Pengar till banker – inte till bistånd | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Pengar till banker – inte till bistånd

Samtidigt som världens fattigaste nationer varnar för att finanskrisens effekter slår hårt mot deras bräckliga ekonomier anser västerländska biståndsgivare att de inte har råd med bistånd – trots att de satsar biljoner dollar på att rädda banker och finansiella institutioner.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har varnat för att den nuvarande finansiella härdsmältan används som ursäkt för att skära ner på utvecklingsbistånd eller marginalisera utvecklingsländer politiskt, särskilt världens 49 minst utvecklade länder – de så kallade MUL-länderna.

Företrädare för FN:s Millenniekampanj, vars mål är att utrota extrem fattigdom och hunger i världen, påpekar att sedan systemet med internationellt utvecklingsbistånd etablerades för nästan 50 år sedan har givarländer sammantaget donerat omkring 2 biljoner US-dollar.

Det ska jämföras med de 18 biljoner US-dollar som under det senaste året använts i främst industriländer för att rädda banker och andra finansiella institut.

– Den skarpa kontrasten mellan de pengar som spritts till världens förtvivlat fattiga efter 49 år av mödosamma toppmöten och förhandlingar och de svindlande summor som samlades ihop nästan över en natt för att rädda skaparna av den globala ekonomiska krisen, gör det omöjligt för regeringar att fortsätta hävda att de inte har råd att hjälpa de 50 000 människor som dör av extrem fattigdom varje dag, säger kampanjdirektören Salil Shetty.

Han tillägger att storleken på det totala utvecklingsbiståndet under de senaste 49 åren bara motsvarar 11 procent av de pengar som under det senaste året gått till att rädda finansiella institutioner.

Under förra veckans tre dagar långa FN-toppmöte om finanskrisen återkom ordföranden till samma argumentation. Det årliga stödet till den krisdrabbade kontinenten Afrika var enligt Ban Ki-Moon minst 20 miljarder dollar mindre än vad den industrialiserade världens ledare lovade vid G8-mötet i skotska Gleaneagles 2005.

– Om världen kan mobilisera mer än 18 biljoner dollar för att hålla den finansiella sektorn flytande, då borde det också finnas mer än 18 miljarder dollar för att hålla löftena till Afrika, sade Ban Ki-Moon.

Mötet antog ett slutdokument där den ekonomiska krisens sociala konsekvenser betonas. I dokumentet framhålls bland annat att krisen ”påverkar alla länder, särskilt utvecklingsländer, negativt och hotar försörjningsmöjligheter, välbefinnande och utvecklingsmöjligheter för miljoner människor”.

Enligt FN:s livsmedels-och jordbruksorganisation, FAO, har den ekonomiska kollapsen har lett till att 100 miljoner människor går hungriga, och att det totala antalet svältande i världen i år kommer att överstiga en miljard.

Samtidigt förespår Världsbanken en kapitalbrist på upp till 700 miljarder dollar som desperat behövs till insatser i utvecklingsländer. Om det inte finns en politisk vilja att bidra med dessa medel varnar Världsbanken för att ”en generation kan gå förlorad”, med upp till 2,8 miljoner dödsfall bland spädbarn fram till 2015.

På frågan om varför de rika länderna ignorerar vädjanden från världens fattigare nationer medan de räddar banker och andra finansiella institut svarar Milleniekampanjens Salil Shetty:

– Ledarna i rika länder drabbas inte av några kortsiktiga politiska konsekvenser genom att inte tillgodose de behov och ambitioner som finns i fattiga länder. Beslutsfattarna i rika länder ser inte samma egenintresse som de nu ser i frågor om klimatförändringarna, svininfluensan, det så kallade kriget mot terrorn och i mindre utsträckning inom handeln, där betydelsen av multilaterala åtgärder har blivit smärtsamt tydlig.

På frågan om de utvecklingsländer som nu ingår i G20 har en roll att spela för att övertyga sina rika samtalsparters om att satsa mer på bistånd svarar han:

– Ja, precis som klimatförändringarna och i synnerhet Kinas växande ekonomiska betydelse har de onekligen bidragit till bättre balans i de mycket asymmetriska maktförhållandena mellan rika och fattiga länder.

Men tillägger:

– Den utmaning vi nu står inför är att försöka se till att Brasilien, Indien och Kina inte glömmer de 49 minst utvecklade länderna, när de nu förhandlar med de rikaste länderna om bättre villkor för sig själva. Annars kommer det bara att handla om att söndra och härska.

Rekommenderade artiklar

Så schysst är din bank

En svensk bank får full pott i senaste Fair Finance Guide ­– men de flesta brister stort i hållbarhetsarbetet.

© 2019 Fria Tidningen