Fria.Nu

Dagar i en reservdelsmänniskas liv

Det är en obehaglig framtidsvision som Ninni Holmqvist tecknar i sin nya roman Enhet. I ett framtida ultra-utilitaristiskt, kapitalistiskt Sverige skiljer staten mellan nyttiga och onyttiga människor.

Nyttiga, behövda är de som tjänar pengar och sätter barn till världen. Författaren Dorrit Weger klassas på sin femtioårsdag som onyttig, umbärlig och förs, i likhet med alla andra femtioåriga, barnlösa kvinnor (männen hämtas vid sextio) till en reservbanksenhet för biologiskt material. En sluten och kameraövervakad institution där de umbärliga får tillbringa sin sista tid; först som försökspersoner i olika medicinska och psykologiska experiment för att sedan donera sina organ till behövande, behövda medborgare.
Holmqvist berättar med en effektiv men ändå nyansrik prosa i korta kapitel om livet på enheten som med sin vänliga personal mer liknar ett pensionat än det koncentrationsläger det i praktiken är. De icke-behövda visar sig ha mycket gemensamt, ofta är de kulturarbetare som levt liv med osäkra inkomster lite vid sidan av samhället. Institutionen räknar med deras samarbete och erbjuder dem allt de önskar utom kontakt med yttervärlden. Det ska vara en positiv upplevelse att äntligen bidra och (bokstavligen) bli en del av samhällskroppen.

Enhet är besläktad med Kazuo Ishiguros roman Never let me go som kom på svenska i fjol. Där får vi följa en grupp engelska ungdomar som växer upp tillsammans på internat bara för att gradvis komma till insikt om att de är kloner och ska bli donatorer så snart deras organ har vuxit klart. När tiden är inne läggs de in på pensionat, det hela sköts diskret och humant. Det mardrömslika hos de båda romanerna ligger i det återhållna. Det på ytan vänliga förfarandet och donatorernas lugna accepterande av ödet i institutionens grepp växer till en krypande desperation hos mig som läsare.
Hanteringen av donatorerna sker i ett Sverige och ett England där demokratin har imploderat. Det rör sig om fortfarande öppna samhällen, där majoriteten har beslutat att inte erkänna en avvikande minoritets rättigheter för vad som uppfattas som det allmännas bästa. Genom att offra ett fåtal kan ett flertal räddas, men sedan gäller det att rädda detta flertals samveten. Ishiguros England blundar helt enkelt för klonernas mänsklighet och betraktar dem mer som nyttodjur som förtjänar ett kort men gott liv.
I Holmqvists dystopi heter överideologierna kapitalism och utilitarism. Det är ett Sverige med en sådan konkurrens att människor i förlängningen ställs mot varandra på liv och död. Samtidigt är det ett praktiskt nyttomaximerande samhälle där de icke-lönsamma gallras ut för att rädda mer värdefulla individer. Varje medborgare måste emellanåt fråga sig: är jag tillräckligt produktiv, tillräckligt reproduktiv? De som sackar efter beläggs med skuld – varför ska du belasta samhället när en fembarnsfar behöver din lever? Med en mjuk, men tvingande hand ledsagas således de utsorterade medborgarna att genom den yttersta uppoffringen gå från att vara en belastning till att bli en tillgång. Allt sker för allas bästa. Knappast någon gör motstånd även om det finns rapporter om enstaka självmord.

I detta kvävande klimat finns det trots allt lite hopp, i form av en kärleksförbindelse som i förlängningen väcker vilja till motstånd. Ishiguro använder samma grepp och före honom Orwell. Det fungerar också denna gång. Det blir väldigt romantiskt, närmast melodramatiskt men också mycket effektfullt. Hoppet lever inte minst hos mig som läsare, det ger den idétyngda romanen nerv och liv.

Fakta: 

Litteratur
Enhet
Författare: Ninni Holmqvist
Förlag: Norstedts

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

I vemodets vändkrets

Saturnus ringar, som blev Sebalds näst sista skönlitterära bok, är mer en raffinerat komponerad essäsamling eller möjligen en reseskildring, än en roman, skriver GFT: s recensent Fredrik Rönnberg.

Göteborgs Fria

I förälskelsens gränsland

I Åsa Ericsdotters femte bok Förbindelse skildras ett förhållande, från förälskelse till separation.

Göteborgs Fria

Komika och den svenska serieboomen

Det svenska serieklimatet har länge varit bistert, även med nordiska mått mätt. Men det senaste året har en handfull nya, mindre serieförlag växt fram. Komika är ett av dem. Bakom det står förläggaren Mikke Schirén, som söker föra hem lite europeisk värme.

© 2024 Fria.Nu