Fria.Nu

Krönika: Krig med ett leende

USA:s nye president är inte en fredskandidat. Han utesluter inte militära medel mot Iran och vill trappa upp kriget i Afghanistan. När nu världen jublar över Barack Obamas seger vill Pierre Gilly påminna om att amerikanska presidenter alltid tvingas anpassa sin politik efter det militärindustriella komplexets behov.

Många anser att Barack Hussein Obamas seger är beviset på att USA förändrats. För bara tio år sedan hade en svart presidentkandidat inte haft en chans. Många har jämfört Barack Obama med John F Kennedy. Det handlar inte bara om deras ungdomliga image och hur de talar. När Kennedy vann presidentvalet var det en seger för den katolska minoriteten som traditionellt inte haft tillträde till Vita huset.

När nu en svart amerikan tar över Vita huset kan man se det som ytterligare en bekräftelse på att toleransen i det amerikanska samhället ökar och innefattar allt fler grupper. Om religion och hudpigment sedan på något sätt hade påverkat den politik som presidenten för, skulle det också haft betydelse.

Demokrater startar i regel något fler krig än republikaner: krig och folkmord är inget George Bush eller republikanerna uppfunnit. Inget talar för att Barack Obama kommer att bryta den traditionen.

Obama vill minska den amerikanska närvaron i Irak, men trappa upp kriget i Afghanistan och öka attackerna över på pakistanskt territorium. Och precis som Bush har Obama förklarat att han inte vill utesluta militära medel mot Iran. Obama är knappast en fredskandidat, även om många amerikaner kan ha fått det intrycket när de lyssnat på honom.

När mina amerikanska vänner hoppas på att få en ny John F Kennedy i Vita Huset är jag inte lika entusiastisk. Det var demokraten Kennedy som inledde den kemiska krigföringen i Vietnam. Eftersom Viet Cong behövde mat beslöt Kennedy att förgifta risodlingarna. Och eftersom skogen var ett bra gömställe beslöt han att förgifta träden (Operation Ranch Hand). Till det kom användandet av napalmbomber. I dag föds det fortfarande många missformade barn i Vietnam på grund av alla gifter i marken. Om man jämför den mängd kemiska vapen som John F Kennedy och Saddam Hussein använde kan man bara dra slutsatsen att Saddam Hussein var den försiktige av dem.

Jag hade föredragit John McCain i Vita huset. Inte för att han på något sätt skulle vara bättre än Obama, utan för att han är ärligare. McCain var öppnare med vad han och USA faktiskt står för. McCain är mindre intresserad av att linda in sin politik. Han sjunger om att bomba Iran, och säger att USA kan stanna i Irak i hundra år. Obama har gett det amerikanska folket det felaktiga intrycket att han tänker packa ihop och lämna Irak.

Det politiska systemet i USA kan förvandla vilken anständig man som helst till en seriemördare. För att få kampanjbidrag måste kandidaterna anpassa sig efter kapitalets kortsiktiga intressen. Den kandidat som ifrågasätter behovet av att försvarsindustrin slukar runt 1000 miljarder dollar om året har inte en chans att bli vald. Det skulle också hota allt för många jobb runt omkring i USA. Obama har tvingats anpassa sin politik efter det militärindustriella komplexets behov. Det är därför som han till exempel gått från att vara en propalestinsk delstatsenator till att bli en proisraelisk presidentkandidat.

Med Obama får USA en ny smekmånad med världen. Det blir krig med ett leende, som på den kemiske Kennedys tid.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Det meningslösa kriget lärde oss inget

I dag är det tio år sedan USA gick in i Irak och de mänskliga och ekonomiska kostnaderna för ockupationen har varit oerhörda. Ändå har ingen svensk krigshetsare dragit lärdom. Istället riskerar de att göra om samma misstag igen, skriver Pierre Gilly.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu