Hösten 2015 spred Sverigedemokraterna reklamannonser mot tiggare i Stockholms tunnelbana, SL. Artur Szandrowski ritade en satirbild som var stark kritisk mot SD:s främlingsfientliga budskap men även mot SL som gav utrymme åt SD:s propaganda. Bilden blev viral och Artur Szandrowski blev något av en tecknarkändis över en natt.

– Den kom i rätt tid och fick sin spridning efter att några kändisar delat den. Egentligen var det inget speciellt med min teckning, den var inte ens särskilt bra, säger Artur Szandrowski, som i samma veva startade en facebooksida där han spred sina teckningar.

Tecknandet har alltid varit en hobbyverksamhet för Szandrowski. Något motsträvig var han först när vännen och bokförläggaren Mattias Dristig ville ge ut en bok med Arturs teckningar.

– Det har varit kämpigt att få den färdig. Men det är kul att nu hålla den i sin hand. Boken var dessutom perfekt att lägga under ett av benen till köksbordet som var rangligt, konstaterar Szandrowski.

Ordvrängandet är en del av Göteborgshumorn, en tradition som Artur Szandrowski sällar sig till.

– Göteborgshumorn är den enda roliga humorn i världen, all annan humor är underlägsen, säger Artur utan tillstymmelse av ironi.

Vad som är roligt är subjektivt. En mer objektiv betraktelse är att satir att räkna med kommer från vänster. Finns det någon högermänniska som är rolig?

– Den enda satiren av värde är den som slår uppåt. Det är klart att de som sitter på makten och stålarna inte kan slå uppåt. Satir ska användas som ett vapen i den politiska kampen och högern har många andra vapen. Trots många mediesmarta högermänniskor är det lätt att konstatera att de inte är särskilt roliga, säger Artur Szandrowski och räknar upp några satiriker han uppskattar.

– Jag gillar Liv Strömquist, Nanna Johansson och Sara Granér. De är så förbannat roliga. Och det finns fler, vi har överlag en rik tradition med politisk konst.

Att driva med högern är tacksamt menar Artur Szandrowski. Svårigheten som emellanåt uppstår är att verkligheten överträffar dikten.

– Några av teckningarna som jag är minst nöjd med i albumet är de som rör Trump. Och likadant känner jag för satiren som jag riktar mot KD. Det kan bli kul, men oftast är det som att slå in öppna dörrar, säger Artur, som även medger att han inte har något emot att rikta några kängor mot medelklassvänstern.

– Det var Södermalmsvänstern som gillade min SD-satir och som spred den vidare. Det är sådant som delas, lite tråkigt tycker jag eftersom det oftast inte är så vasst, och det kostar inget att ta avstånd från SD, det är knappt att man kan kalla det för ett politiskt ställningstagande.

Det är valår, kommer det märkas i dina teckningar framöver?

– Det känns även här som att valåret som vanligt blir en jävla cirkus som man inte behöver göra satir över. Men som skribent och tecknare för Proletären kommer jag bidra med politiskt material och på fritiden ska jag försöka lägga upp lite teckningar som kommer kommentera valet, säger Artur Szandrowski.