Fördjupning


Olle Sundgren
Fria Tidningen

Blackwaters legosoldater rör sig i mörka vatten

Privata säkerhetsföretag har gjort dödandet och osäkerheten i Irak till en affärsidé och gör miljardvinster på mänskligt lidande. Ett av företagen är amerikanska Blackwater. Både amerikanska och irakiska polisutredningar har nyligen konstaterat att Blackwaters vakter orsakat minst 14 civilpersoners död vid en skottlossning i Bagdad den 16 september. Men det är oklart om de någonsin kommer att kunna ställas till svars för sina brott. Säkerhetsföretagen har tillåtits verka i en juridisk gråzon som förvandlat denna del av Mellanöstern till ett vilda västern. 

Från kommandobryggan på hangarfartyget Abraham Lincoln deklarerade president George W Bush den 1 maj 2003 att de USA-ledda koalitionstrupperna vunnit kriget i Irak. Fyra och ett halvt år senare har USA fortfarande 130 000 soldater kvar i Irak. Inom den väldiga krigsmaskinen arbetar dessutom uppskattningsvis 160 000 män och kvinnor från det privata näringslivet på kontrakt från den amerikanska administrationen.

Aldrig tidigare har ett krig i så stor omfattning lagts ut på entreprenad. Den 10 september 2001 talade USA:s dåvarande försvarsminister Donald Rumsfeld på försvarshögkvarteret Pentagon. I talet gick han till hårt angrepp mot den byråkrati som han menade förödde försvarsdepartementet: "Jag har ingen önskan att gå till attack mot Pentagon; jag vill befria det. Vi måste rädda det från sig självt", sa han till åhörarskaran som innehöll militära ledare såväl som företrädare för en rad amerikanska storföretag.

I det som senare skulle bli känt som "Rumsfeld-doktrinen" lade han ut nya riktlinjer för krigsmakten. En viktig del var att militären i högre utsträckning skulle förlita sig på näringslivets resurser och lägga ut stora delar av verksamheten på entreprenad. Den ökade privatiseringen skulle enligt Rumsfeld effektivisera organisationen och få personalen inom den att "uppföra sig mindre som byråkrater och mer som riskkapitalister".

Rumsfeld skulle få tillfälle att se sin doktrin förverkligad, kanske tidigare än han anat. Dagen efter hans tal stod Pentagon i brand och på Manhattan låg World Trade Centers jättelika tvillingtorn i ruiner. Händelser som i förlängningen skulle möjliggöra invasionen av Irak.

Det kalla krigets slut och åren med demokraternas Bill Clinton vid rodret hade till militärens och republikanernas stora förtret lett till stora nedskärningar av krigsmakten. Paradoxalt nog var det just detta som möjliggjorde den snabba omställningen till Rumsfelds vision om hur en modern och effektiv krigsapparat skulle fungera. En kongress med terrorskräck beviljade nya anslag till militärenm påhejade av en ännu räddare allmänhet. En stor del av de tusentals miljarder som pumpades in i försvaret kunde nu gå direkt till näringslivet, som gavs ett stort ansvar i att förbereda nationen för krig.

Bland de många privata företag som nu fick ta del av den kaka som tidigare varit förbehållen Pentagon fanns några av de mest generösa bidragsgivarna till president Bushs valkampanj. Jätteföretag som Enron, General Dynamics och Haliburton fick utdelning på sina investeringar, såväl som mindre men nog så viktiga företag i säkerhetsbranschen.

Ett av dem är det sydstatsbaserade Blackwater Worldwide. Ägare och grundare av Blackwater är miljardären och före detta elitsoldaten Erik Prince. Han växte upp i den konservativa delstaten Michigan där han fick en strängt kristen uppfostran. Fadern drev ett framgångsrikt företag inom bilindustrin och gav genom åren stora donationer till det republikanska partiet som familjen har nära band till.

Efter college var Erik Prince praktikant hos George Bush d.ä. innan han tjänstgjorde fyra år i det militära elitförbandet Navy Seals. När hans far oväntat dog 1995 var den unge Erik Prince plötsligt miljardär. Han avbröt sin militära karriär för att två år senare starta Blackwater med en del av sin förmögenhet. Då var han bara 28 år gammal. Erik Prince förutsåg tidigt den kraftigt växande militära tjänstesektor som skulle uppstå några år senare.

Men de första åren växte Blackwater långsamt och erbjöd främst vapenutbildning för militären och olika polismyndigheter. Efter den 11 september 2001 fick verksamheten vind i seglen, och efter invasionen av Irak 2003 blev vinden till en storm. Från att ha landat kontrakt på några hundratusen US-dollar om året gav Irakkriget plötsligt intäkter i miljonklassen. Under det första krigsåret var kontrakten sammanlagt värda drygt 25 miljoner för att sedan successivt öka till nästan 600 miljoner US-dollar förra året.

Blackwaters verksamhet har sedan krigsutbrottet utvecklats på rekordfart, från ett träningscenter på amerikanska obygden till ett världsomspännande militärkonglomerat. Förutom ett stort utbud av utbildningstjänster säljer de också sina egna stridsfordon och luftskepp.

Men kärnan i verksamheten är alltjämt deras mytomspunna privatarmé av legosoldater. Redo att skickas till oroshärdar varhelst i världen där tjänsterna efterfrågas, och förstås, kan betalas. Att hyra en legosoldat kostar från 1 222 US-dollar per dag, där ungefär hälften går till soldaten och resten till Blackwater. I dag utför cirka 1 000 av Blackwaters över 20 000 man starka privatarmé militära bevakningsuppdrag åt den amerikanska administrationen i Irak.

Det totala antalet beväpnade legosoldater som tjänstgör i Irak på kontrakt från olika amerikanska myndigheter finns det inga officiella siffror på, men de flesta bedömare räknar med 20 000–30 000.

En milstolpe i framgångssagan Blackwater var när Order 17 utfärdades två dagar innan USA, i alla fall officiellt, lämnade över kontrollen av Irak till landets valda regering. Toppdiplomaten Paul Bremer ledde administrationen som styrt Irak. Som sin sista åtgärd på posten gav han ordern som innebar att all amerikansk personal och alla utländska kontraktorer gavs fullständig åtalsimmunitet i Irak.

Dittills hade Blackwaters största kontrakt varit för livvaktskydd av just Paul Bremer. Tidigare hade även den amerikanska kongressen klubbat igenom ett lagförslag som garanterade immunitet från rättsliga påföljder i USA. Blackwater och de andra privata säkerhetsföretagen aktiva i Irak hade givits alla de förutsättningar de behövde för att fritt kunna operera i Irak. Nu kunde de bokstavligt talat komma undan med mord.

Vid den här tiden började USA få svårt att samla tillräckligt med soldater för att ersätta hemvändande veteraner, och förstås alla de tusentals dödade och skadade. Det stod alltmer klart att det som skulle vara fredlig återuppbyggnadsfas istället hade utvecklats till en mardröm för de väpnade styrkorna, som utsattes för ett ständigt eskalerande våld.

Pratap Chatterjee är brittisk undersökande journalist och en av förgrundsfigurerna inom Corpwatch, en organisation som granskar transnationella företag. Han menar att den amerikanska administrationen var tvungen att böja sig för näringslivets krav.

– Det finns inte tillräckligt med soldater eftersom det inte sker någon inkallning, och det inte finns tillräckligt med frivilliga. Det enda sättet att få veteraner eller cowboytyper att åka är att ge dem en massa pengar, friheten att göra vad de vill och underlåta att åtala dem. Genom att engagera fler privata entreprenörer i mer riskfyllda verksamheter slog man två flugor i en smäll. Dels lösgjordes trupper för direkta strider och dels dödades inte längre amerikanska soldater i de så farliga bevakningsuppdragen, vilket minskade de officiella dödstalen. Det senare var viktigt inte minst för att försöka stilla en allt ilsknare hemmaopinion.

I den juridiska gråzon som uppstod är säkerhetsföretagens personal bättre skyddade mot åtal än arméns egna soldater, som trots allt kan ställas till svars i krigsrätt. Detta faktum utnyttjades bland annat i att de så kallade Tigerteams, som med mycket tvivelaktiga metoder förhör irakiska fångar, delvis privatiserades. Därmed kan militärledningen, utan att ljuga, säga att amerikanska soldater inte använder sig av illegala metoder, och ingen kan åtalas.

För Blackwater innebar den nya lagen och de påföljande kontrakten att intäkterna mer än tolvdubblades på bara två år. Livet lekte för den allt rikare Erik Prince, och hans legosoldater kunde utleva en cowboymentalitet som sedan dess har kostat otaliga irakiska civila livet. Trots hänsynslösheten mot lokalbefolkningen, dödsskjutningar och tveksam legal status har säkerhetsföretagen kunnat leva en relativt undanskymd tillvaro i Irak. Och de har haft den amerikanska regeringens och kongressens fulla stöd.

Men för två månader sedan inträffade något som skulle visa sig vara omöjligt för administrationen att tiga ihjäl. Säkerhetsvakter från Blackwater hade i uppdrag att skydda tre konvojer med amerikanska diplomater på väg till ett möte i västra Bagdad. Strax efter klockan 12 den 16 september skulle de passera en rondell vid Nisoortorget. Den sista konvojen körde fel i rondellen och fastnade mot trafiken. När en irakisk bil då kom för nära konvojen öppnade vakterna eld. Blodbadet som följde krävde 17 dödsoffer och ytterligare 24 skadade, samtliga irakiska civila män, kvinnor och barn.

Till en början togs Blackwaters agerande i försvar av den amerikanska administrationen. Enligt vakterna själva blev de beskjutna och besvarade elden i självförsvar. Men deras version stöds inte av vittnesuppgifter från platsen, inklusive de poliser som var stationerade i rondellen. Den irakiska polisens utredning visade istället att Blackwaters personal helt oprovocerat inlett skottlossningen.

Dagen efter massakern drogs Blackwaters tillstånd att verka i Irak in av premiärminister Nuri al-Maliki. Men efter amerikanska påtryckningar var Blackwaters personal tillbaka på gatorna bara dagar senare. Men ilskan bland befolkningen mot de privata säkerhetsföretagen har föranlett al-Maliki att ifrågasätta Blackwaters fortsatta verksamhet i Irak.

I samband med en utredning i den amerikanska kongressen om företagets aktiviteter i Irak har mängder av dokumenterade övergrepp som Blackwaterpersonal gjort sig skyldiga till dragits fram i ljuset. Många av händelserna beskrivs, bland annat i vittnesmål från amerikansk militär, som resultatet av en vildavästernkultur bland företagets anställda, som ofta har en attityd av "skjut först och fråga sen".

Men företagets ägare har hela tiden envist försvarat sina anställda. Den 2 oktober hölls en utfrågning i den amerikanska kongressen bland annat med anledning av händelserna vid Nisoortorget. Erik Prince vidhöll i sitt vittnesmål att Blackwaters anställda agerade helt korrekt: "Trots de tappra uppdrag som våra anställda utför varje dag med stor framgång, till exempel den 16 september, så har Blackwater och dess anställda fått utstå negativa och grundlösa påståenden rapporterade som fakta", sade han då.

I utfrågningarna framkom det att företaget varit inblandat i 195 skottlossningar sedan 2005, enligt deras egna uppgifter. I 84 procent av fallen var det Blackwaters personal som inledde skjutandet. Detta trots att det i kontrakten med den amerikanska staten tydligt står att våld bara får användas i självförsvar.

Majoriteten av skottlossningarna har skett från bilar i rörelse, och man har oftast inte stannat för att undersöka om någon skadats eller dödats. Ändå visar Blackwaters egna rapporter på 16 irakiska dödsoffer och 162 fall av förstörd egendom bara sedan 2005, och det utöver händelserna den 16 september. Speciellt generande för den amerikanska administrationen är de detaljer som framkommit efter att en berusad Blackwateranställd på julafton förra året sköt ihjäl en livvakt till Iraks vicepresident.

Med hjälp från amerikanska UD var mannen tillbaka i USA inom 36 timmar. Utredningen i Irak skrevs på officiella amerikanska regeringspapper men genomfördes av Blackwater själva. När FBI-agenter senare skickades för att göra en egen utredning så skulle de skyddas av, just det, Blackwater. Det sistnämnda ändrades dock i sista stund.

I sina fortsatta utredningar har kongressen begärt in dokument från Erik Prince som bland annat rör uppgifter från militären om att Blackwater ska ha stulit två flygplan från det irakiska flygvapnet. Enligt uppgifterna försökte Iraks försvarsdepartement få flygplanen återlämnade, men Blackwater vägrade. De ska sedan ha smugglats ut ur landet och det är nu okänt var de finns.

Kongressen kräver också företaget på information om en incident då en patrull från Blackwater krockade med en amerikansk militärjeep. Blackwatervakterna drog då sina vapen och tvingade ner de amerikanska soldaterna på marken under förnedrande omständigheter innan de försvann från platsen. En händelse som fick befäl i den amerikanska armén att rasa mot förtaget.

Efter avslöjandena kring Blackwater har företaget alltmer börjat betraktas som en belastning för USA:s insats i Irak, och Vita huset har tvingats agera. Utrikesminister Condoleezza Rice gick i månadsskiftet ut och lovade hårdare kontroll av säkerhetsföretagen. Kongressen har också med överväldigande majoritet godkänt ett lagförslag som upphäver säkerhetsföretagens immunitet från åtal av amerikanska domstolar. Motsvarande lag har också godkänts av Iraks regering och väntas inom kort även passera parlamentet.

Trots utredningarna mot Blackwater och löftena om bättre övervakning är Pratap Chatterjee på Corpwatch fortsatt skeptisk till någon verklig förändring. Han tror att Blackwater kan komma att offras den här gången, men menar att det finns många som väntar på att ta dess plats. 

– Blackwater kommer definitivt att utnyttjas som syndabock. Det är enkelt att anlita ett annat företag, eller till och med samma revolvermän under en annan logga. 

Däremot ser Chatterjee mer optimistiskt på den nya lagen i Irak. Han menar att Iraks suveränitet måste stärkas för att få kontroll över de utländska säkerhetsföretagen. Det innebär att man måste skapa starka lagar som också genomdrivs. 

– Ge irakierna rätten att fängsla och pröva brottslingar, vilket är alla andra nationers självklara rättighet.

Agenter från den amerikanska federala polisen, FBI, som skickats till Bagdad för att utreda dödsskjutningarna vid Nisoortorget blev i veckan klara med sitt arbete. Enligt uppgifter som New York Times publicerade i onsdags visar den ännu icke offentliggjorda utredningen att Blackwaters personal gjort sig skyldig till obefogat dödande av minst 14 människor. Dödsskjutningarna av de övriga tre kan enligt FBI eventuellt försvaras med att bilen de färdades i kom för nära Blackwaters pansarfordon.

Nya lagar och bättre övervakning kan komma att tygla säkerhetsföretagens värsta våldsyttringar och göra gatorna lite säkrare för Iraks civila framöver. Men den amerikanska krigsmaskinen är beroende av Blackwater och de övriga omkring 200 utländska säkerhetsföretagen i Irak. För att de ska ha möjlighet att fortsätta sin verksamhet så kommer det även i fortsättningen att krävas mycket för att kunna dra deras personal inför domstol. Och att de någonsin kommer att kunna åtalas för brott de redan hunnit begå är det inte många som tror på.

Fakta: 

Fakta om Blackwater

• Grundat 1997 av före detta elitsoldaten Erik Prince.

• Har högkvarter i Moyock, North Carolina, USA.

• Utbildar cirka 40 000 poliser och militärer varje år.

• Har över 20 000 legosoldater anställda, varav cirka 1 000 arbetar i Irak.

• Att hyra en legosoldat kostar 1 222 dollar per dag.

• Förfogar över fler än 20 bestyckade helikoptrar.

• Har tilldelats militära kontrakt värda över en miljard US-dollar sedan år 2001.

• Sedan den 16 september står Blackwater i rampljuset efter en massaker på 17 civila irakier.

(2007)

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Klockan klämtar för Kirkuk

Den 30 juni drogs USA:s trupper ut från Iraks städer. Nu stiger förväntningarna på en kommande fred – men strax väntar orosmoln vid nästa horisont. Varje dag växer irritationen mellan den kurdiska regionen och regeringen i Bagdad – en konflikt som kan leda till inbördeskrig – och där oljefältet i Kirkuk kan bli hindret som gör freden omöjlig.

Fria Tidningen

Journalister måste våga berätta sanningen

"Regeringar i väst spelar på rädsla, ljuger och låter oss inte tänka klart om Mellanöstern".
Det säger Robert Fisk, en av Storbritanniens mest kända utrikeskorrespondenter. Fria Tidningar har träffat Robert Fisk i Beirut – och han visar sig vara pessimistisk om framtiden. Så länge det finns folk som ockuperar andra folks länder kommer det inte att bli fred, menar han.

Fria Tidningen

Irakiska ögonvittnen mötte svensk tystnad

Två irakiska ögonvittnen – en läkare och en människorättsaktivist – besökte i början av april Sverige för att berätta om den svåra situationen i sitt hemland. Det var föreningen Iraksolidaritet som bjudit in dem, i ett försök att väcka debatt kring USA:s "massförstörelse av Iraks städer" och kring den svenska regeringens tystnad kring brott mot folkrätten. De svenska medierna visade dock inte något större intresse för de tillresta irakiernas vittnesmål.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu