Inledare


Kicki Bobacka
  • Hans Hanssons nätverk är på rätt väg, om de inte bara pratar och knyter sig till andra organisationer utan också har för avsikt att agera. Bilden är f
Fria.Nu

Våga knacka på

Det startas nätverk mot våld mot kvinnor som en löpeld runt vårt land just nu. Initiativet kommer från en man i Piteå och gnistan som startade detta var medias snedvridna rapportering om vad som egentligen drabbar människor i form av ondska, våld och olyckor. Media föredrar att fokusera på spektakulära händelser medan det våld som pågår dagligdags är av mindre intresse.

Våld mot kvinnor hör till den kategorin. Och att ett stort antal kvinnor mördas varje år, ofta i hemmet, ofta av en man hon lever eller har levt ihop med. '...efter att ha misshandlats till döds' står det oftast i en liten spalt på inrikessidan.

Med all rätt behöver det våld som sker i vårt samhälle bli känt, diskuterat och åtgärdat. Frågan är hur, av vem och vilka konsekvenserna som ska bli följden, för offer, för gärningsmän och för oss alla som berörs.

Att män nu tar initiativ till att uppmärksamma och bry sig om att våldsbrott begås av andra män är bra och ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis kommer det att leda till att den positiva sociala kontroll som behövs människor emellan i alla samhällen kommer att få en knuff i rätt riktning igen, efter att ha legat i dvala under de årtionden då egoistiskt individ- och familjevärnande lett till stängda ytterdörrar i närsamhället. Den stängda ytterdörren som du inte ska bry dig om vad som sker bakom och som i extrema fall lett till att hela småsamhällen tappat fotfäste, som i Knutby.

Få människor klarar av att leva utan kontakt och umgänge med andra. I vårt samhälle har vi utvecklat kontakt- och umgängesformer som helt inriktas på det positiva. Fest och glädje, firande och roande ska det vara. Om vi nu vet att allt kanske inte är så bra bakom ytterdörren så talar vi kanske om det, med andra. Mer blir det inte. Problemen får samhället ta hand om, det finns specialister för alla situationer, poliser, akutsjukvård, kuratorer, psykologer, socialsekreterare. Jag behöver inte bry mig, jag ska faktiskt inte bry mig om människorna i min närhet, bara frossa i konsekvenserna som serveras i medierna. Mot detta har jag uppfattat att männen i nätverket mot våld mot kvinnor är på rätt väg. Hoppas bara att nätverket inte bara pratar, organiserar och knyter till sig andra organisationer utan också har avsikten att agera.

Att börja bry sig är att bryta en social kod som har utvecklats och som nu för tiden är mycket stark. Att börja prata med mannen du och många andra tror slår sin fru och sina barn är inte lätt. Vi har inte gjort sådant de senaste 30, 40 åren i vårt land. Att prata med grannens barn som du misstänker använder tunga droger, det gör man bara inte, vad skulle föräldrarna tycka - det är väl inte ditt bekymmer.

Ju mer vi accepterar att samhällets lagstiftande och styrande instanser ska sköta allt det som inte är att hänföra till det positiva umgänget, desto längre fjärmar vi oss från de människor som har problem. Ju mer vi låter samhället fastställa och döma, desto lättare kommer våldsverkaren undan att känna den skam och den skuld som alltid måste följa en felaktig handling. Vi vuxna lär våra barn att säga förlåt. Som vuxna beläggs vi bara med ett anonymt straff och gärningen kan snabbt glömmas. Men att döma, glömma och gå vidare är ingen bra strategi. Skuld och skam behöver kännas, någon behöver förlåta och någon ge förlåtelse.

Utan dessa grundläggande spelregler människor emellan kommer våldet aldrig att minska. Inga samhällsplåster i form av ersättningar och straff kan ersätta den nödvändiga konfrontationen människor emellan. Den skadade och den som skadat.

Justitieministerns senaste förslag är att barn som bevittnar våld i hemmet ska få skadestånd. Jag bara undrar - vem blir hjälpt av sådant? Med största sannolikhet vare sig barnet, den som blev slagen eller den som slog.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu