Persson har problem med solidariteten | Fria Tidningen

Inledare


László Gönczi
Fria.Nu

Persson har problem med solidariteten

Efter mycket om och men står nu EU inför sin utvidgning. Tio nya länder får komma med. Tio fattiga länder, i varje fall med europeiska mått mätt. Det har lett till ett kluvet förhållande till utvidgningen för traditionellt solidariska politiska rörelser. Med både röda och gröna utgångspunkter kan man finna starka skäl mot EU, svenskt medlemskap i EU och då givetvis också polskt eller ungerskt medlemskap i EU

.

Men eftersom dessa och de övriga nya medlemsländerna är uppenbart fattiga, kan man finna en viss glädje i tanken att de får komma med. Kanske fördelas välståndet inom EU på ett rättvisare sätt i framtiden? Men tyvärr, detta verkar inte de mäktiga i EU tänkt. De ville ha en vidgad marknad. De ville ha en slagkraftigare försvarspolitik. Ja de ville ha makt. Men inte ville de väl dela med sig.

Ett problem som uppstår, när man skapar gemensamma trygghetssystem mellan fattiga områden och rika är att de fattiga kan få för sig att utnyttja de rikas system. Samma problem som avspeglar sig i diskussionerna mellan fattiga och rika regioner i Sverige när skatteutjämningssystemen ska ändras har man att tackla inom ett utvidgat EU, fast värre.

Detta skrämmer regeringarna och därför planerar de att införa 'övergångsbestämmelser' för arbetskraftsinvandring från de nya medlemsstaterna. Stackars Persson har blivit sviken av sina kollegor och måste, tyvärr säger han, göra motsvarande inskränkningar. 'Vi kan ju inte ensamma ta emot alla som vill utnyttja vårt välfärdssystem!' Men bäste Persson, hade du ingen aning om detta i förväg?

Detta är tyvärr ingen överraskning. Diskussionerna om skatteutjämningen i Sverige är ändå bara en begränsad yttring av den etablerade bristen på solidaritet. Folk i Sverige har mycket olika villkor. Massvis med ungdomar är närmast dömda till arbetslöshet och därmed följande trassel, ständig granskning, 'aktivitetsgarantier' och taskig ekonomi. Det uppfattas i dag som en förmån att få tälta utanför biografer. Vi har fortfarande inget genomfört solidariskt välfärdssystem och det mesta går åt fel håll.

Medborgarlön, eller basinkomst eller vad en garanti för alla i landet att ha en ekonomisk bastrygghet ska kallas, vill man inte införa. Det är alldeles för tyst kring detta. Och nu är man rädd för att tjecker och cyprioter kommer att skaffa sig 'otillbörliga' förmåner. Inte undra på då Sverige har satt i system att inte vara solidarisk, att inte lita på folk och absolut inte lita på invandrare.

Solidariteten var den dimridå som EU-kramarna lade ut för att bedöva sosseväljarna att rösta in oss i EU. En solidaritet, som visserligen inte var skönjbar, men som ändå kunde kännas lockande, dög för partilojala väljare. Undrar om de märker att de har blivit lurade?

Detta är inte menat som ett argument mot internationell solidaritet. Tvärtom. Men man ska inte sätta bocken till örtagårdsmästare. Statsmän, diplomater, partitoppar och funktionärer är inte i position att utveckla äkta solidaritet. Sådant sker bättre i nätverk utan gränser. Solidaritetsrörelser och individer med kontakter kan skapa ett mycket större engagemang för att utveckla solidaritet över gränser.

Men det viktigaste för de nya medlemsländernas utveckling hade varit att inte försöka efterapa det västeuropeiska mönstret utan att utveckla nya. Kanske skulle de ha kunnat skapa livsmönster inom sina egna länder som gör det lockande att vara kvar, trots lägre löner än i väst. Nu blir det svårt och då är det bara att önska att Sverige kan ställa upp med den solidaritet som förespeglades innan EU-inträdet. Vi bör säga välkomna och utveckla vårt samhälle så att det får nytta av de stora resurser som våra nya invånare kommer med.

© 2020 Fria Tidningen