Snyggt förpackad moralkaka | Fria Tidningen
Fria.Nu

Snyggt förpackad moralkaka

Vi lever i en tid då moralen höjs till skyarna och nymoralistiska värderingar sveper fram var vi än försöker gömma oss. Hagelskurar av förebråelser vattnar ständigt det kollektiva dåliga samvetet, i media likväl som i bekantskapskretsen möts vi dagligen av budskap om vad som är rätt och fel i vårt sätt att agera, klä oss, tycka och tänka.

Kanske är det en leda över denna trend som gör att jag stör mig så mycket på budskapet i Alla kungens män, där frågan om rätt och fel, ondska och godhet står i centrum. Vad driver en människa till korruption och svek, och framför allt, vem är svag nog att böja sig?
I filmen får vi följa den karismatiske sydstatspolitikern Willie Starks uppgång och fall. Stark går från rättskaffens förespråkare för Louisianas fattiga landsortsbefolkning till att, som en följd av överordnades svek, förvandlas till cynisk maktgalning som går över lik för att komma dit han vill, naturligtvis med tragisk utgång.

Filmen bygger på Robert Penn Warrens Pulitzerprisbelönade roman med samma namn från 1946, men är trendriktigt förlagd till 1950-talsmiljö. Den digra rollistan kryllar av kreddiga skådespelare, som överlag gör utmärkta prestationer. Hunken Sean Penn i huvudrollen som maffialiknande Willie Stark har lagt på sig några kilon pondus över kaggen och är som vanligt briljant.
Bildsköne Jude Law övertygar som svalt aristokratiske rådgivaren Jack Burden, filmens konservative idealist och allmänmänskliga samvete. Anthony Hopkins gör en liten men viktig roll som domaren Irwin och James Soprano Gandolfini bidrar som alltid med trovärdighet till gangsteromgivningen. Filmens godhet, läkaren Adam Stanton, spelas av Mark Ruffalo. Jo, sedan finns det faktiskt några kvinnor med också. Kate Winslet och Patricia Clarkson har inga stora roller, men bidrar som sig bör med fägring och lite möjlighet till romantik för att lätta upp stämningen.

Som följer av berättelsens natur är det frågor om etik, samvete och värderingar som står i centrum i Alla kungens män. Willie Stark symboliserar den svaga människan, som låter sig påverkas av makt och blir förtappad som följd. Som hans motpol har vi den gode läkaren Adam Stanton, som med sitt höga rättspatos hellre går under än ger efter för ondskan.
Någonstans mittemellan finns Jack Burden, som visar prov på mänsklig svaghet men som vägrar sex med ungdomskärleken (Kate Winslet), då han inte vill fläcka ned henne utan behålla henne oförstörd som barnet han en gång kände.
Visst, Hollywoodproduktioner har väl aldrig kunnat skryta med att inte leverera moralistiska pekpinnar på löpande band, så jag borde inte bli upprörd. Men Alla kungens män är en orgie i ädelmod, renhetsdyrkan, dygd och heder. När Adam Stanton i en av slutscenerna, just som han beslutar sig för att handla, levererar sentensen Everything can be filthy and corrupt, but a man does not have to be, är det nästan mer än jag klarar av.

En av filmens verkställande producenter är den politiske rådgivaren James Carville, som länge drömt om att få göra film av Penn Warrens klassiker. Frågan är om resultatet föll ut som han tänkt sig. Alla kungens män är snygg och smart, spännande och, ibland, tänkvärd. Det lättköpta budskapet och den sentimentala inramningen gör att den i slutändan dock inte blir till mer än en snyggt förpackad moralkaka.

Fakta: 

Alla kungens män
Distribution: Sony
I rollerna: Sean Penn, Jude Law, Mark Ruffalo, Kate Winslet, Anthony Hopkins m fl
Manus och regi: Steven Zaillan
Premiär: 19 januari

Alla kungens män
Distribution: Sony
I rollerna: Sean Penn, Jude Law, Mark Ruffalo, Kate Winslet, Anthony Hopkins m fl
Manus och regi: Steven Zaillan
Premiär: 19 januari

Rekommenderade artiklar

Kvinnor i fokus på växande CinemAfrica

Ett ovanligt starkt startfält med en blandning av bredd och kvalitet utlovas när CinemAfrica på onsdag gör sin 13:e filmfestival. På programmet finns bland annat festivalens första science fiction-rulle.

Dokumentär poesi om ”bygdens man”

Måns Månssons uppmärksammade långfilmsdebut H:r Landshövding, en poetisk betraktelse över Anders Björck, är den första dokumentär som någonsin tävlar om Bronshästen på Stockholms filmfestival.

– Bilden att dokumentär film måste vara en journalistisk produkt är en missuppfattning, den kan lika gärna vara poetisk och konstnärlig, säger han.

Fria.Nu

Intelligent ljusglimt i höstmörkret

Det är svårt att inte ha högt ställda förväntningar på regissören Ruben Östlunds andra långfilm De ofrivilliga. Flerfaldigt prisbelönt och hyllad på oräkneliga filmfestivaler, bland annat i Cannes där den i våras tilldelades hedervärda Un certain regard, har de lyriska skriverierna varit igång långt innan filmen haft Sverigepremiär. Höga förväntningar bäddar som bekant ofrånkomligen för att göra dig besviken. Det blir du inte på Ruben Östlunds mästerverk.

Fria.Nu

Postumt genombrott

Konstnären Carl Köhler hade svårt att kombinera sitt skapande med en långsiktig karriärstrategi och genombrottet kom av sig. Nu arbetar barnen Henry och Frida Köhler för att fadern postumt ska få ett rättmätigt erkännande. Och äntligen börjar kulturvärlden vakna.

Fria.Nu

© 2020 Fria Tidningen