Bland klyschor och tranbärsqueneller
"Ja, hur är det nu? Är arbete nyttigt eller farligt? Och när ni ändå håller på, hur vore det att låta Folkhälsoinstitutet ta reda på hur det ligger till med mat?'
Arbetslivsinstitutet ska låta några arbetsplatser prova kortare arbetstid, för att se om folk mår bättre av det. De skriver: 'En del hävdar att arbetstidsförkortning leder till ökad hälsa medan andra hävdar motsatsen. Ytterligare åsikter är att de som arbetar kort tid har en sämre hälsa än andra, och att det är därför de inte arbetar heltid. Slutligen finns det de som hävdar att de som inte arbetar alls är de som mår sämst.'
Ja, hur är det nu? Är arbete nyttigt eller farligt? Och när ni ändå håller på, hur vore det att låta Folkhälsoinstitutet ta reda på hur det ligger till med mat? Där råder samma förvirring: en del hävdar att man inte ska äta för mycket. En del säger att de som äter minst har anorexia, och att det är därför de inte äter mer. Vissa hävdar att de som inte får någon mat alls mår allra sämst.
Arbetslivsinstitutets projektledare berättar vidare i media: de ska kolla vad folk gör under de två extra lediga timmarna. De misstänker att kvinnorna går hem och städar och att männen gör något roligt. Undrar hur de ska använda informationen? Om de får det resultat som de tror, ska då kortare arbetstid avfärdas som kvinnofälla? Heureka, låt oss sälja så mycket av vår tid som möjligt! Låt ingen tid bli över till våra usla, ojämställda privatliv!
I fråga om matvanor kan samma infallsvinkel tillämpas. Låt oss anta att man blir piggare och friskare om man äter lite mindre. Vad gör folk med sin nyvunna energi? Finner Folkhälsoinstitutet kvinnorna i färd med att tvätta fönster och piska mattor medan männen spelar fotboll, får de skriva nya kostråd: mer fett och socker åt alla. Låten kvinnor och män sitta sida vid sida i tv-soffan, och turas om att öppna när pizzabudet ringer på!
Men, invänder den uppmärksamma läsaren, tv-soffan? Det är ju männen som har hand om fjärrkontrollen? För att motverka sådana problem föreslås Arbetslivsinstitutet och Folkhälsoinstitutet inleda ett samarbetsprojekt. De kan träffas en helg varannan månad på ett slott och frossa i pilgrimsmusslor och tranbärsqueneller, rapa klyschor och visa powerpointpresentationer av projektens framskridande.
På så vis kan de båda undersökningarna fungera som korresponderande kärl. Visar det sig att nyvunnen tid och energi används på fel sätt, får man mota Olle i grind. Projektledarna beskriver ett möjligt 'worst case scenario' där de tvingas påbjuda tolv timmars arbetsdag. Då orkar varken män eller kvinnor zappa när de kommer hem, utan bara äta pommes frites. Projektledarna tror dock att ett sådant beslut måste tas i EU-kommissionen för att få tillräcklig förankring inom hela EU. Annars blir det för lätt att komma undan genom att emigrera.
När åttatimmarsdagen infördes 1920 fanns inga vetenskapliga undersökningar som visade att åtta timmars arbete var mer hälsosamt än tio. Sedan fick vi lediga lördagar, fortfarande utan att veta hur våra sköra psyken skulle hantera dessa öknar av meningslös tid. Vi har anpassat oss. Vi ser på tv. Vi fördriver en kvart i telefon med någon som vill skicka gula elräkningar i stället för blåa. Men hur långt kan vi gå, innan den förrädiska fria tiden slår till igen?
Subversiva krafter talar om medborgarlön - att den som icke arbetar ändå ska ha rätt att äta, utan att ens skämmas. Tänk vilka farliga krafter som skulle kunna frigöras! Nej, vi behöver professionell hjälp med de djupa, existentiella frågorna runt arbete och fritid. Vilken tur att vi har Arbetslivsinstitutet.