Dagen innan Lissabonfördraget – som ger EU-parlamentet rätt till medbestämmande på ett flertal områden, däribland internationella avtal som förhandlats fram av unionen – trädde i kraft såg det svenska ordförandeskapet till att klubba en interimistisk version av det så kallade Swiftavtalet. Därmed behövde parlamentet inte godkänna avtalet innan det trädde i kraft.

Bland parlamentariker av alla färger har förfarandet uppfattats som en kupp, med avsikt att beröva parlamentet dess inflytande. När avtalet nu skulle permanentas svarade parlamentet, efter ett initiativ från den holländska liberalen Jeanine Hennis-Plasschaert, med att fälla det.

Eva-Britt Svensson (V) ser utslaget som en protest mot den svenska regeringens agerande.

– Jag är emot både hur avtalet har hanterats av ordförandeskapet och ministerrådet och naturligtvis mot själva innehållet i Swift. Men väldigt många var inte särskilt kritiska till innehållet utan gjord en protest mot rådet och hanteringen och röstade nej av den anledningen.

Piratpartiets Christian Engström håller med.

– Lissabonfördraget säger att parlamentet ska ha full insyn i förhandlingar kring internationella avtal, men det är inget som vi kommer få gratis. Kommissionen och rådet vill göra det på det gamla sättet där de bestämmer allting och informerar parlamentet när det är ett fullbordat faktum som parlamentet får sätta gummistämpel på. Det positiva i det här är att man i den här dragkampen kan få hjälp av de konservativa, som kanske inte står på vår sida i sakfrågorna men håller på att parlamentet ska betraktas som en församling och inte någon dörrmatta.

Omröstningen föregicks dock av hårda påtryckningar mot parlamentet.

– Jag garanterar personligen att se till Europaparlamentets farhågor och att vi eftersträvar ett starkt dataskydd och ett starkt integritetsskydd, sade Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström när hon i onsdags talade inför parlamentet.

Några dagar tidigare sände USA:s utrikesminister Hillary Rodham Clinton ett brev till parlamentets talman, i vilket hon beklagar det svenska ordförandeskapets agerande men menar att ”avtalet borde hjälpa oss att skriva ett nytt kapitel mot ett starkare partnerskap och ömsesidigt förtroende”.

Enligt det avtal parlamentet fällde skulle USA få tillgång till uppgifter om EU-medborgares banktransaktioner. Syftet med den omfattande dataöverföringen var att försvåra och förebygga finansiering av terrorism, men Eva-Britt Svensson menar att förslaget kränkte grundläggande fri- och rättigheter.

– Det här sättet att agera på, att alla medel ska vara tillåtna för att bekämpa terrorism, innebär att vi helt ändrar på rättsstatens idéer. Istället för oskyldiga blir alla skyldiga tills motsatsen bevisas, man vänder på begreppen.

Swiftavtalet var inte ömsesidigt. Varför EU-kommissionen och ministerrådet var beredda att lämna ut uppgifter om EU:s medborgare till USA utan att få någonting tillbaka är en fråga som Christian Engström saknar svar på.

– Det är en jättebra fråga. Jag tror att höjdarna inom EU ser USA sin chef på något vis. De har glömt bort att det är Europas folk som är deras chefer.