Nätet växer. Nyligen greps en svensk man i Köpenhamn misstänkt för terrorism. Med jämna mellanrum kommer rapporter om razzior mot islamister i London, Paris och Berlin. Och i Madrid, Tashkent, Moskva, Riyad och Bagdad exploderar bomberna.

Varje gång upprepas samma ord och samma termer: internationell terrorism, terrornätverk och al-Qaida. Enkla och slagkraftiga ord som snabbt konkurrerar ut de långa resonemangen och den verkliga förståelsen.

Ordet terrornätverk förmedlar en hel uppsättning med associationer. Bilden av en världsomspännande och mäktig organisation blir genast tydlig. Överallt kan en cell aktiveras och ett oskyldigt offer sprängas i luften.

Nätverkets trådar sträcker sig till förorten utanför Stockholm, till industriområdet i Köpenhamn, till djunglerna i Thailand och till det sönderbombade bostadshuset i Grozny.

Men är terrornätverk och internationell terrorism verkligen de bästa beskrivningar vi kan ge på det våld som härjar världen? Skall vi verkligen beskriva al-Qaida som en världsomspännande organisation med bin Ladin i centrum?

Jason Burke, brittisk journalist och författare till boken 'Al-Qaeda' (2003), är skeptisk. Enligt honom är bilden av al-Qaida som ett nätverk av terrorister falsk. Bin Ladin och hans organisation fungerar inte som en militärledning från vilken order utdelas. Den bilden är en skapelse av västerländska underrättelsetjänster som har svårt att föreställa sig något annat än traditionella hierarkiska organisationer.

Den irakiske terroristexperten Mustafa Alani är inne på samma spår. Han är verksam vid tankesmedjan Royal United Services Institute i London och han menar att al-Qaidas tid är förbi. USAs krig i Afghanistan har slagit sönder organisationen. Enligt honom är de senaste årens terrordåd utförda av lokala grupper på egna initiativ.

Något terrornätverk existerar inte. Däremot en mängd små grupper och organisationer som binds samman av en gemensam syn på världen. Ungefär på samma sätt som terrorismen alltid har fungerat.

Vilket bildspråk skall vi då använda? Vilka ord kan hjälpa oss att förstå vem fienden är i kriget mot terrorismen?

Den franske terroristkännaren Roland Jacquard hämtar inspiration från astronomin. I sin bok 'bin Ladin' (2001) talar han om en fundamentalistisk nebulosa, ett begrepp som i uppslagsverket fått följande förklaring: 'töckenaktigt och oregelbundet objekt bestående av ytterst tunn gas eller små partiklar i kaotisk struktur'.

Andra bedömare har använt ord som 'virussmitta' eller 'franchisekedja' för att peka på avsaknaden av centrum, organisation och hierarkier. Ytterligare andra har talat om decentraliserad terrorism.

I detta röriga sammelsurium av grupper och idéer har al-Qaida haft en udda roll. Förmodligen är det därför bin Ladins organisation blivit symbol för det våld som utförs i islams namn.

Jason Burke prövar i sin bok om al-Qaida att beskriva bin Ladin och gruppen runt honom som en samling entreprenörer eller riskkapitalister. Hos al-Qaida i Afghanistan har olika grupper och personer fått träning och uppmuntran. Ibland har pengar delats ut och ibland har kontakter förmedlats för att ett attentat skulle bli verklighet.

Däremot var det sällan som al-Qaida stod för planering eller genomförde mord och sprängdåd.

Enligt Jason Burke kan det ha varit precis så som attentaten den 11 september kom till. Muhammed Ata och hans grupp reste till Afganistan, presenterade sin idé och fick de pengar och det stöd som krävdes.

Al-Qaida brukar översättas med Basen. Ett ord som hjälper tanken att placera organisationen i centrum för den militanta islamismen. Men al-Qaida har andra användningsområden. När Isaac Asimovs berömda sf-roman 'Stiftelsen' översattes till arabiska fick den just titeln al-Qaida. Och kanske är stiftelsen ett bättre ord för att förstå vad bin Ladin och hans kumpaner sysslat med. Under några år hjälpte och uppmuntrade de en rad olika små och radikala grupper runt om i världen. Grupper som nu agerar fritt och självständigt.

Varför används ordet terrornätverk då så flitigt?

Orsaken är enkel. Föreställningen om ett internationellt nätverk med kopplingar till bin Ladin ger en mängd regimer möjligheten att bunta ihop oönskade grupper och konflikter till en gemensam fiende.