Fria Tidningen

Att odla medvetenhet

Sent i november, så heter en av Tove Janssons böcker om Muminvärlden. När den här krönikan publiceras är det väl snarare december, men ändå. Det är en speciell tid så här års – mörkt, kallt, blött och kalt. Odlingssäsongen är över och platsen där du odlat har gått in i sin dvala och det ser mest trist och skräpigt ut. Den här tiden på året ägnas förtjänstfullt åt att odla kunskap och vänskap. Att samtala om ekologin, filosofin och politiken i stearinljusens sken. Jag vill ge fokus åt reflektion kring villkoren för det som växer. Vad krävs för att få mat på tallriken?

Genom globalisering och marknadsekonomisk logik har det blivit olönsamt och irrationellt att producera mat uppe i kalla norden. Vår tallriksmodell har lagts på entreprenad till tredje världen, och tack vare låga löner och billig olja får vi mat på bordet. Dock tror jag att vi måste tala om matsäkerhet. Vi använder olja i konstgödsel, i bekämpningsmedel, i traktorer och arbetsredskap, i transporter, förpackningar, förvaring, etcetera. I alla led av vår matproduktion helt enkelt. Om något hände med vår tillgång till billig olja, så står svälten för dörren.

En annan aspekt är att vi inte värnar om vår odlingsmark. Eftersom det är ekonomiskt olönsamt att bedriva småskalig ekologisk odling, så är det inte heller attraktivt för våra kommuner att bevara den typen av mark. För ett tag sen besökte jag ett stadshus i en medelstor kommun som gränsar till Göteborg. I den aktuella kommunen har jag och ett gäng drömmare och praktiker drivit ett kollektivt odlingsprojekt under året. Inspirerat av modellen CSA eller Community supported/shared agriculture, har vi försökt ta över en ekologisk odling och hitta strukturer för att producera ekologisk mat, nära staden, till oss själva och andra. Kommunen jag syftar på har historiskt sett försett Göteborg med mat, men vi fick klart för oss att kommunen inte har intresse av att värna odlingsmark nära bebyggelse, eftersom det hindrar den från att sälja ut marken till industrier och företag.

För en tid sedan nåddes jag också av nyheten om hur kommersiella krafter lyckats med en så absurd lobbying, som att på EU-nivå förbjuda försäljning av vissa fröer om de inte registreras hos jordbruksverket. Det var inte fröer som var genmanipulerade eller på andra sätt kunde betraktas som skadliga, eller farliga. Nej problemet med dessa fröer var helt enkelt att de var ovanliga, icke-kommersiella eller gamla sorter och så vidare. Registreringen i sig kostar pengar, och för många av sorterna gäller att den sammanlagda försäljningen per år hamnar under registreringsavgiften per år, eller att de är gamla och inte har den typen av dokumentation som krävs. I praktiken skulle det innebära att massor av frösorter riskerar att försvinna. Jag tänkte först att det var ett skämt, sedan att någon av ideologiska skäl överdrev, men vartefter jag såg nyheten i fler och fler medier så insåg jag att det faktiskt stämde.

Så vad ska vi göra i dessa tider. Jag uppmuntrar till subversiv verksamhet. Byt fröer med varandra. Plantera saker var helst ni står och går. Låt den biologiska mångfalden blomstra. Det finns en förening som stödjer detta, som heter Sesam. Här kan du byta fröer med andra, ofta lite ovanliga sorter. Du betalar en medlemsavgift och portokostnader och sedan erbjuder du dina fröer och får ta del av andras.

The revolution will be cultivated!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Det är i tiden med odling

Elinor Askmar, hängiven hobbyodlare I Göteborg, skriver krönikor om odling i Fria tidningen under hösten. Första krönikan handlar om hur odling blir en andlig upplevelse”.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu