Recension


Film
Amatörer
Regi: Gabriela Pichler
Medverkande: Zahraa Aldoujaili, Yara Aliadotter, Fredrik Dahl m fl

  • Zahraa Aldoujaili och Yara Aliadotter är färgstarka som högstadietjejerna som vill göra en sanningsenlig film om Lafors.
  • Musse spelas av Fredrik Dahl. Innan inspelningen av Amatörer hade han aldrig stått framför en kamera. Dock jobbar han i likhet med sin karaktär som tjänsteman på ett kommunhus.
Fria Tidningen

Må bra-film ruckar invanda perspektiv

Gabriela Pichler lyfter fram solidaritet och klass i ny komedi om en småort i utförsbacke.

Det lilla samhället Lafors tynar och jobben tryter. Så när den tyska lågprisjätten Superbilly överväger att anlägga en stor butik i trakten blir stämningen förstås på topp i Kommunhuset. Problemet är bara att kulturbudgeten är slut och att det skulle behövas en fördelaktig film om Lafors, eftersom de måste konkurrera med Alingsås om tyskarnas gunst. Tjänstemannen Musse kläcker idén att de ska förmå högstadie-elever att göra filmen som ett skolprojekt. Aida och Dana nappar direkt och med moped och selfiestick far de runt i Lafors och ger en högst personlig bild av samhället. De själva är dock mer entusiastiska än kommunen som börjar göra en egen reklamfilm, sponsrade av ett byggbolag. Medan dagarna tickar ner mot mötet med den tyska delegationen som ska komma och inspektera orten fortsätter både tjejerna och kommunens professionella regissör – ”Stockholmsjäveln” – att filma.

Titeln Amatörer har flera bottnar. Dels syftar den på att skådespelarna debuterar framför kameran och att huvudrollsinnehavarna å sin tur spelar in en mobilfilm med mycket entusiasm och engagemang. Men jag tänker också på att den skildrar människor i mediemarginalen, de som inte skapat ett proffsigt personligt varumärke. De har inte gått kursen i att forma sig en säljande personlighet som de arbetslösa i Gabriela Pichlers fantastiska debut. De är helt enkelt sig själva. Precis som i Äta sova dö hittar Pichler ofta en fin balans mellan humor och allvar. Det finns en underbar nertonad komik i de pricksäkra scenerna med fikamöten på kommunhuset, och klassrumsscener med elever som möter lärarens entusiasm med ett dött blängande.

Äta sova dö hade en härligt skitig realism och ett starkt klassperspektiv. De ingredienserna återfinns här också. Människor med invandrarbakgrund, lågavlönade och landsortsbor som är så långt ifrån Sveriges trendkänsliga centrum man kan komma utgör ett eget slags proletariat. Amatörer är en må bra-film, men temat är i stor utsträckning solidaritet. För under filmens gång uppstår ett inkluderande ”vi” i Lafors, ett vi som omfamnar betydligt fler människor än de som ryms i kommunens glättiga reklamfilm.

I vissa scener kan jag tycka att Gabriela Pichler och Jonas Hassen Khemiri – som skrivit manuset tillsammans – använder skådespelarna som megafoner för att föra fram ett budskap. Det hjälper inte att det är viktiga frågor som tas upp – hur medier avbildar människor med invandrarbakgrund till exempel. Vem som får ta plats, på vilket sätt, och vems röst som får höras. Allt kommer ändå fram så mycket bättre när det istället gestaltas. Som i en scen där Musses mamma sjunger på tamil i fikarummet på ålderdomshemmet och vårdarna försöker tysta henne för att de som sitter vid bordet bredvid ska sjunga Idas sommarvisa. Det är både komiskt och gripande. Här gör Pichler det hon är så duktig på – att både beröra och samtidigt rucka lite på de invanda perspektiven för oss som åskådare.

Sedan rycks man förstås med i Danas och Aidas filmande. Deras dokumentär blir en kärleksförklaring till filmmediet och deras duk är stor nog för att alla ska inkluderas.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Poetisk meditation om migration

Recension

”Länder kanske aldrig var skapade för att omfamna”, säger Sophie Vuković i sin personliga debutfilm.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu