Låt den kollektiva kraften gro

I årtionden har Daniel Diaz organiserat unga i förorten genom att erbjuda verktyg för social rättvisa. Alexander Nazar begav sig till Lund för att prata med organisatören om politik, kamp och drömmar.

Vi sitter på Café Marthas terrass vid Lunds Stadsbibliotek. Här såg jag min pappa och ”farbröder” spela latinamerikansk folkmusik under uppväxten. De ägnade låtar och talen mellan låtarna åt politiska budskap. Mannen som nu sitter mittemot mig, Daniel ”Dani” Diaz, var musikgruppen Cristal Andinos yngling på den tiden. Mer intresserad av tjejer än politik, har han skämtsamt påpekat.

Större delen av sin tid har Daniel Diaz arbetat med människor i de mest extrema situationerna – strukturellt våld, våld i nära relationer och gängkriminalitet. Sin utbildning har han fått av sina egna erfarenheter och människorna han mött. I dag är han en visionär, med ett enormt bagage av socialt arbete och mobilisering i ryggsäcken.
— Jag har mött orättvisorna genom att själv ha varit utsatt. Är utsatt. Den orättvisan, känslan av förtryck har varit svår att hantera. I dag försöker jag kanalisera den på andra sätt. När vi pratar om det strukturella våldet, måste vi prata om hur ett system motarbetar människor, säger Daniel Diaz.
Inkluderande arbete

Dani doppar en brödbit i linssoppan och poängterar att det inte är människorna som är problemet. De är snarare lösningarna på ett kapitalistiskt, orättvist system som försätter människor i kniviga situationer som inte räcker till.

I organisationen Hassela, som arbetar med att påverka opinionsbildning kring missbruk och kriminalitet, fann han likar. Dessförinnan, när Dani aktivt ifrågasatt rollen som ”behandlare” hos tidigare arbetsgivare, förminskades hans gärning till aktivist-fasoner, inte lämpliga en förvaltande socialarbetare. Men med Hassela lades grunden för framtida påverkansarbete. I sociala rörelser skulle han lyfta rättvisefrågor tillsammans med de människor som orättvisorna drabbade.

Många år av erfarenhet har präglat Danis förhållningssätt till arbetet med unga. Han minns speciellt en tanke som etsat sig fast i minnet. I mötet med en av ungdomarna, som hamnat i kriminalitet, stormade ungdomens lillasyster in i rummet och skällde ut både sin bror och Dani.
— Hon sa: ”Jag har samma förutsättningar som min bror. Jag lever under samma tak och måste plugga lika hårt. Jag sköter allt mitt och jag har ett lika stort helvete – men det är honom ni belönar? Vad är det då för signaler ni skickar till oss?”.

Daniel Diaz sammanfattar sin aha-upplevelse som att systemet bygger på att arbeta med dem som redan är kriminella. Inte med olika former av främjande och förebyggande arbete för den övervägande majoriteten i socio-ekonomiskt utsatta områden. 

I dag arbetar Daniel Diaz som verksamhetsutvecklare på Rädda barnen i Malmö, och vill stödja en sådan inkluderande förändring. Han berättar hur det efter valet är en strid ström av människor som börjat uttrycka behovet av krafttag mot ökad ojämlikhet och rasism.
— Vänsterns problem är att vi kritiserar borgarna och kapitalismen medan det vi borde göra är att kritisera oss själva. Vad är det vi kan göra annorlunda? Vi har lösningarna men vi måste skapa utrymme att utveckla dem.

Dani menar att organisering först och främst handlar om att möjliggöra för varandra, hitta former som underlättar för människors engagemang. Han är övertygad om att den kollektiva kraften kan gro när den är områdesbaserad.
— Che Guevara sa att revolutionen börjar med dig själv, och fortsätter genom att du förändrar i din närhet. Att organisera sig i sitt område påverkar inte bara dig, det påverkar även din trappuppgång, familj, partner, för att det berör!

Samtalet landar i hur lokalt drivna lösningar ska möjliggöras. Partipolitik är som en röd tråd genom samtalet.
— Det som inget parti har gjort än så länge, är det praktiska arbetet i våra områden. Vad händer om vi börjar använda våra egna kompetenser inom ett parti? Vad händer om vi går in i områden som fastighetsägarna har skitit i och rustar upp alla lägenheterna? Våra jurister går in i rättsprocesser och erbjuder hjälp? Eller, som jag själv, mobiliserar så att folk får jobb? När vi politiserar de boendes viktigaste frågor, då är det vi som sitter i kommunfullmäktige. Så kan ett politiskt aktörskap och en bred vänsterrörelse växa fram, ur våra egna områden.
Socialism i rörelse

Ett ord som Dani ofta använder är ”kamp”. När han berättar om vad kampen innebär för honom hör jag att hans vision är nära sammansvetsad med en ideologisk socialistisk övertygelse.
— Visionen är ju att uppnå en mänskligare värld, något vi måste gå tillbaka till ideologierna för att förstå. Jag tror att socialismen är den ideologi som kan skapa den mänskligheten. Socialismen är i konstant rörelse och något vi kan hämta inspiration ur, förklarar Dani energiskt med orden.


Innan Dani springer tillbaka dit han kom ifrån, studion, sätter han tonen för nästkommande fyra års osäkra mandatperiod:
— Drömmen är att vi har påbörjat en enighetsrörelse, i olika former, men med gemensam ideologisk grund. Jag tror att det är nyckeln. För mig är ett kapitalistiskt system ett rasistiskt system. Visionen är att inta fler positioner i partipolitiken och, om så krävs, bilda ett eget parti.
 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu