Det nya gror ur kapitalets kris | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Det nya gror ur kapitalets kris

I och med krisen har den amerikanska medelklassens vagga Detroit blivit ett nytt konstnärligt centrum och tidigare levnadsmönster börjar ifrågasättas. Men risken är att det blir en slagsida mot en alltför funktionell konst.

I senaste numret av Brand intervjuas författaren David Jonstad om boken Kollaps – livet vid civilisationens slut. Jonstad skissar upp förestående kriser i ekonomi, ekologi och energi, och ger samtidigt tre förslag på förebyggande åtgärder som vi alla bör engagera oss i snarast för att överleva: bygga ut vårt nära kontaktnät, minska våra lån samt alstra egen grön energi och odla vår egen mat.

En vänstervariant av katastrofkapitalismens chockdoktrin, som upprepas i flera aktuella böcker, som Pål Steigans En gång skall jorden bliva vår: först när det kapitalistiska samhället står inför sin självförvållade undergång kan det finnas plats för en vänsterns vision på den samhälleliga agendan.

Det överraskar inte att Jonstad i en Metro-intervju hänvisar till stadsodling i Detroit som ett profetiskt exempel på hur framtiden kan komma att se ut. Bilindustrin överger den postindustriella staden, hus står övergivna, den officiella arbetslösheten ligger på runt 30 procent och fortsätter stiga. Men grannskapens kollektiva odlingslotter förvandlar Detroits innerstad till ”prärie”.

Nittiosexåriga aktivisten Grace Lee Boggs har länge arbetat med stadsodling som bas för en mobilisering av sociala rörelser, med sådd, skötsel och skörd som metafor för ansvarstagande, gemensamma ansträngningar och framtidstro.

I den experimentella intervjufilmen Wildflowers av konstnärerna Aeron Bergman och Alejandra Salinas menar hon att krisen i Detroit innebär inte bara en ekonomisk kollaps:

– När ni går omkring i staden, tänk inte på vad ni ser bara som byggnader och fysiska ting; tänk på människor som söker något nytt, en ny mening med livet. En lärare började tänka på sina elever som var tvungna att gå över en övergiven parkeringsplats för att komma till skolan, ett ödeområde med gamla bildäck, döda katter, gamla madrasser. Och hon bestämde sig för att få folk att samarbeta kring skapandet av en gemensam odlingslott där. Vi försöker starta en rörelse, och bygga den kring barnen.

Filmen har tidigare visats på konsthallen Röda sten när Bergman och Salinas studerade i Göteborg. Den gångna helgen (24–25/2) ställde de ut på ateljéprogrammet Iaspis öppna hus i Stockholm.

– Jag kommer själv från Detroit, säger Aeron Bergman. Staden är ett extremfall, det finns extremt svåra problem men också, i andra änden av skalan, människor med fantastiska lösningar. Varje gång Detroit skildras i till exempel en tidningsartikel lyfts dessa extremer fram, men vardagen för oss som ska bo där är full av pragmatiska lösningar i en gråzon.

Bergman och Salinas driver ett utbytesprogram där konstnärer från Norden ges möjlighet att arbeta en tid i Detroit.

– Det finns mycket kritik mot hur konstnärer och andra skildrar Detroit. Den vanligaste handlar om att besökande konstnärer ägnar sig åt ruin-pornografi. Spektakulära foton, tagna av turister i ett katastrofområde, blir en rent formalistisk övning som följer den berättelse om staden som redan slagits fast av makteliten. De bilderna säger inget om de beslut som togs av företag och stadsledning vilka ledde till dagens situation.

I Detroit håller man på att omförhandla normer och levnadsmönster, här finns en uppblandning av konst och samhällsbygge. Om konsten bara har ett estetiskt värde så duger det inte i Detroit.

I Detroit förutsätter man att konsten ska vara funktionell, som i det tidiga Sovjets konstruktivism. Detroitbor är görare, inte tänkare: de bygger väderkvarnar, vattenrenare och solpaneler, men bryr sig inte om att kritiskt reflektera kring sin praktik, menar Aeron Bergman. Medan det motsatta gäller i Norge, här finns ett hat mot politisk konst.

Genom utbytesprogrammet kan konstnärerna från Norge och Detroit ifrågasätta sina föreställningar om vad konst kunde vara, och förhoppningsvis kan idéer spridas åt båda håll.

Bergman och Salinas ställer fram till den 25 mars ut på 0047 Gallery i Oslo.

Fakta: 

Utbytesprogrammet drivs av Institute for neo connotative action, Inca. Läs mer på www.incainstitute.org och www.alejandra-aeron.com. 96-åriga stadsodlingsaktivisten Grace Lee Boggs finns på graceleeboggs.com.

Rekommenderade artiklar

Social konst bygger gemenskap

I Houston har konstnärer och boende tillsammans upprustat det eftersatta Third Ward utan att det lett till gentrifiering. Kalle Brolin har träffat en av de medverkande i konstprojektet Project Row Houses, som pågått oavbrutet sedan 20 år tillbaka.

”Musik kan ge politiken patos”

Outtalade regler gör det svårt för konstnärer att ta politisk ställning. Men det finns konstnärer och musiker som medvetet bryter mot reglerna. Uttalade ställningstaganden kan sätta konsten i ett större sammanhang, menar Doktor Kosmos frontfigur Uje Brandelius.

Nya bilder av arbetet

Hur representeras arbetslivet i konsten? Hur ser dagens lönearbete ut och vad tycker egentligen kulturvolontärer om att jobba gratis? Det är några frågor i utställningen Xposeptember, som nu pågår på olika platser i Stockholm.

På jakt efter känslan av samhörighet

Konstnärerna Ingela Johansson och Nina Svensson har under en längre tid följt med anställda på olika arbetsplatser i deras arbetsvardag, och samtalat med dem om yrkesstolthet, tillvaro och gemenskap i arbetslivet. Deras projekt En känsla av samhörighet undersöker hur vi ser på våra arbeten, och hur vi på dessa platser skapar en kollektiv samhörighet.

Sprudlande återvinning i återvunnen bensinmack

Vid Karl Johansgatan i Majorna låg tills för några år sedan en av Sveriges få arkitektritade bensinmackar. Den byggdes och invigdes som BP-mack 1955, ritad av Sidney White och PA Ekholm i senfunkisstil, med ett stort utskjutande pulpettak som genom sin sinnrika konstruktion höll sig uppe utan stöttepelare. Macken stod kvar fram tills 2001. Då den sågs som arkitekturhistoriskt intressant, monterades den ner som en byggmodell istället för att rivas, och delarna lades i ett förråd. FRIA har spårat macken och återfann den i Växjö där den blivit en institution för arbetsmarknadsåtgärder, återvinning, och integration.

© 2021 Fria Tidningen