Kristian Borg

Fördjupning


Kristian Borg
Fria Tidningen

Den ljusnande framtid är här

Att vårt ekonomiska system skadar ekosystemet kan de flesta aktivister från sociala rörelser skriva under på. Vad det ska ersättas med är mindre klart. Den växande Zeitgeiströrelsens alternativ tycks lika enkelt som naivt: att avskaffa pengarna och med hjälp av ett datoriserat distributionssystem fördela jordens tillgångar efter behov.

Avskaffandet av det monetära systemet, penningekonomin, skulle lösa flera av människans mest akuta problem. Det menar den så kallade Zeitgeiströrelsen, en idéströmning som vunnit mark i takt med internets utbredning och de allt mer överhängande hoten mot vår planet, både ekonomiska och ekologiska.

Istället för ett destruktivt tillväxtsamhälle som kretsar kring produktion/konsumtion förordar Zeitgeist-anhängarna en arbetsfri värld baserad på samarbete, där jordens resurser fördelas fritt och rättvist, där maskiner ersätter människan i utförandet av de tyngsta och tråkigaste arbetsuppgifterna och där den senaste forskningen inom respektive område avgör färdvägen för samhället. Såväl kriminalitet som hälsoproblem är ett minne blott och alla lever i harmoni med naturen.

För bra för att vara sant? Zeitgeists förespråkare menar att det hela är mycket enkelt. Men vi tar det från början.

Zeitgeist-rörelsens idéer grundar sig i Venusprojektet. Det är amerikanska industridesignern Jacque Frescos och konstnären Roxanne Meadows livsprojekt och det sträcker sig fysiskt över 85000 kvadratmeter i Venus, Florida. Här finns det forskningscenter, fyllt med byggnader som tagna ur en rymdfilm, i vilka i dag 93-årige Fresco med vänner tagit fram ny design och modeller för framtidens städer, för energiförsörjning, transporter och boende. Alla byggnader i parken är utförda i samklang med naturen. De är energieffektiva och ekologiskt hållbara, gjorda för att stå pall för såväl jordbävningar som översvämningar.

Venusprojektet startade i mitten av 1970-talet. Men verklig spridning fick Frescos idéer först när de upptäcktes av Peter Joseph, som populariserade dem 2008 i sin film Zeitgeist: Addendum. Och rörelsen var född.

Redan 2007 hade Joseph gjort en första Zeitgeistfilm, i vilken han behandlar allt från kristendomens utveckling till attackerna den 11 september. Men det är först i den andra filmen som Joseph utvecklar några av rörelsens centrala idéer. Joseph berättar målande hur världens befolkning lever som slavar i en skuldbaserad ekonomi och hur vi kan gå från ord till handling för att bli fria.

Kritiker har beskyllt filmerna för att vara såväl konspiratoriska och propagandistiska som oetiska, men inte desto mindre har de ökat intresset för Jacque Frescos idéer, som grundar sig på många år av socialantropologiska, tekniska och andra studier.

På bara två år har intresset för Zeitgeiströrelsen ökat explosionsartat. Enligt den globala hemsidan har över 300000 personer gått med. Flest medlemmar bor i USA, omkring 50000, men aktivister återfinns från Australien till Österrike och nationella hemsidor har poppat upp i ett femtontal länder. I mars öppnade en svensk version och nyligen en lokal avdelning i Uppsala. Enligt Zeitgeists svenska hemsida ska det finnas närmare 4800 medlemmar i Sverige. Det är så många som har registrerat sig via hemsidan, men de verkligt aktiva är färre.

- Ett hundratal svenskar är med och debatterar regelbundet, berättar Kosotie Österling, som bor i södra Sverige och på olika sätt ”jobbar för att hjälpa mänskligheten”. Han hittade till Zeitgeist av en slump för snart ett halvår sedan.

- Jag var inne på ett råkostforum och händelsevis var det någon som skickade en länk till filmerna. Jag tittade och det var ofantligt intressant. Sedan dess har jag varit rätt flitig på forumen. Det beror på att jag har analyserat jorden och våra ekonomiska system långt tidigare. Men detta gav ytterligare en dimension.

Att läsa om Venusprojektet var som att se bitarna falla på plats, berättar han.

- Jag har jobbat med veganism, med människors psykiska välbefinnande, inom djurrättsrörelsen och miljörörelsen, ja i många olika organisationer, och detta är en helhetssyn på alla de där lösa bitarna.

Kosotie Österling har också engagerat sig i olika alternativa banksystem, varit JAK-medlem och jobbat med tidsfaktorekonomi (där man betalar skatt enligt en fast bestämd tid som är lika för alla). Han har även, med begränsad framgång, försökt få igång olika lokala bytesekonomier, så kallade LETS-system.

- Jag har varit och nosat på liknande tidigare, men inget har som Zeitgeist kunnat bekräfta att det är så här det fungerar, och inte heller har jag själv kunnat få bevis för det. Zeitgeist förklarar grunden, vad som händer med våra ekonomiska system.

Många av idéerna i Venusprojektet känns igen från strömningar som kommunism, anarkism, ekologism och naturreligioner. Men kommunism ersätter bara ett dåligt system med ett annat som är minst lika dåligt, menar zeitgeistarna. Och medan primitivister, som också talar mycket om naturens kretslopp och människans skadeverkningar på naturen, varnar för teknikens utbredning sätter Zeitgeist tvärtom sitt hopp till tekniska lösningar. Rätt använd kan tekniken befria människan.

– Maskiner ska automatisera så många arbeten som möjligt och ett datorsystem ska administrera distributionen av de fria varorna, berättar en annan svensk aktivist som vill vara anonym.

– Det systemet är redan utvecklat, färdigt att använda.

Ren rymdprosa, kan man tycka. Faktum är att åtskilliga science fiction-författare har spelat viss roll när Jacque Frescos utvecklat sina idéer. I en intervju på Venusprojektets hemsida berättar han att han har Jules Verne och HG Wells att tacka för mycket.

Så hur ska framtidens samhällen fungera rent praktiskt, utan pengar som drivkraft? Det är en vanlig fråga. Svaret lyder: Resursbaserad ekonomi. Hela världens resurser ska bli allmänt tillgängliga, utan att pengatransaktioner eller liknande är inblandade. Jacque Frescos vision är att en sådan modell ska fungera förenande. Alla delar av jorden kan ha något att bidra med och när basbehoven är uppfyllda kommer vi att bli både mer kreativa och mindre giriga.

Det är inte en lätt uppgift att omkullkasta kapitalismen och gå från vision till handling. Men Kosotie Österling menar att idén är lika enkel som genial. Steg ett är att sprida en medvetenhet om orsakerna till dagens problem samt upplysa om lösningar. Steg två att göra en inventering av vilka lokala och globala resurser vi har. Därefter kan den resursbaserade ekonomin komma i bruk på allvar. Systemet fungerar smidigare än de bytessystem Kosotie Österling arbetat med tidigare i sitt liv.

- Vi kan inte fortsätta gynna det här samhället utan måste investera i nya projekt och börja bygga självförsörjande byar och städer, börja inventera tillsammans.

Några vanliga invändningar mot rörelsens idéer är att människan är en egoistisk varelse och att pengar och konkurrens är goda drivkrafter. Utan dem skulle människans utveckling stagnera. Utan morötter skulle alla bli lata. Fel, svarar Zeitgeistförespråkarna, vår kulturella fostran har gjort oss till dem vi är, framför allt är människan föränderlig, nyfiken och älskar att samarbeta och fanns det bara de ekonomiska och sociala förutsättningarna skulle vi alla ha möjlighet att utvecklas efter bästa förmåga.

- Jag brukar ställa frågan: ”Vad händer om alla pengar försvinner från jorden imorgon? Vad har försvunnit förutom pengarna?” Ingenting. Fabriker, människor, växter, allt skulle finnas kvar, säger Kosotie Österling.

- När alla har möjlighet att använda resurserna efter behov kommer många av våra problem försvinna. Som kriminalitet till exempel. När man ser att det inte finns någon brist på varor så kommer inställningen till egendom att förändras radikalt.

En orealistisk vision som försöker gå både framåt och bakåt samtidigt? Kosotie Österling har fått invändningar tidigare:

– Ja, det är ju många som tycker att det verkar vara en utopi, men faktum är att det går att ställa om till en resursbaserad ekonomi snabbt, se hur snabbt man lade om produktionen till krigsmateriel under andra världskriget. Distributionssystemet och resurserna finns, det är bara viljan som saknas.

Hur många krävs det för att komma igång i praktiken?

- De räknar med att när vi är en miljon ungefär är det tillräckligt stort, berättar Kosotie Österling. Men det krävs ju också att var och en gör något konkret i handling och påverkar sin närmiljö.

Med tanke på den revolutionära potentialen i Zeitgeist, vilken regering skulle ge mark till ett experiment av det slaget?

- Det finns erbjudanden om platser på jorden där man skulle kunna genomföra det, berättar Kosotie Österling. Troligen kommer det bli i något socialistiskt land där det redan finns en social medvetenhet, kanske med en regering som vill bli känd för att vara framtidsorienterad. Men det är ännu inte officiellt vilket landet är.

Hur går det i Sverige?

- Även här är diskussioner igång om att leta mark för att starta en första kunskapsplats, ett ställe där du kan ha en grupp som samlar in information, som fungerar självförsörjande och där alla jobbar ideellt. Det är på diskussionsstadiet var det ska ligga och hur det ska lösas ekonomiskt. Det måste ju köpas, så fungerar det ju i vår nuvarande ekonomi, för att ingen ska kunna sno det.

Zeitgeist ska inte ses som en fix och färdig ideologi, snarare som en ständigt föränderlig idéströmning med några grundpelare. I de forumdiskussioner jag läser på den svenska hemsidan framgår det att många aktivister fortfarande prövar sig fram, rädda för att fastna i någon cementerande ideologi. Tydligt är att ett starkt samhällsintresse och ledan över pratet om klimat- och finanskriser gått över i debatt och viss handling. Vilken riktning det tar återstår att se.

Men frågan är om rörelsen kan överleva systemet. En diskret ruta på Venusprojektets hemsida leder numera vidare till en sida som utannonserar 21 tunnland, med tillhörande byggnader i ett ”parkliknande paradis”. Jacque Frescos och Roxanne Meadows livsprojekt, forskningscentret, är till salu. Pris: 650 000 dollar.

Jag ringer upp det angivna numret och når omedelbart Roxanne Meadows i Florida.

– Tyvärr måste vi sälja forskningscentret, efter finanskrisen blev det för dyrt för oss att upprätthålla det. Den här krisen har drabbat oss precis som alla andra. Ja, visst är det ganska ironiskt, säger Roxanne Meadows.

Så har det ekonomiska systemet för en tid besegrat idealismen. Men Roxanne Meadows låter sig inte nedslås.

– Projektet lever kvar, vi tar med oss våra idéer vart vi än flyttar. Det blir bara lite fördröjt.

Betyder det att ekonomin i slutändan har vunnit?

– Nej, systemet är fortfarande på väg att kollapsa och många kommer att bli offer för nedgången. De allra flesta förlorar på det nuvarande systemet, men det kommer att ta tid innan människor inser det, de flesta är inte tränade att se det.

Vem som ska köpa centret är oklart. Roxanne Meadows berättar att många har varit intresserade, men få har råd just nu. Gärna någon inom rörelsen, men än har det inte kommit några bud därifrån.

Vart ska ni flytta?

– Vi vet ärligt talat inte, men med all sannolikhet blir det inte i USA. Jag hade gärna flyttat till Sverige om det inte var så kallt, vi behöver solen och värmen.

Fakta: 

Zeitgeist

• Jacque Fresco: Socialingenjör och industridesigner som sedan 1970-talet spridit sin idé om hur världen kan bli fri från krig, fattigdom, brottslighet och miljöförstöring. Startade Venusprojektet 1975 tillsammans med Roxanne Meadows.

• Venusprojektet: Venusprojektet är en organisation baserad i Venus, Florida, och arbetar för social, fredlig och hållbar global förändring. Målet är en resursbaserad ekonomi (RBE), ett samhälle som klarar sig på förnybara energikällor och automatiserad tillverkning och lagerhållning. Produkter ska framställas med minimalt arbete. I slutändan är målet att eliminera arbete och samtidigt ge människor alla bekvämligheter de behöver för att få ett välmående samhälle. Människan ska ha ”obegränsade möjligheter att utforska, skapa, delta och utbilda sig”.

• Zeitgeiströrelsen: Den aktivistiska armen av Venusprojektet, vars syfte är att informera om problemen och idéerna. Det började med filmen Zeitgeist (2007) av Peter Joseph och uppföljaren Zeitgeist: Addendum (2008). Beskriver sig som en idéströmning, inte en politisk organisation.

• RBE: Resursbaserad ekonomi är ett system där alla varor och tjänster är tillgängliga utan pengatransaktioner eller krediter. Alla resurser blir istället allmänna. ”I en resursbaserad ekonomi skulle alla leva bättre än de rikaste i dag”, skriver Fresco på Venusprojektets hemsida.

• Läs mer på www.thezeitgeistmovement.com, www.thevenusproject.com, www.thezeitgeistmovement.se.

Zeitgeist i fyra snabba

• Låna inte pengar av banker som tar ränta.

• Stoppa den cykliska konsumtionen.

• Hela världen är en enhet och alla har lika rätt till jordens resurser.

• Tillsammans kan vi skapa en bättre värld.

(Källa: Zeitgeists svenska hemsida.)

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Beväpnat entreprenörskap

Säkerhet som vara

Sedan kalla krigets slut har de privata säkerhetsbolagen fått en allt större roll i krig och konflikter. Varför? Och vad får det för betydelse för mänskliga rättigheter och demokrati? I den tredje och sista delen i serien Säkerhet som vara synar Kristian Borg den privata säkerhetsindustrins militära intressen.

Fria Tidningen

Polis under press

Säkerhet som vara

Säkerhetsindustrin växer globalt med 7 procent per år, omsätter 150 miljarder och sysselsätter miljontals människor. Det är en bransch där frågor om demokrati och transparens, mänskliga rättigheter och arbetsrätt borde ha hög relevans. Ändå är det märkligt tyst. I del 2 av artikelserien Säkerhet som vara granskar Kristian Borg privatiseringen av polisen.

Fria Tidningen

Bakom privata galler

Säkerhet som vara

Säkerhetsindustrin sysselsätter miljontals människor och är på stadig uppgång. I vår nya artikelserie Säkerhet som vara utforskar Kristian Borg detta gränsland mellan offentligt och privat. Första delen handlar om den privata fängelseindustrin, en riktig tillväxtbransch som drar fördel av en förändrad syn på brott och straff.

Fria Tidningen

Enkät: Vad tror du om en gemensam dagstidning för vänstern?

Vad tror du om en gemensam dagstidning för vänstern? Och med tanke på utvecklingen i USA, där hälften av kulturjournalisterna har fått sluta, skulle en sådan tidning kunna vara en räddning för kulturjournalistiken, om – eller snarare när – motsvarande händer här?

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu