En festival är mer än musik och dans | Fria Tidningen
Fria.Nu

En festival är mer än musik och dans

Roskildefestivalen är en internationell festival med många möjligheter till möten mellan människor från olika länder. En festival med inte bara en sorts musik utan alla möjliga sorter från hela världen. Här kan man upptäcka nya grupper som man annars inte skulle ha lyssnat till. Denna variationsrikedom gör att publiken inte är så homogen som på festivaler som är inriktade mot bara en musikgenre.

En av de mäktigaste konserterna på hela festivalen erbjöd Yerba Buena, som är en grupp med färgstarka personligheter och såväl kvinnor som män. Med sitt Urban afro-latin sound bjöd det New York-baserade musikkollektivet på en ljudsprakande konsert, som integrerade publiken in i musiken med dans och sång. De spelade en blandning av salsa, hip hop, reggae, funk och rumba.

Det var en fördel att de spelade på den mindre Ballroom-scenen, för då fick publiken uppleva ett slags intimitet med musikerna.

Jaipur Kawa Brassband från Indien invigde Ballroom-scenen med ett energiskt framförande av traditionell indisk musik och Bollywoodhits. De hade också en fakir och en dansare i showen.Under resten av festivalen kunde man se dem spela utomhus här och där.

En festival innehåller inte bara musik och dans. Maten, stämningen och aktiviteter som skateramp, basketturneringar, en klättervägg och filmvisningar. Allt detta hör till.

Det är alltid svårt att hitta mat med bra

proteinkällor. Särskilt svårt är det för vegetarianer och veganer.

Kolhydrater finns i överflöd. Oftast är det pasta, ris eller potatis som serveras med någon sås till. Maten må vara god men inte funktionell och det skulle jag vilja se en ändring på.

På den västra campingen fanns en positiv överraskning i form av en stor studsmatta. Den var mycket populär och var alltid full av människor som hoppade, gjorde volter och tjöt av skratt.

Inne på festivalområdet hade en mur byggts, den skulle företälla en bit av den mur som israelerna byggt för att hålla palestinierna ute. På den kunde man läsa i stora röda bokstäver: MAKE PEACE NOT WALLS. Vi blev uppmuntrade att skriva våra namn på muren i protest. Inuti fanns ett kafé där man kunde få information om Israel/Palestina-konflikten.

Leran gjorde allt lite mera komplicerat och det tog långt tid att förflytta sig, men det var ändå en fenomenal festival!

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

© 2020 Fria Tidningen