Snedsteg i Josef Stalins tjänst | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Snedsteg i Josef Stalins tjänst

I boken Med Stalin som gud beskriver Magnus Utvik sin tid i 1980-talets svenska ultravänster. Som 17-åring lämnar han VPK som han tycker är alldeles för Sovjetvänligt, mesigt och flummigt. Istället ansluter han sig till det som senare skulle bli Kommunistiska partiet i Sverige (KPS) – ett av Sveriges minsta och konstigaste kommunistpartier genom tiderna.

Till skillnad från andra vänstergrupper kan man faktiskt med visst fog säga att KPS hade Stalin som gud. KPS bildades av människor som hade lämnat öppet stalinistiska KPML(r) för att det inte hyllade Josef Stalin tillräckligt mycket. KPS såg Enver Hoxhas Albanien som socialismens sista utpost och menade (i likhet med många andra vänstergrupper) att kapitalismen hade återupprättats i Sovjetunionen efter Stalins död.

För alla som gillar sektvänsternörderier är det spännande läsning. KPS bildades i början av 1980-talet under den svenska vänsterns nedgångsperiod och har aldrig tidigare skildrats i bokform. Utvik offrade allt för Partiet – kärlek, vänner, familj och fritid. Men ändå fick han aldrig bli fullvärdig medlem eftersom han misstänktes ha ”trotskistiska tendenser”.

Boken är välskriven men det är ändå svårt att engagera sig. Kanske är jag lite för cynisk men jag har svårt att tycka synd om författaren för att han själv valde att gå med i ett så stolligt parti.

Boken ges inte ut i ett politiskt vaakum och Magnus Utvik har inför bokreleasen gått till hårt angrepp mot Jonas Sjöstedt (Aftonbladet 24/8) för dennes kommunistiska förflutna – som inte ens är i närheten av lika extremt som Utviks eget. Men som man dömer sig själv dömer man ofta andra. Så kanske borde Magnus Utvik nyansera bilden av sitt eget förflutna. Albanienkommunisterna var visserligen tråkiga, verklighetsfrämmande och ofta förvirrade. Men de var inte några onda människor.

När Expressen skrev en nyhetsartikel om Utviks bok (13/9) jämfördes KPS med Baader-Meinhof-ligan, vilket är helt vansinnigt. Grabbarna i KPS pratade gärna om proletariatets diktatur och folkbeväpning men var aldrig ute och spöade meningsmotståndare. De krossade inte ens skyltfönster. De organiserade studiecirklar (om Albanien och Stalin) och tryckte broschyrer (om Albanien och Stalin). Och när det gäller kritiken mot den sovjetiska imperialismen hade de ju faktiskt rätt, även om de hade fel i mycket annat.

Att Magnus Utvik kastade bort sin ungdom på att längta till Albanien och sprida broschyrer som hyllade Stalin kan kännas bittert för honom. Men det är knappast något man kan belasta dagens svenska vänster för.

Fakta: 

<h2>Med Stalin som gud. <br>Tre tonår i en <br>kommunistisk sekt<br>är utgiven på&nbsp;<br>Norstedts.</h2>

Rekommenderade artiklar

Stalins eget Israel

Det har gjorts en del tänkvärda satirer över Israel/Palestina-konflikten. Till exempel Elisabet Peterzéns bok Ròman från 1976 (kom i nyutgåva på Dejavu förra året), en fiktiv historia som går ut på att västmakterna försöker lösa ”zigenarfrågan” genom att bilda en egen stat för romerna.

Albanienvänsterns sista suck

Nu skäms jag lite över att jag aldrig förlängde min prenumeration på Nya arbetartidningen. Men dels får man så mycket skräp i brevlådan ändå och dels var tidningen så sjukt ful. Jag är verkligen ingen formgivningsexpert men man har ju ändå vissa gränser. Bara en sådan sak som att alla artiklar illustrerades med clip art-bilder. Men nu ska Nya arbetartidningen läggas ner eftersom den inte går ihop ekonomiskt. Just för att sådana som jag som egentligen uppskattade tidningen slutat köpa den.

Francos triumfbåge står fortfarande kvar

Man behöver inte åka ut till De fallnas dal, minnesplatsen som Franco anlade för att fira segern i inbördeskriget 1939. Även inne i staden Madrid kan man hitta monument över den spanska diktaturtiden. Vid Calle de la Princesa står triumfbågen som restes 1955 för att fira fascismens triumf över demokratin.

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2021 Fria Tidningen