Kämpar för att ge kvinnor en röst i krigets Kongo | Fria Tidningen
Sao-Mai Dau

Fördjupning


Intervju: Gégé Katana Bukuru

  • Gégé Katana Bukuru driver en kvinnorättsorganisation i Demokratiska republiken Kongo.
Fria Tidningen

Kämpar för att ge kvinnor en röst i krigets Kongo

I decennier har Gégé Katana Bukuru kämpat för kongolesiska kvinnors rättigheter. Nu prisas hon för sitt enträgna arbete. Fria Tidningen har träffat henne för ett samtal om kvinnors organisering och att mäkla fred mellan de grupper som samtidigt hotar en själv.

När jag träffar kongolesiska Gégé Katana Bukuru har hon precis ätit lunch och ska strax vidare till ett möte med utrikesminister Margot Wallström. Hon är i Sverige för att ta emot årets Per Anger-pris, en utmärkelse som regeringen delar ut till människorättsaktivister, och schemat är fullspäckat under det korta besöket.

Men det märks inte på Gégé Katana Bukuru. Hon talar långsamt och med eftertryck om den kamp hon för i Demokratiska republiken Kongo, där hon sedan 2001 driver organisationen Sofad – Kvinnliga människorättsaktivisters solidaritetsrörelse.

– Vår viktigaste uppgift är att kämpa för att kvinnor i större utsträckning kan delta i beslutsfattande. Att ge kvinnor en röst och möjlighet att arbeta för en lösning på de konflikter som finns, berättar hon.

Sedan mitten på 1990-talet har två krig utspelat sig i Kongo och väpnade konflikter fortsätter blossa upp i olika delar av landet. Kvinnor är särskilt hårt drabbade. Sexuellt våld har varit och är fortfarande vanligt förekommande, särskilt i samband med konflikter, där det används som vapen. I fredsprocesser och beslutsfattande är kvinnor dessutom till stor del uteslutna.

Det försöker Gégé Katana Bukuru att ändra på, genom arbetet i Sofad.

Organisationen består av 12 anställda och 1 250 volontärer, utspridda över olika delar av provinsen Södra Kivu, som gränsar till Burundi och Rwanda. De har bland annat upprättat fredsklubbar för dialog mellan olika grupper. De har även skapat folktribunaler, där såväl enskilda personer som representanter för olika folkgrupper och myndighetspersoner kan göra sina röster hörda. Dessutom bistår organisationen kvinnor som har utsatts för sexuellt våld, både med socialt stöd och rättshjälp.

I alla delar av organisationen är kvinnor i majoritet och det är även de som innehar nyckelposterna, berättar Gégé Katana Bukuru.

– Vi samarbetar också med en hel del män, som kan uppvisa en positiv maskulinitet och som i sin tur kan påverka andra män för att det här budskapet ska spridas. Men då gäller det ju också att de här männen kan acceptera att styras och ledas av kvinnor, säger hon.

Sofads närvaro i olika bostadskvarter och byar har blivit så pass stark att befolkningen har börjat vända sig dit istället för till lokala myndigheter, säger Gégé Katana Bukuru. I vissa frågor gör också myndigheterna – även polis och militär – själva det, berättar hon.

Styrkan kommer från att organisationen har byggt upp strukturer på gräsrotsnivå, menar Gégé Katana Bukuru.

– Det är som när man bygger ett hus. Man börjar med att lägga en grund och sedan har man pelare som går upp därifrån för att skapa själva huskroppen. De här grupperna som vi har skapat, de är pelarna som går vidare från den grund som vår kvinnorörelse utgör.

– Vi arbetar i ett väldigt instabilt land där yttrandefriheten är kraftigt begränsad. När man vill verka för mänskliga rättigheter utfärdar regeringen ofta förbud mot detta. Men även om Sofad skulle tvingas lägga ner sin verksamhet så kan man fortsätta via den här gräsrotsstrukturen.

Samtidigt understryker hon att organisationens inflytande hittills är begränsat till lokal nivå. När det gäller större frågor måste man invänta beslut från huvudstaden Kinshasa, på andra sidan landet.

Demokratiska republiken Kongo genomgår just nu både en politisk och ekonomisk kris. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO har väpnade konflikter lett till att 7,7 miljoner människor lever i hungersnöd. Uppskattningar av antalet internflyktingar varierar mellan 3 och 9 miljoner människor. Stridigheterna rör sig både om lokala konflikter mellan olika folkgrupper, och om rebellgrupper som utmanar regeringen.

Protester mot den sittande presidenten, Joseph Kabila, har utlöst varandra sedan 2015. Efter att ha suttit på sin post under två mandatperioder i följd, sedan 2006, har han försökt införa en ny lag för att kunna kandidera ännu en gång. När Joseph Kabilas mandatperiod tog slut i december förra året skickades militären ut för att förhindra demonstrationer. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch dödades minst 40 personer och hundratals arresterades. På liknande sätt har staten agerat mot andra protester.

Nyval har ännu inte utlysts och tidigare den här månaden meddelade den kongolesiska valmyndigheten att det inte lär bli av förrän i början av 2019.

Situationen försvårar Sofads arbete avsevärt, menar Gégé Katana Bukuru.

– Vi vill förstås fortsätta att arbeta för ökad säkerhet och stabilitet. Vi kan heller inte släppa taget. Även om vi ser att vi går ett steg framåt och två tillbaka måste vi fortsätta att verka för en mobilisering, en ökad medvetenhet om de här frågorna. Men med tanke på konflikterna så är det svårt. Det här är en situation som sprider rädsla. Vi är oroliga för att det ska bli ett fullskaligt krig igen, säger hon.

Gégé Katana Bukuru har både fängslats, tvingats i exil och levt under dödshot till följd av sin kamp. Hon säger att alla inom kvinnorörelsen lever under hot, som förvärras av nuvarande läge.

– Om det inte blir presidentval snart, kommer de att öka ytterligare. Regeringen försöker kontrollera hela landet men har händerna fulla med att hålla rebellgrupper i schack, vilket innebär att man inte kan skydda sin egen befolkning.

Eftersom hoten mot aktivisterna kommer från alla håll, även från regeringssidan, måste Sofad använda sig av mjuk diplomati, säger Gégé Katana Bukuru. Organisationen försöker ordna så att de olika parterna i en konflikt samlas och diskuterar med varandra i samma rum.

– Vi vill bara förklara att vi inte vill ha krig. Men de grupper som står i strid med varandra blir också hela tiden sura på att vi har bjudit in vad de anser vara fienden, och tycker då att vi har lierat oss med dem. Då är det viktigt för oss att tydliggöra att vi själva inte tar ställning. Vi håller oss neutrala och hävdar allas rättigheter.

Trots svårigheterna finner Gégé Katana Bukuru styrka i det förtroende folk visar för henne. Dessutom är det allt fler kvinnor som kräver att bli tagna på allvar.

– De strukturer vi har fått på plats med kvinnorörelsen på olika håll är oerhört starka. Det gör att kvinnor ger uttryck för sina åsikter och själva vänder sig till myndigheter med olika problem. Det gör de nu också utan att jag finns på plats. Ofta tror folk att jag har varit närvarande någonstans för att lösa en fråga när jag inte har varit det, utan det är andra som har klivit in i mitt ställe.

Fakta: 

Gégé Katana Bukuru

Är årets mottagare av Per Anger-priset, den svenska regeringens internationella pris för mänskliga rättigheter och demokrati.

Är känd i Kongo som “järnkvinnan”, för sitt långvariga engagemang för kvinnors rättigheter.

Har på grund av sin aktivism bland annat utsatts för dödshot, godtyckliga arresteringar och varit belagd med reseförbud mellan 1996 och 2003.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen