Självständighetsfesten som kom av sig | Fria Tidningen

Fördjupning


Andreas Ståhl
  • Anhängare till Irakiska Kurdistans president Masoud Barzani vid en manifestation inför den kontroversiella folkomröstningen om självständighet i slutet av september.
  • Irakiska soldater och anhängare firar efter att irakiska säkerhetsstyrkor återtog Kirkuk den 19 oktober.
  • En irakisk soldat tar ner en kurdisk flagga i Altun Kupri utanför Irakiska Kurdistans huvudstad Erbil den 20 oktober.
  • Irakiska kurdistan.
  • Masoud Barzani är KDP:s ledare sedan 1979 och Kurdistans president sedan 2005.
Fria Tidningen

Självständighetsfesten som kom av sig

För en månad sedan jublade kurderna i norra Irak efter den historiska folkomröstningen om självständighet. Men glädjen blev kortvarig – istället för att lägga grunden till en egen stat har kurderna nu tvingats in i ett nytt krig.

– Min familj är rädda för att bli dödade eller våldtagna, säger Ara Rozhbeyani med skakig röst via telefon när hon berättar om sin kurdiska familj som tvingats fly striderna i Kirkuk.

Den senaste tidens strider mellan kurdisk peshmerga och irakisk militär har kostat hundratals människoliv och tvingat tusentals på flykt.

– På bara några dagar har vi förlorat allt vi har kämpat för, allt som vi hade och allt vi trodde vi skulle få, säger Ara uppgivet.

Ara Rozhbeyani har, liksom de flesta andra kurder i norra Irak, vuxit upp med drömmen om ett självständigt Kurdistan. Men hennes uppväxt i det multikulturella Kirkuk har också inneburit en uppväxt utanför det kurdiska styret i norra Irak tillsammans med turkmener, kristna och araber. Nu kan hon bara se på när hennes hemstad håller på att splittras.

Nyhetsbilder visar irakiska soldater som river ner den kurdiska flaggan och firar vilt efter att med militära medel tvingat kurdiska styrkor att lämna sina baser utanför Kirkuk.

Bara månader efter att de sida vid sida besegrat Islamiska staten IS i Mosul.

– I går fick jag ett samtal från en vän som fortfarande är i Kirkuk. Han är rädd. Han berättade att på nätterna kommer irakiska soldater till kurders hem och misshandlar dem, letar efter vapen och tar deras pengar, berättar Ara.

Men för andra är de irakiska soldaternas ankomst välkommen.

Muhammad Bahgat Kopurlu, turkmen och boende i Kirkuk, beskriver sin lycka att slippa det kurdiska styret i Kirkuk:

– Folk firade på Kirkuks gator efter att ha levt under en total kurdisk kontroll sedan 2014. Allt har varit svårt här om du inte är kurd. Till exempel var det bara kurderna som hade jobb, om du ville resa eller flytta till ett nytt hus var du tvungen att ha tillstånd från kurdiska säkerhetsstyrkor.

Han suckar, men säger med glädje i rösten:

– Folket är trötta och firar att diktaturen äntligen är över, att få leva i frihet.

Muhammad håller inte med Ara att det skulle vara farligt för kurderna att stanna.

– Nej, det är det inte. Den irakiska armén har inte gjort något mot människorna här, de är inte inne i staden utan stationerande utanför.

Han räds istället en arg kurdisk befolkning.

– Folk talar om kurdiska hämndaktioner, som kidnappningar och mord. I det senaste talet från den kurdiska presidenten uppmanades de att inte ge upp Kirkuk. Ett tal som handlade om hämnd, fortsätter Muhammad.

Ara och Muhammad beskriver dagsläget i Kirkuk olika, ungefär som ”den enas bröd, den andres död”.

Men där slutar också oenigheten. Vad är anledningen till striderna? Om det är Ara och Muhammad eniga.

Kirkuk ligger utanför den kurdiska regionen i Irak. När den irakiska armén flydde från IS framfart i området år 2014 tog den kurdiska Peshmergan snabbt kontroll över området. Sedan dess har de kämpat mot IS tillsammans med irakiska styrkor och Iran-stödda shiamiliser.

Men spänningar har förekommit regelbundet. Och nu är det allvarligare än på länge.

– Alla kurder vill ha ett oberoende Kurdistan, det har vi alltid velat. Men det är inte rätt tid. Jag försökte förklara det för mina vänner som skulle gå och rösta, säger Ara.

Hon talar om folkomröstningen den 25 september när 93 procent av kurderna i norra Irak röstade för ett självständigt Kurdistan.

– President Masoud Barzanis mandatperiod har löpt ut sedan flera år. Han använde folkomröstningen för att få tillbaka stöd från det kurdiska folket. Att rösta för självständighet är en känslomässig fråga för kurderna, och något många väntat länge på, fortsätter hon.

Michael Knights, specialist på militär- och säkerhetsfrågor i Irak vid tankesmedjan Washington Institute, menar att folkomröstningen främst handlar om presidentens egna syften, och ett sätt att reparera en dalande popularitet. Redan innan folkomröstningen stod det klart att den skulle bli verkningslös.

– Det är en icke-verkställande folkomröstning, och har inga definierade konsekvenser. Det finns inget [i den irakiska konstitutionen] som stödjer att det går att skilja en del av Irak från nationen, säger Knights.

Istället var syftet att skapa en våg av nationalism i den kurdiska regionen till förmån för de styrande partierna, och särskilt folkomröstningens ansikte: Barzani själv. Något som var särskilt viktigt med tanke på det planerade presidentvalet i början av november, menar han.

Men kurderna är splittrade.

Det kurdiska partiet PUK, som konkurrerar med Barzanis parti KDP, riktar skarp kritik mot folkomröstningen som de menar var ett stort misstag och ledande företrädare för partiet kräver Barzanis avgång.

Samtidigt har motsättningarna ökat ytterligare efter uppgifter om att PUK haft en överenskommelse med centralregeringen i Bagdad om att dra tillbaka sin del av Peshmergastyrkorna från Kirkuk. Något många kurder ser som ett stort svek.

– Kurderna har inte ett enat budskap, inte heller en enad militärstyrka. Det här är Barzanis krig, med soldater som lyder under hans order, säger Ara.

Den irakiska regeringen varnade Barzani för konsekvenserna av en folkomröstning, menar hon.

– Men han lyssnade inte. Jag kan inte förstå varför. Avtalet mellan Iraks regering och styret i irakiska Kurdistan innan de gjorde gemensam sak mot IS var att vi skulle dra tillbaka våra trupper från Kirkuk efter kriget.

Muhammad menar att den irakiska reaktionen på folkomröstningen var väntad.

– Alla visste att den irakiska regeringen skulle agera fort, att de inte skulle sitta tysta och låta det hända.

Också grannländerna, Turkiet och Iran, svarade med ökad militär närvaro längs sina gränser och hot om allvarliga konsekvenser om självständigheten blir verklighet.

Att president Barzani skulle vara förvånad över de kraftiga reaktionerna är därför knappast troligt. Hotbilden var tydlig innan folkomröstningen.

Istället hoppades han på stöd från USA för kurdernas insatser i striderna mot IS. Som allierade hade kurderna fått både ekonomiskt och militärt stöd, samt en stor mängd vapen av stormakten.

Men att USA skulle stödja en självständighet var föga troligt; det är ju trots allt allierade med både kurderna och Iraks regering i Bagdad.

Enligt Michael Knights hade USA, tillsammans med brittiska diplomater och FN-delegater, redan innan folkomröstningen föreslagit att vänta två till tre år i utbyte mot medling med Bagdad. Något som avfärdades av Barzani.

– Många som röstade trodde att presidenten hade ett hemligt avtal med USA om stöd för självständighet, säger Ara.

Men en hemlig överenskommelse fanns inte. USA har svarat med tystnad och, liksom stora delar av omvärlden, sett kritiskt på utvecklingen.

Istället ses Iran som den stora vinnaren. Iran har fått allt större inflytande i Irak via sin shia-milis som vunnit triumfer på slagfältet.

Men Ara känner sig inte förrådd.

– Jag är kurd men måste vara ärlig: vi hade ett avtal och det måste vi hålla. Istället har våra ledare tvingat oss in i ett nytt krig.

Ett berg av problem har plötsligt uppenbarat sig bara månader efter framgången i Mosul.

Men att Kirkuk ska kunna hitta tillbaka till vad den en gång var tror Muhammad och Ara ändå är möjligt.

– Ledare måste sätta sig och tala med varandra, hitta en lösning vid förhandlingsbordet istället för att se vapen som enda utväg, säger Muhammad.

Ara instämmer:

– Kirkuk är en fredlig stad, där människor levt i århundraden tillsammans. Jag hoppas att dåliga politiska beslut inte ska förstöra det.

Kurderna valde att riskera allt för sin självständighet, men chansningen misslyckades och nu är det en lång väg tillbaka.

Fakta: 

Irakiska Kurdistan

Sedan uppdelningen av det ottomanska riket lever kurderna huvudsakligen i Irak, Iran, Turkiet och Syrien. Sedan dess har kurderna plågats av våld och förtryck i alla dessa länder.

Efter de brutala attackerna av Saddam Husseins armé 1991 mot de irakiska kurderna införde FN, Frankrike och Storbritannien en säker zon i norra Irak. Under åren som följde utvecklades regionen till en halvautonom kurdisk stat med eget parlament, ministerium och armé.

När den Islamiska staten erövrade en stor del av Irak år 2014, spelade den kurdiska peshmergastyrkan en viktig roll för att stoppa deras frammarsch. Sedan dess har de varit en av de mest effektiva och pålitliga parterna i kampen mot IS.

Två starka partier

De traditionellt kraftfulla Kurdistans demokratiska parti (KDP) och Patriotiska unionen i Kurdistan (PUK) kontrollerar nästan allt i regionen. Partierna har olika relationer till sina grannländer. KDP har goda relationer till Turkiet och är negativt inställda till PKK-gerillan. PUK har vissa relationer med Iran och stödjer PKK. Båda strävar efter ett självständigt Kurdistan.

De har filialer i nästan varje by, egna mediekanaler, säkerhetsstyrkor och leder nästan alla större företag i landet. Det är mycket svårt att göra något utan att vara medlem i något av partierna.

Många unga ser det som ett problem och är kritiska. Men det är känsligt att kritisera de gamla ledarna. De vet att deras frihet ges av dem som nu är ledare. Samtidigt upplever en växande grupp kurder att det måste ske ett maktskifte till en ny generation ledare.

Val var planerat till början av november. Det kurdiska parlamentet beslutade dock under tisdagen att valet ska skjutas upp i åtta månader på grund av säkerhetsläget i regionen. Det innebär samtidigt att president Masoud Barzani och nuvarande parlament får förlängd tid vid makten.

Annons

Rekommenderade artiklar

Klockan klämtar för Kirkuk

Den 30 juni drogs USA:s trupper ut från Iraks städer. Nu stiger förväntningarna på en kommande fred – men strax väntar orosmoln vid nästa horisont. Varje dag växer irritationen mellan den kurdiska regionen och regeringen i Bagdad – en konflikt som kan leda till inbördeskrig – och där oljefältet i Kirkuk kan bli hindret som gör freden omöjlig.

Blackwaters legosoldater rör sig i mörka vatten

Privata säkerhetsföretag har gjort dödandet och osäkerheten i Irak till en affärsidé och gör miljardvinster på mänskligt lidande. Ett av företagen är amerikanska Blackwater. Både amerikanska och irakiska polisutredningar har nyligen konstaterat att Blackwaters vakter orsakat minst 14 civilpersoners död vid en skottlossning i Bagdad den 16 september. Men det är oklart om de någonsin kommer att kunna ställas till svars för sina brott. Säkerhetsföretagen har tillåtits verka i en juridisk gråzon som förvandlat denna del av Mellanöstern till ett vilda västern. 

© 2017 Fria Tidningen