Men alla är inte överens. I boken Nationalekonomi för vänstern – teori för jämlikhet och välfärd ger sig tolv yngre nationalekonomer i kast med uppgiften att visa att deras teorier också kan ge stöd och argument för ett rättvisare samhälle.

Hur lyckas de då med den ambitionen? Jodå, visst kan de presentera en hel del intressanta infallsvinklar på ekonomisk forskning som sällan lyckas leta sig fram i det vanliga mediebruset.

Brännande aktuellt är exempelvis hur den gren av nationalekonomin som kallas informationsekonomi visar att offentligt producerad sjukvård oftast är effektivare än privat. Något som bland annat förklaras av att patienten nästan aldrig själv kan bedöma kvalitén av vården, och därför ofta utsätts för överbehandling (för många återbesök, för många tester et cetera) eftersom detta ökar vårdbolagens vinster.

Tänkvärt är också kapitlet som visar att den sociala rörligheten, möjligheten för den som föds i fattig att avancera på samhällstrappan, är störst i de nordiska länderna med deras relativt små inkomstskillnader och offentliga välfärdssystem. ”Den amerikanska drömmen” förverkligas lättare Sverige än i USA!

Och visst blir det en tankeställare över det offentliga samtalets högervridning att teorin om ”naturliga monopol”, som bland annat förklarar varför tågtrafik bör ägas offentligt, i dag kan kännas ny och radikal. För 35 år sedan var detta allmängods bland ekonomer.

Samtidigt kan boken kännas lite harmlös. De flesta av författarna står socialdemokraterna nära, och deras texter ger ofta träffsäkra argument åt nye partiledaren Håkan Juholts kritik av regeringen. Inget fel i det. Men att författarna systematiskt tycks väja för de ekonomiska stridsfrågor som är problematiska för s-ledningen ger ett lite räddhågset intryck.

Varför behandlas inte det bisarra överskottsmålet för offentliga finanser som leder till att staten samlar pengar på hög samtidigt som välfärd och infrastruktur eftersätts? Eller den internationella diskussionen om huruvida hårda inflationsmål ökar arbetslösheten? Eller varför fördelningen mellan arbete och kapital de senaste decennierna blivit allt mer skev till kapitalet fördel?

En fråga som berörs i boken men inte får något riktigt svar är varför det så sällan märks i den offentliga debatten när ekonomisk forskning ger argument åt vänstern. Ändå ligger förklaringen i öppen dager. Ekonomisk teori kan inte testas i laboratorier (och det är sällan hela länders ekonomier förvandlas till experimentfält, vilket vi ska vara glada för). Den bygger på modeller, som är styrda av antaganden som i sin tur alltid påverkas av värderingar. Och bland svenska nationalekonomer är folkpartiet största och moderaterna näst största parti.

Att det mesta av den ekonomiska forskning som dragits genom detta liberala filter förstärker borgerliga föreställningar borde få bli förvånade över. Så helt fel hade han nog inte ändå, gamle August.