Doglife är brutala och briljanta | Fria Tidningen

Recension


Musik
Fresh from the ruins Artist: Doglife Bolag: Omlott

  • Anna Högberg, Mårten Magnefors och Finn Loxbo.
Fria Tidningen

Doglife är brutala och briljanta

Mindre av jazzpunk och mer av doomjazz, skriver Tobias Magnusson om Fresh from the ruins.

Trion Doglife, bestående av Anna Högberg, saxofon, Mårten Magnefors, trummor och Finn Loxbo, elbas, gör musik med maximalt utspel. Premisserna trion sätter upp för sin musik är enkla; volym, intensitet och energi är här viktigare än något annat.

Fresh From The Ruins skiljer sig inte avsevärt från den intensiva självbetitlade debuten från 2014. Viljan att göra rå och kompromisslös musik är densamma. Något mindre av jazzpunk denna gång. Istället mer av tyngre, makligare och mörkare element. Doomjazz får duga som genre.

Doglife uppfinner inte hjulet, de låter en hel del som efterföljare till Last Exit ­– frijazzbandet bestående av giganterna Brötzmann, Sharrock, Laswell och Shannon Jackson. Men visst vet Doglife hur man sätter snurr på saker och ting. Trions samspel är utmärkt. Loxbo och Magnefors skapar en mörk fond som Högberg sprider stjärnstoff över.

I maskinen Doglife är varje kugge viktig, men navet är utan tvekan Högberg. Hennes spel manar på och eggar; dovt och mullrande eller klart och ylande, vilket skapar krackeleringar i den täta ljudväggen.

Av albumets fem intensiva och malande spår håller jag inledningsspåret It Gives Me som det bästa. Musik lika brutal som briljant.

Rekommenderade artiklar

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

© 2018 Fria Tidningen