Fördjupning


Anna Wallin
Fria.Nu

Själavård i Bergsjön

Ett krucifix i silver hänger framme vid kyrkans altare. Nedanför står ännu ett kors av trä, med en mörkhyad Jesus som ser ut över de församlade. Välkomnande ljus bäddar in salen. Det är middagsandakt i kyrkan i Bergsjön och kyrkoherde Leif Dahlin knäpper händerna i bön.

– ...och vi tänker på dem som har det svårt, vi tänker på dem som lever i sorg och på flykt, vi tänker på dem som lever gömda.

Församlingen böjer sina huvuden i eftertanke. Det furuklädda kyrkorummet står stilla.

Utanför kyrkan forsar två små mörkhåriga tjejer förbi på rullskridskor. De passerar en äldre herre med silvermustasch och prydlig mörk kostym som är på väg över torget mot ett av höghusen. Där sitter en blond liten flicka nedanför ett öppet fönster och säljer majblommor. Från fönstret flyter trånande musik ut över hennes huvud. Tunna vita gardiner dansar i vinddraget.

I Bergsjön bor drygt 14 000 människor. Här finns över hundra olika nationaliteter och ungefär hälften av befolkningen är född i Sverige. En tredjedel av invånarna tillhör svenska kyrkan.

 

Blandning av traditioner

Efter middagsandakten äter personalen lunch tillsammans i ett ljust samlingsrum. Annika Rapp är diakon i svenska kyrkan i Bergsjön och berättar att inte bara kristna söker sig till kyrkan för att få hjälp eller stöd. Personalen möter många med andra religioner.

– Vi frågar aldrig någon om deras religion – alla är välkomna, säger hon med värme i rösten.

Bergsjöns varierade befolkning avspeglas också tydligt i gudstjänsterna. De blir en blandning av olika traditioner berättar Annika. Med en stor del av världskartan representerad i församlingen är det svårt att ha fasta rutiner.

– Folk har sina egna ritualer, säger hon. De kommer och går vid olika tider, en del tänder ljus eller går ut med barnvagnen mitt under gudstjänsten.

Kyrkans personal talar varmt om att arbeta i Bergsjön, just för att de möter så många olika människor. Leif Dahlin berättar om en vanlig söndagsgudstjänst.

– Vi kan ha tre afrikanska familjer, en grupp från Mellanöstern, en från forna Jugoslavien och flera andra länder representerade. Det är jätteroligt med en sådan blandning, det gör arbetet spännande, säger han.

 

Sociala problem

Eva Ekroth är diakon och har bott i Bergsjön under flera år. Hon delar sina kollegors positiva bild av området, men berättar också om de sociala problem som finns.

– Många mår väldigt dåligt. Folk har problem upp över öronen.

Under lunchen kommer en medelålders man in i rummet. Hans grånande hår ligger slickat över flinten och en ICA-kasse slår mot hans blå träningsbyxor. Det härjade ansiktet darrar till en aning när han säger något till Eva. Hon böjer sig fram mot Annika.

– Kan du ta Lasse och få in honom på avgiftning?

De pratar en stund och går till ett annat rum för att ringa. Lasse får en plats på Stadsmissionens avgiftning samma dag. Han går ut för att ta spårvagnen in till stan.

År 2002 var den öppna arbetslösheten i Bergsjön 8,5 procent, jämfört med 4,1 procent för hela Göteborg. En tredjedel av familjerna lever på socialbidrag. Annika berättar att människor söker sig till kyrkan för att få hjälp med mat, kläder eller pengar till mediciner. Hon visar ett rum längre in i församlingshemmet där hon öppnar ett skåp. På hyllorna står konserver med vita bönor, soppor, pasta och stora paket blöjor. I skåpen bredvid finns skänkta kläder i travar uppdelade efter ålderskategorier. Kyrkans personal hjälper med förnödenheter. De möter ofta gömda flyktingar som inte har någon annanstans att ta vägen.

 

Personalen blir stöd

– Det svåraste med att jobba i Bergsjön är att vi möter så utsatta människor, säger Leif. De lägger sina liv i våra händer och vill att vi ska rädda dem. Ofta har de väldigt höga förhoppningar om vad vi kan göra.

Även om personalen på Bergsjöns kyrka inte kan påverka Migrationsverkets beslut att utvisa många av flyktingarna, så är de ett stort stöd för dem under tiden i Sverige. På Annikas kontor ligger en lapp: 'Kan vi lägga undan lite pengar till Nicoletta och Fatima? De ska utvisas till Albanien om en månad.'

Det händer också att personalen hjälper familjer som har återvänt till sina hemländer, genom att skicka bidrag eller bara hålla kontakten.

Eva berättar engagerat om de familjer kyrkan har hjälpt. En solskenshistoria om hur en familj fick beskedet att de fått stanna i Sverige.

– Jag bara vrålade och skrek rakt ut när de ringde och berättade det, jag trodde inte att det var sant. Det var bara otroligt, säger Eva och riktigt lyser vid minnet.

Sedan får hon sorg i blicken när hon berättar om familjer som skickats tillbaka. Vissa av dem orkar hon inte hålla kontakten med längre. Det blir för jobbigt.

Människovårdande yrken tar på krafterna. Tommy Söderberg arbetar på Korallens boende för psykiskt funktionshindrade i Bergsjön och tar en eftermiddag emot kyrkans personal på studiebesök. De dricker kaffe ihop och utbyter idéer och erfarenheter om sina arbeten med socialt utsatta människor.

– Man blir lite grann av en dialysapparat, säger Tommy och tar en klunk från koppen. Man får ta emot mycket ohälsa för att portionera ut den i hanterbara doser för patienten.

Men belöningen kommer när människor de hjälpt mår bättre. Annika berömmer personalen på Korallen för deras arbete med en kvinna hon mött.

– Det var bara jämngrått i hennes liv fram tills hon fick komma till er. När jag träffade henne en tid efteråt hade hon börjat blomma. Det var en helt annan människa.

Annika ljusnar vid minnet.

Efter mötet bestämmer sig kyrkans och Korallens personal för att mötas snart igen. De kan vara ett värdefullt stöd för varandra.

 

Överbrygger motsättningar

Några dagar i veckan har diakonerna öppen mottagning. Mellan besöken berättar Annika vidare om sitt arbete med människorna i Bergsjön.

– För vår del är det bara positivt med blandningen av människor, men det är klart att det skapas motsättningar också.

Hon berättar hur vissa i Bergsjön ofta generaliserar och beskyller andra grupper för det som är fel.

– Det finns de som tittar snett på varandra på gatorna. Är det oordning i tvättstugan så är det 'de där somaliernas fel'. Är cykeln stulen så skyller man på zigenarna, och så vidare.

En bit från kyrkan ligger Bergsjöns kulturcentrum. Mus Dler bor i Bergsjön och arbetar deltid på kulturcentrat, bland annat med språkundervisning. Han menar att det finns mycket fördomar i området.

– Stjäls det bilar så vet alla genast vilka som har gjort det, säger han.

Det är svårt att undvika generaliseringar tycker han, och erkänner själv att han har åsikter om vissa grupper. Han fingrar på ett radband med gula pärlor. Svenska kyrkan har Mus besökt några gånger, trots att han tillhör en annan religion.

– Jag är ju muslim men har varit i svenska kyrkan två gånger. Jag var nyfiken på hur de gör när de ber.

 

Ingen vits att göra sig till

Personalen på Bergsjöns kyrka möter motsättningar och sociala problem, men också öppenhet för andras religioner och erfarenheter. Leif Dahlin ser vikten av att överbrygga barriärer.

– Man är inte rädd att stiga över sociala gränser i Bergsjön. Det finns en insikt i att vi måste samarbeta om vi ska komma någon vart.

Eva Ekroth brinner för ärligheten bland människorna i Bergsjön och jämför med dem som har det bättre ställt.

– Människor i fina områden har ett övre lager som de visar utåt. Sen därunder är det bara tomrum. Här är det ingen vits med att göra sig till, säger hon.

Annika Rapp tycker att det är skönt att jobba i Bergsjön av samma anledning.

Hon berättar om barngrupper som kyrkan har, där barn kommer förbi lite då och då. Livet är inte så planerat.

– Livsstilen är avslappnad, det liksom bara blir. Man kan bara vara sig själv. Och det är det jag gillar med Bergsjön.

Lasse heter egentligen något annat.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu