EU pressar Afrika om nytt handelsavtal | Fria Tidningen
Fria Tidningen

EU pressar Afrika om nytt handelsavtal

Förhandlingarna om ett nytt handelsavtal mellan EU och Afrika är inne i ett intensivt skede. Helst vill EU-kommissionen få igenom ett nytt avtal innan den avgår i september. ”De har ingen förståelse för oss”, säger Wallie Roux, som varit rådgivare åt Namibias regering vid förhandlingarna.

EU har i nästan sju år försökt få till ett nytt handelsavtal med många av världens minst utvecklade länder. Målet var att det skulle vara klart till år 2007, men än står parterna långt ifrån varandra. EU-kommissionen som förhandlar för Europas räkning vill ta bort alla tullar och menar att frihandeln kommer att hjälpa Syds utveckling, medan andra hävdar att bara EU kommer att tjäna på de avskaffade tullarna.

EU-kommissionen säger sig oroas av påtryckningar från Världshandelsorganisationen, WTO, och vill slutföra förhandlingarna i sommar för att få ett signerat avtal innan den nya EU-kommissionen tillträder i september. Men Wallie Roux, namibisk handelsanalytiker och rådgivare åt Namibias regering, menar att det inte är någon brådska. Han tror att ett EPA-avtal kan vara klart tidigast om ett år.

– EU vill pressa igenom det här och påstår att WTO kan kräva en lösning. Detta är väldigt osannolikt. Så som världens finanser ser ut i dag är WTO mer oroat över ökad protektionism än att driva igenom avtalet för de afrikanska länderna, säger Wallie Roux.

Handeln mellan AVS-länderna (länder från Afrika, Västindien, och Stilla havet) och Europa styrdes tidigare av de så kallade Loméavtalen som gav afrikanska länder rätt att ha kvar sina tullavgifter, medan Europa tog bort sina. Men detta är inte kompatibelt med WTO:s regler gällande principen om mest gynnad nation, som säger att en medlem i WTO inte får gynna en annan medlem utan att ge alla samma fördelar, förutom när det gäller frihandelsavtal.

Doharundan, den senaste förhandlingsomgången inom WTO, har ännu inte kommit till något avslut, på grund av frågor som rör bland annat offentlig upphandling och konkurrens. Det är frågor som kommissionen vill få med i EPA-avtalen. Wallie Roux menar att det i dagsläget inte finns ett tillräckligt legalt ramverk i de flesta länder för att det ska fungera generellt. Avtalen måste utformas efter varje land för deras speciella behov.

– EU vill gå längre än vad WTO kräver. EU vill öppna marknaden för tjänster. Handel är bra och den ökar investeringar, men den måste vara utformad på rätt sätt. Det är inte nödvändigt att alla handelsteorier som fungerar på papperet går att applicera på fältet i dag. Vi säger inte: ”Nej, aldrig.” Vi säger: ”Nej, inte nu.” Vi säger: ”Ja till varor nu, så förhandlar vi om tjänster senare.”

Regeringen ser EPA-avtalen som en prioriterad fråga inför Sveriges kommande ordförandeskap i EU. Jens Eriksson, politisk sakkunnig hos handelsminister Ewa Björling, berättar att regeringen vill se omfattande avtal.

– Handelspolitiska frågor som investeringar, konkurrens eller offentlig upphandling är områden som kan ge ett positivt bidrag till utveckling. Vi eftersträvar breda avtal där dessa områden och sådana som immaterialrätt, tekniska handelshinder och handelsprocedurer även förhandlas. En grundprincip vid handelsförhandlingar är dock att ambitionen ska anpassas till respektive förhandlingsparts utvecklingsnivå.

Skillnaden i ekonomiska muskler mellan Afrika och Europa är enorm. Kritiker har menat att EPA syftar till att europeiska företag ska kunna tjäna pengar på den afrikanska marknaden. Själv säger kommissionen att handeln med Afrika är närmast obetydlig för Europas del, men att Europahandeln är livsviktig för Afrika och att frihandeln kommer att gynna utvecklingen.

I de kommande avtalen finns det ett visst utrymme för länderna att kunna göra undantag för att skydda sina industrier, men Wallie Roux säger att det i praktiken inte kommer att fungera.

– För att få undantag och kunna skydda sina industrier behöver landet varje år visa varför ett visst mått av protektionism är nödvändigt. För att göra detta krävs en omfattande undersökning som länderna i södra Afrika inte har resurser att genomföra. Det är i dag bara Sydafrika som har den möjligheten.

Förhandlingarna präglas av djup misstro emellan parterna. Wallie Roux tycker inte att kommissionen har varit villig att lyssna på sydländerna, men att det går bättre sedan Catherine Ashton ersatte Peter Mandelson som handelskommissionär i höstas.

– Eran när Peter Mandelson var handelskommissionär var mörka tider. Men den nya damen säger att hon inte kommer tvinga någon att skriva under. Fast det är möjligt att hon ändå försöker få igenom något innan september.

Fakta: 

Economic Partnership Agreement (EPA)

Förhandlas mellan EU-kommissionen och de så kallade AVS-länderna, länder från Afrika, Västindien, och Stilla Havet. Tidigare handelsavtal är inte kompatibelt med WTO, och det undantag organisationen gav gick ut i december 2007.

EU vill se breda avtal som inkluderar tjänster, immaterialrätt och offentlig upphandling, medan de flesta afrikanska länder bara vill se avtal rörande varor.

Många av de fattigaste ländernas regeringar riskerar stora inkomstbortfall på grund av förlorade tullavgifter på importer.

Rekommenderade artiklar

Så schysst är din bank

En svensk bank får full pott i senaste Fair Finance Guide ­– men de flesta brister stort i hållbarhetsarbetet.

”Detta är finanskris version 2.0”

Finanskrisen som nu skakar oss är bara en fortsättning på krisen 2008. Det beror på att orsakerna till den första krisen – en lånedriven ekonomi och höjda oljepriser – aldrig botats. Det menar Martin Saar, ordförande i föreningen Aspo Sverige, som studerar och informerar om konsekvenserna av en kraftigt minskad oljeproduktion.

Diplomat anklagar Gaddafi för folkmord

Efter att ha styrt Libyen med järnhand i 42 år har diktatorn Muammar Gaddafi vänt militären mot sitt eget folk i ett försök att klamra sig fast vid makten. I protest hoppade flera libyska diplomater av sina uppdrag, och landets vice FN-ambassadör anklagade Gaddafi för folkmord.

Politisk pajkastning snarare än handling

Den utrikespolitiska debatten kom självklart att domineras av revolutionerna i Egypten och Tunisien. Men tyvärr handlade mer om vem som haft starkast band med de forna diktatorerna Hosni Mubarak och Zine El Abidine Ben Ali, snarare än vad som ska hända härnäst.

© 2019 Fria Tidningen