Rapporten är framtagen av det internationella nätverket Western Sahara Resource Watch, WSWR, i samarbete med Emmaus Stockholm och visar att handelsavtalet med Marocko även omfattar jordbruksproduktion på ockuperat västsahariskt område. Enligt rapporten finns hela elva jordbruksanläggningar i närheten av den västsahariska staden Dakhla. Alla anläggningar ägs av antingen den marockanska kungen, marockanska storföretag eller franska multinationella företag och de som arbetar på odlingarna är marockanska bosättare. Förra året exporterades 60 000 ton jordbruksprodukter från anläggningarna kring Dakhla. Och 95 procent av tomaterna, gurkorna och melonerna som produceras i Västsahara når den utländska marknaden.

– Det här är bara en delrapport som vi ville få fram snabbt innan omröstningen. När vi började titta på det här så visade det sig att det var större än vi anade, när det gäller volymerna och exporten, så vi kommer fortsätta titta på det här under resten av året och ta fram fler rapporter, säger Anna Nilsson, informationsansvarig på Emmaus Stockholm.

Azura och Idyl är två koncerner som ägnar sig åt jordbruksproduktion i Västsahara och som nämns i rapporten. Enligt Anna Nilsson är produkter från Azura och Idyl, som bland annat cocktailtomater och meloner, som exporteras till den europeiska marknaden märkta med att de kommer från Marocko eller Frankrike.

– Vi vet att det är många av de här produkterna som också säljs i svenska matbutiker vilket vi också vill titta närmare på, säger Anna Nilsson.

Rapporten publicerades förra veckan, dagen innan EU-parlamentet skulle rösta om handelsavtalet. Men en majoritet av ledamöterna röstade ja till det nya avtalet. Den svenska EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) är mycket kritisk. Hon hänvisar till vad EU-kommissionen svarade då parlamentet frågade om Västsahara kommer omfattas av avtalet: ”[i] den mån som export av produkter från Västsahara faktiskt drar nytta av handelsförmånerna.”

– När EU sluter ett sådant här avtal med Marocko signalerar det att de accepterar Marockos ockupation av Västsahara. Det är förkastligt och skadar EU:s globala anseende, säger hon i ett uttalande.

Parlamentarikern Christofer Fjellner (M) röstade ja till avtalet. Han säger att avtalet är ett första steg för att ”befria Nordafrika från omoraliska tullavgifter”.

Finns det inte en problematik att avtalet även gäller produkter som produceras av marockanska storföretag på ockuperad mark?

– Det skulle vara fel om vi sa att bara Marocko fick ingå i avtalet men inte Västsahara. Det skulle innebära att ockupationsmakten får sänkta tullavgifter men Västsahara fortsatt höga avgifter. Jag ser inte att det skulle hjälpa västsaharierna på något sätt.

Men han ser det ändå som en rimlig åsikt att inte teckna avtalet alls med Marocko som påtryckning.

– Att man använder det som en bricka i ett förhandlingsspel. Det är en rimlig åsikt. Problemet är att det skulle vara som att vi skulle ge protektionisterna i Spanien och Italien rätt om att vi ska skydda våra egna apelsiner.

Det starkaste argumentet som lyftes fram av de parlamentariker som ville rösta emot handelsavtalet var nämligen att marockanska billiga jordbruksprodukter skulle slå ut den europeiska marknaden. Och enligt Christopher Fjellner skulle det vara den signalen som EU hade skickat till Marocko om de hade röstat nej till handelsavtalet och inte signalen att de kritiserar ockupationen av Västsahara.

Anna Nilsson är besviken på EU-parlamentets beslut.

– Förutom att de faktiskt själ Västsaharas naturresurser så är jag orolig för vad det här betyder för den västsahariska befolkningen. Hopplösheten sprider sig, främst bland de yngre västsaharierna i flyktinglägren i Algeriet. Det har varit en stark fredlig rörelse i 20 år men frustrationen växer och många börjar nu ifrågasätta om fredlig kamp är den enda vägen. Kanske leder det i slutändan till att man tar till vapen. Och det är ett underbetyg att man inte ingriper innan krisen är framme.

Men hon tror ändå att rapporten har haft inflytande på EU-parlamentarikerna.

– Ett starkt argument som användes av de som var för avtalet var att det inte finns någon tomatindustri i Västsahara. Vår rapport visar att det är precis tvärtom. Rapporten spreds direkt till alla EU-parlamentariker och det var ganska många, 225 röster, emot avtalet. Jag tror att rapporten kan ha haft visst inflytande.

Enligt Anna Nilsson kan nästa rapport om EU:s handelsavtal och jordbruksproduktionen i Västsahara väntas någon gång senare under våren.