Det pågår en våldsam attack på de offentliga skyddsnäten från borgerligt håll. Ledarskribenterna på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har sjösatt en kampanj i syfte att skapa opinion för sänkta nivåer och ökade krav. Den är massiv och välregisserad. Det skrivs dagligen om fusk, bidragsberoende, bristande arbetsvilja och tvivelaktiga diagnoser. Det är val nästa år och det vädras

regimskifte.

Socialdemokratin, och därmed regeringsmakten, är måltavlan men det är de svagaste och mest utsatta i samhället som kommer att få smaka barkbröd när paradigmskiftet fått genomslag. I debatten används argument som för bara ett decennium sedan skulle kallats för nyliberalistiska lågvattenmärken.

Visst kan också jag tycka att det är märkligt om det lönar sig bättre för en låg-inkomsttagare att förbli sjukskriven eller bli förtidspensionerad, få sjukersättning som det nuförtiden

heter. För att få ökad disp-onibel inkomst måste man gå in på jobb med löner på 18 till 20 000 kronor per månad. Annars jämnar sänkta bostadsbidrag och andra behovsprövade förmåner ut inkomstökningen. Men lösningen ska väl ändå inte vara att sätta alla som faktiskt är sjuka, arbetslösa eller marginaliserade av annan orsak än mer i skiten. Och visst är jag medveten om att det förekommer fusk med bidrag men lösningen ska väl ändå inte vara att alla som faktiskt är sjuka ska tvingas iväg till arbete därför att en längre tids sjukskrivning skulle kasta ner dem i en tillvaro där endast nästippen sticker upp ovanför existensminimum.

Att få sin diagnos ifrågasatt är en sten på börda för massor av människor som faktiskt är arbetsoförmögna utan att vara gipsade eller ha andra synbara tecken. Att fysiskt tunga eller monotona jobb ger belastnings- och förslitningsskador är inte så märkligt, och i dagens

hetsiga tempo, där allting ska ske på studs, är de psykiska påfrestningarna stora för många människor. De som inte är topprustade a-exemplar eller de som inte är i den positionen att de kan välja jobb utifrån intresse eller kvalifikationer sitter fast på själsdödande arbeten för att de inte vågar bryta upp av rädsla för arbetslöshet.

Det är sorgligt att ingen opinionsbildare på den borgerliga, den liberala, sidan talar för de oansenliga, de tysta och de tystade. Vi ser hur fler och fler människor slås ut - det står en tiggande skröplig olycksande i vart och vartannat gathörn i Stockholms glassiga city.

Det är dags att välja sida nu. Vill DU att människan ska åsättas sitt värde och tilldömas sitt öde efter produktivitet, eller är allena den omständigheten att en människa existerar ett kriterium för att hon bör ha rätt till en anständig tillvaro?

Konstruera skyndsamt ett hållbart system för medborgarlön!

Vem vet, kanske vi till och med får fler människor i arbete och ökad

produktivitet på köpet när de värsta kraven på personlig produktiv

effektivitet mildras. Kanske alla de innovationer som ligger och gror i människor i landet äntligen får tid och därmed möjlighet att kultiveras och utvecklas till helt nya jobb.

Just det som alla ovan nämnda opinionsbildare hellre vill använda

piskan för att uppnå. Vi får i vart fall åtskilligt färre som lever med nästippen just kring vattenytan.