Lyriskt och komplext från Duras | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Moderato cantabile
Förf: Marguerite Duras
Övers: Marianne Lindström
Förlag: Modernista

Yann Andréa Steiner
Förf: Marguerite Duras
Övers: Kennet Klemets
Förlag: Ellerströms

  • Marguerite Duras.
Fria Tidningen

Lyriskt och komplext från Duras

Moderato cantabile och Yann Andréa Steiner, två romaner som ringar in Duras, skriver Anna Remmets.

Marguerite Duras räknas till den moderna franska litteraturens giganter. Mest känd är hon för romanen Älskaren (1984) som skildrar passionen mellan en ung fransk flicka och en äldre kinesisk man i det koloniala Indokina. Den relativt konventionella romankonstruktionen i Älskaren, med ett händelseförlopp som är lätt att följa och en tydlig intrig är dock inte representativt för Duras romankonst.

Det är däremot de två böcker som nyligen getts ut på olika förlag i Sverige: Moderato cantabile och Yann Andréa Steiner, ett tidigt respektive ett mycket sent verk.

De är båda till omfånget tunna romaner där handlingen är underordnad det lyriska, förtätade språket. I Moderato cantabile (1958) finns många av de teman som går som en röd tråd genom större delen av Duras författarskap. Där finns den allt förtärande åtrån som ständigt går hand i hand med galenskapen och döden. Och där finns havet, som i så många av Duras romaner spelar en viktig roll som inramning. Med sin dubbla natur av ömsom svalka och lugn, ömsom rasande destruktivitet fungerar havet både som kontrast till och spegling av de sinnesstämningar som skildras.

Romanen handlar om en uttråkad hemmafru som blir besatt av en mordet på kvinna av hennes älskare som nyligen skett i grannskapet. Hon vandrar med sin lilla son på den idylliska strandpromenaden och besöker varje dag en bar där hon begärligt dricker vinglas efter vinglas medan han leker vid vattnet. Det är en historia som fortskridande alkoholism och stegrande besatthet men utan tillstymmelse av socialrealism. Tvärtom finns där en stark känsla av overklighet och drömlandskap, även om inget orealistiskt händer.

Denna känsla är ännu starkare i Yann Andréa Steiner (1992), en av Duras sista böcker. Den gestalt som gett namn åt titeln är själv något av en skugga, ett ”du” som berättelsens ”jag” vänder sig till och berättar om några andra personer som hon kanske iakttar och fabulerar kring, kanske helt och hållet hittat på.

Denna Yann brukar uppfattas som en verklig, betydligt yngre man, som Duras hade en relation med. De som betraktas av författaren i Yann Andréa Steiner är en liten pojke och hans unga fritidsledare. I det drömska nätet av berättelser i berättelsen blir det aldrig helt klart om de finns på riktigt eller om båda är döda, offer för den nazism som Duras så hett avskydde. För trots att hennes böcker kan uppfattas som inkrökta i sitt eget märkliga universum hade Duras ett starkt antinazistiskt engagemang.

Dessa två romaner som representerar Marguerite Duras tidiga respektive sena produktion visar i hur hög grad hon höll fast vid vissa motiv och stämningar, något de läsare som genom förlagens återkommande nyutgivningar får chans att möte hennes författarskap kan vara glada över.

Rekommenderade artiklar

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Den politiska Boye

Recension

Välkommet är att Svedjedal visar den radikala och politiskt intresserade Karin Boye, skriver Anna Remmets om biografin Den nya dagen gryr.

© 2019 Fria Tidningen