga fall får han möjlighet att måla stora husfasader. Detta är ännu ett exempel på hur stadens klotterpolicy får omåttliga proportioner och gör vanliga människor rädda för allt som görs med sprejfärg.

Som om det inte vore nog slår det mig under vernissagekvällen att det inte är några svenska journalister på plats. Det var inte länge sedan (10/2) DN publicerade en artikel om gatukonst i Stockholm med en fråga om Banksy hade varit här. (Svaret på den frågan var för övrigt solklart nej).

Desto mer pinsamt när vi verkligen har en gatukonstsuperstjärna i staden och inte lyckas skriva en enda rad om det. Inte ens när detta har påtalats för tidningsredaktörerna (förutom på denna tidning, som ni märker) har de nappat på denna unika händelse.

På lördagen efter den stora utställningen öppnade en mindre galleriutställning på Södermannagatan i Stockholm. Så snart dörrarna öppnades hade flera av verken sålts till internationella köpare. Bilderna och objekten var bemålade med samma djurmotiv, men i mycket mindre format. Lådor med luckor var målade i lager – först ett huvud, sedan hjärnan och när den sista luckan öppnades fanns bara skelettet kvar.

Denna lageruppbyggnad är typisk för Roa och flera av verken på den stora utställningen var också konstruerade på detta sätt.

Till slut fick Roa måla utomhus. Galleristerna fick med viss hjälp tillstånd att måla en privat vägg i Alby. De som arbetade i huset var minst sagt förväntansfulla efter att ha gjort en snabb ”googling” på namnet.

Roa är snabb när han väl sätter igång men denna dag möttes han av motgång. Väggen var delvis blöt efter smältvattnet till följd av ett par dagar med plusgrader. Men han fann sig i situationen och började i en annan ände för att sedan i rask takt utföra en platsspecifik grävling.

På frågan om han blev nöjd svarade han med ett leende på läpparna:

– Den blev fin, men du vet, en dålig målning är bara en målning som du inte har gjort klart.

Roa var nog nöjd med Stockholmsvistelsen i sin helhet trots trångsynta regler och utebliven medial uppmärksamhet. Förhoppningsvis har hans besök belyst den skeva politik som omgärdar denna konstform och väckt några sovande kulturjournalister.

Fakta: 

<h2>Roas verk visas just nu i Stockholm. Se www.thescarlettgallery.com för info om utställningens öppettider med mera.</h2>

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

© 2019 Fria Tidningen