Utgångspunkten för The art of hosting and harvesting conversations that matter (Konsten att vara värd för och skörda samtal som spelar roll), som det egentligen heter, är att vårt samhälle förändras snabbt och att de problem vi nu ställs inför inte har givna svar. Istället behöver vi använda vår kollektiva intelligens för att hitta nya lösningar. Några grunder är att skapa tillsammans, känna tillit, lyssna samt ta in hela människan och dess samlade erfarenhet, inte bara yrkesmänniskan.

Medskapande ledarskap växte fram i slutet av 1990-talet och blev snabbt ett öppet självorganiserat nätverk. Målet är att bjuda in till, vara värd för och att delta i förändringsprocesser på ett sätt som stärker kapaciteten att möta komplexa utmaningar.

Nyligen hölls en tredagarsträning i medskapande ledarskap på Järna kulturcentrum i Södertälje kommun med ett 50-tal deltagare från offentlig, privat och ideell sektor. Då betonade en av facilitatorerna Kajsa Balkfors att Art of hosting samlar en rad olika metoder och tankesätt med gemensamma nämnare.

– Metoderna är olika portaler till samma kollektiva intelligens.

Här är några av dem.

Fyra praktiker

En grund i Medskapande ledarskap är den så kallade fyrfaldiga praktiken, fyra färdigheter som alla ses som en förutsättning för att kunna leda medskapande processer på ett kraftfullt sätt. Dessa är:

1. Närvaro (host yourself). Att vara verkligt närvarande och öppen för lärande. Detta är basen och handlar bland annat om att ta hand om sina behov för att medvetet skapa hållbara förutsättningar för sin närvaro. Det kan vara att få åtta timmars sömn, ta en paus eller röra på sig.

2. Delta (be hosted). Att engagera sig i dialog och öppna samtal genom att lyssna aktivt på andra och själv delta.

3. Vara värd (host others). Att bjuda in till, vara en god värd för, facilitera och skörda angelägna samtal.

4. Medskapa en lärande gemenskap (co-create community that learns). Att verka medskapande och vara medskapare tillsammans med andra.

Skörd

I det fullständiga namnet på Medskapande ledarskap ryms ordet skörd som ett nyckelbegrepp.

– Ibland kallar vi skörd ”dokumentation” men det ordet räcker inte, det är mer än så, förklarar en av facilitatorerna Emilia Rekestad.

Det går att skörda på olika nivåer – individuellt och kollektivt, inre och yttre. En yttre skörd är mer påtaglig och mätbar, exempelvis anteckningar och teckningar, medan en inre skörd kan vara exempelvis en känsla.

– Den mest värdefulla skörden är ofta den inre, kollektiva – en känsla av en gemensam grund eller av att vi bygger en ny kultur.

Den kaordiska vägen

Denna tankemodell betonar att både ordning och kaos har styrkor och svagheter. När vi möter komplexa utmaningar behöver vi hitta en balans mellan dem, en tredje väg där vi vågar släppa på kontrollen och ge utrymme för innovation och lärande.

Kontroll förknippas med hierarkier och tydliga mål. Men om kontrollen blir för hård kan den leda till frustration eller till och med apati eller uppror, enligt facilitator David Ershammar.

– Mer kontroll är jättebra om man ska göra samma sak som vanligt eller om problemen inte är så komplexa. Men om vi inte har lösningarna och vill bjuda in kraften i människors engagemang, då finns ett utrymme mellan kaos och ordning som i den här modellen kallas den kaordiska vägen.

Det finns nämligen också fördelar med kaos.

– Det här fältet är inte något negativt. Här finns energi, spontanitet och kreativitet, säger David Ershammar.

Den kaordiska vägen kännetecknas av ledarskap, komplexitet och plats för förändring. Men att hitta den är inte alltid lätt, och det kan vara ett jobbigt fält att befinna sig i. Ofta krävs mod för att våga stanna kvar i osäkerheten istället för att fatta ett snabbt beslut.

– Vad är minsta möjliga struktur som vi behöver för att stödja människor i att vara kreativa och delaktiga, drivna av ett gemensamt syfte, utan att det blir blaj eller dåligt? I det kaordiska finns utrymme för självorganisering.

Kraftfulla frågor

Kraftfulla frågor bejakar passion och det personliga och innehåller inga givna svar. De är användbara i många situationer, möten och samtal, och är exempelvis avgörande när en bjuder in till en process enligt det medskapande ledarskapet.

– Bjud in med en fråga som engagerar, ger energi och berör alla deltagare, säger David Ershammar.

En kraftfull fråga:

Är tydlig

Väcker engagemang hos alla deltagare

Öppnar upp

Skapar riktning utan att värdera

Utmanar det etablerade

Är testad, åtminstone på en själv.

Istället för: ”Hur kortar vi väntetiden till BUP?” Prova: ”Hur ser vi till att unga som mår dåligt får hjälp snabbt?”

Istället för: ”Hur får vi hemmasittande unga att gå till skolan?” Prova: ”Hur kan skolan bli en plats dit alla längtar?”

En fråga som innehåller en paradox eller något som kan upplevas som en motsättning är ofta kraftfull. Exempelvis: ”Hur kan vi basera vårt arbete på vetenskap och samtidigt uttrycka våra personliga gåvor?”

Ja/nej-frågor är ofta stängande medan frågor som börjar med ”Tänk om”, ”Varför” eller ”Hur ofta” är mer öppna. Men det stämmer inte alltid.

– Ett exempel är ”Föreställ dig ditt drömjobb. Föreställ dig sedan att du skulle anställa någon för det. Skulle du anställa dig själv?” säger Emilia Rekestad, som påpekar att kraftfulla frågor också fungerar bra att ställa till sig själv.

Andetaget – en processmodell

– Andetaget är ett generiskt mönster som vi använder när vi designar samtal, möten och alla processer som rymmer medskapande, säger Kajsa Balkfors.

Mönstret kallas andetaget eftersom dess tre steg motsvarar inandning, syresättning och utandning.

Fas 1: Divergens, den öppnande fasen.

– Här öppnar vi upp för fler perspektiv. Vad vet vi, vad vet vi inte, vad vet vi inte att vi inte vet? säger Kajsa Balkfors.

Fas 2: Emergens, den framväxande fasen, kallas även ”jämmer-jamma”-fasen (groan-grown).

– Vad växer fram ut allt vi tagit in? Det finns ett skapande flöde i den här fasen och det är där lärandet sker men det är inte alltid bekvämt att vara där.

Fas 3: Konvergens, den fokuserande fasen.

– Man kan inte vara i emergens för evigt. Vad väljer vi? Här konkretiserar vi och analyserar.

Ett sådant här andetag kan vara både långt och kort. Ett fyra år långt projekt kan exempelvis sägas vara ett andetag, men det består också av många kortare processer som också utgörs av varsitt andetag.

Ett tips kan vara att bli medveten om vilken fas en själv trivs bäst i, att tänka att alla faser behövs och att se till att skapa trygghet för deltagarna i varje fas. Om många i gruppen föredrar samma fas kan det här vara extra viktigt att fundera kring. Vissa har till exempel bilden av att det är ”bara snack” i emergensfasen och hoppar gärna direkt till konvergensfasen där det blir ordning och klarhet, medan andra tycker att det är kreativt och spännande med alla idéer i emergensfasen och har svårt att avsluta och välja en väg framåt.