Fria Tidningen

Läsa och berätta – ett sätt att träna minnet

På biblioteket i Bankeryd i Jönköpings kommun är det sagocafé och några kvinnor har samlats med sina små barn. Bibliotekarien Eva Töllner ger prov på sin berättarkonst. Med behaglig röst fångar hon såväl de yngsta som deras mammor och mig med sina boktips. Barnen får bland annat höra Lennart Hellsings kvällsvers och de vuxna får tips på böcker som filmatiserats.

I november förra året tog Eva Töllner hem bronsmedaljen i landets första SM i bokberättande som anordnas av landets bibliotekarier. Att berätta är bland det roligaste hon vet och ett bra sätt att öva minnet.

Hur och varför arrangeras bokberättar-SM?

– Det kom till på initiativ av Strängnäs bibliotek. Tanken är att inspirera bibliotekarier att träna sig i berättarkonsten för att väcka folks läsintresse och visa på bibliotekens litteraturförmedling.

– Vi var femton som anmälde oss från hela landet. Vi hade tre minuter på oss att berätta om en gemensam bok, Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, och ytterligare tre minuter för ett eget boktips. Jag hade valt Eyvind Johnsons Strändernas svall. Eftersom jag gick vidare fick jag berätta om ytterligare en bok, Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides.

– Det var förstås jättenervöst. Ingen av dem i juryn kände mig och jag kände ingen av de deltagande heller. Jag hade tränat mycket, bland annat med tajmingen, det gällde att hålla sig inom tre minuter.

Vad krävs för att man ska bli en bra berättare och var har du lärt dig det?

– Man måste kunna fånga lyssnarna och för det krävs dels en röst, man får inte vara för tyst och pipig. Dessutom ska man kunna möta sin publik, se på dem för att försäkra sig om att det man säger går hem.

– I mitt yrke har jag alltid berättat för barn och ungdomar, utan problem. Det gäller att tala om böcker som man själv gillar, barn är mycket lyhörda för vad man säger och märker om man talar om något man inte gillar.

– Det roligaste är att väcka folks lust att läsa en riktigt bra bok som annars glöms bort i det stora bokflödet vi omges av i dag. Biblioteken ska ju vara ett alternativ till bokhandlarna där Camilla Läckbergs och Anna Janssons böcker ligger i travar. Även om biblioteken måste ha dessa böcker är det ju inte dem vi behöver lyfta fram.

Tycker du det är mycket dåligt som ges ut?

– När man läser annonserna kan man ju tro att alla författare är presumtiva nobelpristagare, när deras verk i själva verket är bortglömda efter ett år. Jag tycker det är jätteroligt när jag kan medverka till att äldre böcker lånas ut och inte faller i glömska.

– På sagocaféet läser jag bland annat Lennart Hellsing. Jag tycker att barnen ska ha med sig verser om Krakel spektakel. Att läsa verser är också ett sätt att öva upp minnet.

Bibliotekens roll blir allt mer ifrågasatt och det hörs röster om att de ska privatiseras.

– I dag köper folk pocketböcker och nedladdningsböcker till sina mobiler. Men även om alla inte lånar så mycket längre är biblioteket en viktig mötesplats.

– Vår kulturminister har en konstig syn på vad bibliotek är. Av tradition har vi en folkbildande roll, men det finns inte i hennes värld. Hon ser på vår uppgift som vilket event som helst och det ska vara lönsamt!

– Vår uppgift är att kunna svara på frågor och ge utförliga svar, för i dagens informationssamhälle behöver många hjälp med att hitta fram till de rätta svaren. Och självklart ska vi också visa på den litteraturskatt som finns.

– Alla ska få hjälp att hitta det de vill läsa. Det finns många barn med läsproblem och då är det vår sak att hitta rätt böcker till dem. Det finns också ljudböcker och DAISY-talböcker. Intellektuellt är det på samma nivå som sina klasskompisar och ska naturligtvis ha möjlighet att kunna läsa samma böcker som dem.

Märker du skillnad på barnens tålamod att läsa i dag jämfört med förr?

– Nej, även om datorn och mobiltelefonen förstås tar sin plats. Men just därför är det viktigt att träna sitt minne och det gör man genom att läsa och själv memorera, skapa egna bilder.

– Det gäller att sålla i det stora informationsflödet – men inte sålla bort så mycket att man blir helt tom i huvudet!

Hur är arbetssituationen på biblioteket i Bankeryd?

– Vi är för få anställda för vårt öppethållande, vilket kan gå ut över kvaliteten på våra insatser. På två och en halv tjänst och öppettider till sju på kvällen utom fredag, ska vi serva såväl småbarn som hundraåringar.

– Biblioteket i Jönköping är överlag alldeles för slimmat jämfört med många andra bibliotek i landet. Det hänger samman med synen på kultur och vad som är värt att satsa på.

– Mina föräldrar kom hit från Uppsala och var båda lärare. När jag växte upp här på 1950-talet rådde total kulturskymning och än i dag är det ganska kargt.

Var det givet att du skulle bli bibliotekarie?

– Egentligen ville jag bli hortonom. Min morfar var trädgårdsmästare och jag brukade arbeta i hans trädgård om somrarna. Men sen visade det sig att jag var allergisk mot flera av de giftiga ämnen som man då använde i ett trädgårdsmästeri. Näst efter hortonom ville jag bli bibliotekarie.

– Så efter en fil. kand i Lund utbildade jag mig i Borås 1973 till 75 och sen dess har jag inte varit arbetslös. I början vikarierade jag mig runt i hela Stockholmsområdet ett par år. Så småningom fick jag en tjänst på Botvidsgymnasiets bibliotek i Norra Botkyrka och där jag blev kvar i 17 år. Samtidigt hade jag timmar på Stockholms stadsbiblioteks barnavdelning. 

– Jag trivdes oerhört bra på Botvidsgymnasiet. Där var 80 procent invandrare och många av eleverna är fortfarande mina vänner. Vi startade bland annat en skoltidning. Det var mycket lättare för mig att rätta elevernas språk där, eftersom jag inte var lärare och skulle sätta betyg på dem. Genom Facebook håller jag kontakt med mina gamla botvidselever.

Hur kom det sig att du flyttade tillbaka hit?

– Jag bröt benet och kände att jag inte ville bli gammal i Stockholm. Där är man kulturkonsument, men här kan man göra mer. Jag och min man Bruno var exempelvis med och drog igång kulturföreningen i Habo.

– Vi har alltid haft kvar vårt lilla sommarhus i Stengårdshult. Villkoret från Brunos sida var att vi inte skulle flytta till Jönköping, utan en bit utanför.

– Jag sökte tjänsten som bibliotekarie vid Bankeryds bibliotek för snart nio år sedan och det var en stor skillnad mot att jobba i Norra Botkyrka. Men jag trivs verkligen här. Det är många, både barn och vuxna som kommer hit och lånar. Vi har läsarcirkel var sjätte vecka, vi har haft stickkafé och emellanåt, fast alltför sällan, författarbesök. Bob Hansson var en riktig höjdare, han kan verkligen berätta!

Du har skrivit en del barnbokrescensioner, bland annat i Jönköpings-Posten.

– Ja, min favoritgenre är fantasy och science fiction, så jag har skrivit en del om det. Jag hade en hel bokhylla med science fiction och det är framför allt amerikanska/anglosaxiska böcker, men även en del ryska samt polska. Nu har det kommit en ny rysk fantasyförfattare som en vän till mig håller på att översätta.

– 1974 började jag rescensera barnböcker för Bibliotekstjänst, vilket jag gjort i många år. Men det kräver sitt och nu vill jag fokusera på berättandet.

Varför fastnade du för science fiction?

– Mitt intresse väcktes 1973 när jag såg filmen Solaris och sen läste boken av Stanislaw Lem. På 1980-talet gick jag en 5-poängskurs i Uppsala om kvinnligasciencefictionförfattare. Kvinnliga sf-författare är inte lika teknikfrälsta som de manliga.

– Det intressanta med science fiction är att man kan dissekera eller renodla samhället för att göra det ännu tydligare. Det här händer om vi fortsätter. Exempelvis George Orwells 1984 – där är vi nu eller vi har snarare passerat det. 

Fakta: 

Juryns motivering till Eva Töllners bronsmedalj i SM i bokberättande 2010:

”Hon har genom sitt bokberättande på ett strålande och underfundigt sätt pendlat mellan det personliga och det allmänna, det förgångna och det närvarande, mellan minnen och försoning, och med det levandegjort litteraturen och gett läsaren lust.”

 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nytt ljus på Ellen Key

Intresset för Ellen Key är större än på mycket länge. I veckan öppnade hennes hem för guidade visningar.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu