Oberoende media – en utopi? | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Oberoende media – en utopi?

Trots globaliseringen finns det få medier med kritisk eller alternativ inriktning som når en publik över nationsgränserna. För att utmana den politiska elitens vision om framtidens Europa behövs ett större utbyte av information och idéer mellan sociala rörelser i olika länder. Kan paneuropeiska oberoende media vara en del av lösningen? Den frågan diskuterades på Europas sociala forum i Aten i början av maj. Jens Ergon, journalist och tidigare delaktig i att starta svenska Attac, menar att det mest angelägna är att skapa en stor svensk dagstidning med andra utgångspunkter än vad DN, GP och SvD har.

På Europas sociala forum (ESF) samlas aktivister från hela Europa och utbyter erfarenheter trots språkliga och kulturella skillnader. Inspirerade av forumets anda har redaktörerna för flera europeiska vänstertidningar inlett ett blygsamt försök till paneuropeiskt forum för radikala idéer, i form av den gemensamma bilagan Eurotopia. Den har distribuerats på olika språk tillsammans med olika vänstertidningar i bland annat England, Spanien, Italien och Grekland. På det senaste ESF arrangerade Eurotopias grundare ett seminarium för att diskutera frågan om oberoende paneuropeiska medier utifrån sina erfarenheter.

Mediebevakningen av forumet i sig utgör för många av dess deltagare ett slående exempel på varför oberoende media behövs. Några notiser om 'våldsamma kravaller' var i stort sett det enda som gick att läsa om denna händelse i större svenska media. Att tusentals människor samlats för att diskutera frågor som är centrala för Europas politiska framtid - bland annat alternativ till den föreslagna EU-konstitutionen - saknade däremot nyhetsvärde.

Författaren Tariq Ali, som också deltog i seminariet på ESF, inledde med att poängtera behovet av alternativ till de dominerande medierna.

- För några veckor sedan demonstrerade 300 000 personer i New York för ett tillbakadragande av alla trupper från Irak. I New York Times fanns ingen rapport om detta. Det visar storleken av det problem vi står inför. Och problemet växer när vi är i krig, då den andra sidan av kriget inte får höras.

- Hur stor vikt som makten fäster vid att bekämpa motbilder visas av att Bush och Blair faktiskt diskuterade att bomba Al-Jazeera.

Som en konsekvens av informationsmonopolet lever vi under en enorm motsättning i dag, menar Tariq Ali.

- Trots globaliseringen får vi mindre information från omvärlden i dag än för 30 år sedan.

Oberoende media behövs inte enbart för att bryta informationsmonopolet. Speciellt i en europeisk kontext handlar det också om att bryta språkbarriärer och öka utbytet över gränserna. Hilary Wainwright, redaktör för brittiska Red Pepper, tog till ett aktuellt exempel för att illustrera detta.

- När jag försökte skaffa mig en bild av utvecklingen i Italien veckorna efter valet, hittade jag bara ett par hyfsat intressanta artiklar i The Guardian. För den som inte kan italienska var det väldigt svårt att få alternativ information.

De barriärer som måste övervinnas är inte enbart språkliga. Det handlar också om politisk kultur och attityder till journalistik, enligt flera av talarna på seminariet. Italienska läsare har andra förkunskaper än de som finns hos en svensk eller fransk läsekrets, därför går det inte alltid att översätta artiklar rakt av. Men dessa problem är inte omöjliga att övervinna - den stora utmaningen är av ekonomisk natur, menar Wainwright.

- Alla tidningar som ingår i Eurotopia-projektet har sina egna problem. Alla är beroende av aktivister för att överleva ekonomiskt, för att hitta nyheter, och så vidare. Med tanke på att situationen redan är så tuff för nationella media krävs det en hel del viljestyrka för att även engagera över gränserna.

Perluigi Sullo från den italienska tidningen Carta håller med om att den stora utmaningen just nu ligger i att över huvud taget skapa nationella oberoende media och säkra deras överlevnad. Men han vill också se en diskussion kring medias roll i relation till den globala rättviserörelse som de sociala forumen föddes ur. Han påpekar att det bland 210 seminarier på ESF bara finns ett som handlar om media.

- Det är märkligt med tanke på att det inte går att förklara uppkomsten av den här globala rörelsen, från World Social Forum i Porto Allegre till G8-mötet 2001 i Genua, om vi inte ser till den roll som nätverken av alternativa media och webbsajter spelat.

Men Perluigi Sullo menar också att vi måste komma ihåg att journalistik fortfarande är ett hantverk som kräver erfarenhet och färdigheter - vilket ofta saknas inom alternativa media.

- Hur många av er läser dåligt skrivna tidningar? Vi måste vara realistiska. Det gäller att informera på ett professionellt sätt.

En annan brasklapp slängs in av Kostas Karis från den grekiska tidningen Avgi.

- Som grekisk tidning behöver vi komma i kontakt med idéer från resten av Europa. Och vi behöver verkligen mer diskussion inom rörelsen. Men det finns en risk att vi ägnar för mycket uppmärksamhet åt våra vänner i Italien och Tyskland, och glömmer det globala perspektivet.

Den risken avfärdar dock Susan George från franska Attac.

- Om Europa ska vara av någon glädje alls för våra vänner i resten av världen krävs det att vi utvecklar mer av gemensamma idéer och strategier, säger hon.

- Vi måste också komma ihåg att det inte är en slump att det ser ut som det gör nu inom medierna. De senaste 20-30 åren har högern har haft en klar och medveten strategi för att föra fram sin ideologi, och de har satsat mycket pengar.

Därför borde de europeiska rörelser som driver frågor om global rättvisa skapa en gemensam fond som finansierar en satsning på oberoende media, menar hon.

Svenska perspektiv saknades på seminariet. Men Jens Ergon - tidigare delaktig i att starta svenska Attac, numera journalist på heltid - håller med om att mediediskussionen är oerhört viktig. Inte minst eftersom svensk mainstream-medias skildring av striden kring globalisering ofta varit undermålig.

- Här dominerar alltjämt en förenklad och tramsig bild av globalisering. En orsak är att en ansenlig del av de relativt få professionella journalister som skildrar den här utvecklingen de facto står till höger eller i varje fall är allergiska mot allt som kan lukta vänster - även om de själva förnekar detta.

- Men kommersialiseringens effekter i form av rationaliseringar och nyhetshets är enligt min mening mer avgörande. Journalister har helt enkelt inte tid att kliva utanför de sedvanliga ramarna. Det är officiella källor, halvfabrikat, förenklade motsättningar och dramaturgi som gäller. Får man fläskiga bilder från en nyhetsbyrå av en handfull anarkister som tänder på papperskorgar i Aten, som nu under ESF, så är det denna bild av 'antiglobaliseringsrörelsen' man väljer - strunt samma att 35 000 deltog i själva forumet och att EU:s framtid diskuterades på ett sätt som saknar motstycke, oavsett vad man tycker politiskt. Dessutom sitter medierna ofta fast i ett nationalstatstänkande som gör globaliseringens problem och konflikter obegripliga.

- Subjekten i den här processen blir länder - inte människor, samhällsklasser eller sociala grupper. Tyskland tycker si eller så inom EU, Polen säger si eller så om tjänstedirektivet, Kina genomgår ett ekonomiskt mirakel, Brasilien säger si eller så i WTO. På detta sätt blir det regeringars, regimers och eliters åsikter och eventuella motsättningar som speglas. När Polen och Östeuropa sägs vara positiva till EU:s tjänstedirektiv så skiter man i att Polens och Östeuropas fackföreningar säger tvärtom.

Jens Ergon tror inte att det finns en magisk lösning för att förändra mediesituationen. Även om internet ökat möjligheterna att publicera och sprida information relativt billigt, och lett till skapandet av en uppsjö av 'alternativa' mediasajter, så har de stora mainstream-medierna fortfarande ett mycket större genomslag - och det är där den officiella bilden och samhällsdebatten formas. Därför tycker han att det som känns mest angeläget i dag är att skapa en stor dagstidning utan DN/GP/SvD:s högerprofil, och att slå vakt om och värna om public service, där han menar att de journalistiska kriterierna för saklighet är starkare och de kommersiella drivkrafterna inte härjar lika fritt.

De mindre tidningar med vänsterinriktning som existerar i Sverige i dag har varit ganska alerta i sin bevakning av globala frågor och rörelser, om än i varierande grad beroende på vilka som är verksamma i de ofta minimala redaktionerna, menar Ergon.

- Sedan är man ofta färgade av tidningens politiska hemvist, vilket jag tycker kan vara ganska trist och förutsägbart. Skulle man släppa på den här introverta rättrogenheten skulle potentialen för att växa förmodligen vara större. Men framför allt begränsas man av ekonomi. Vill man fördjupa skildringen över gränserna så ställer det ju ännu större ekonomiska krav. Det kostar att resa, helt enkelt.

Skulle då en mer medveten satsning på ökat utbyte och samarbete mellan nationella icke-kommersiella tidningar kunna bidra till att övervinna begränsningarna? Kanske, men det räcker nog inte, tror Jens Ergon.

- Det bygger ju på att det redan finns en stark nationell vänsterpress, vilket är långt ifrån fallet i Sverige.

Susan Georges förslag om att sociala rörelser gemensamt skulle finansiera europeiska media menar han kan vara en god idé, men inte heller det är tillräckligt.

- Vad är det man vill skapa? En smal europeisk vänstertidning? Det vore naturligtvis trevligt för aktiva inom Europas rörelser och vänster. Men om den breda publiken alltjämt står och faller med existerande mainstream-media så blir effekten marginell.

Jens Ergon menar att det i Sverige därför är viktigt att övertyga LO och arbetarrörelsen om att nedläggningen av alla s-märkta tidningar faktiskt har lett till ett klimat där den nyliberala offensiven blir alltmer skoningslös.

- Tyvärr är situationen också splittrad. I redaktionerna på de små vänstertidningarna kämpar man febrilt, men håller kanske också på sitt. Det finns också den sedvanliga misstänksamheten mot något som finansieras från s- eller LO-håll. Men de facto skulle existensen av åtminstone en bred dagstidning med andra utgångspunkter än DN/GP/SvD förändra landskapet rejält.

- I Storbritannien finns The Guardian. I Sverige finns bara ett tomrum mellan DN, SvD, GP och de små tidningarna på vänsterkanten. Skulle en europeisk vänstertidning fylla det tomrummet? Knappast. Vi måste alltså jobba på flera fronter. För mig personligen känns det enorma tomrummet i svensk dagspress egentligen mest angeläget att fylla.

- Men rent idémässigt håller jag med om att det vore spännande att skapa media som medvetet bryter med nationalstatsgränserna - media som skulle kunna utvidga de gränslösa 'rum' för aktivister som 'rörelsen' skapar på internet eller genom de sociala forumen till ett mer publikt 'rum'. Om vi menar allvar med analysen att lokalt och globalt alltmer länkas samman och att globaliseringens problem inte kan lösas nationellt - och dessutom kritiserar de regionala och globala institutioner som finns för undermålig demokrati - så är en förändrad skildring av världen och skapande av en regional och global offentlighet och debatt nödvändig.

Rekommenderade artiklar

Upprepningarnas tidevarv

Precis som fascismen återupprepar sig måste även motståndet följa samma mönster, skriver Maria Ramnehill.

Hans fejknyhet lurade medierna

Ahmed Tahir berättar om varför han spred fejknyheten att han tagit ut 600.000 kronor från en bankomat i en läxa om källkritik.

Krönika: Vi gör något unikt

Verklig mångfald inom medierna handlar inte bara om politisk färg, utan också om organisationsformer, skriver Fria Tidningens chefredaktör Per Björklund.

© 2021 Fria Tidningen