De tar strid mot kvinnlig könsstympning i Kenya | Fria Tidningen

Fördjupning


Sofi Lundin
  • Lomurani, Samuel Leadismo och Simon Kemombo kämpar för att stoppa kvinnlig könsstympning i Samburu-distriktet på den kenyanska landsbygden.
  • Pauline Leadismo (t.h.) var nio år då föräldrarna bestämde att hon skulle bli omskuren. ”I dag vet jag hur skadligt det är och jag är glad att traditionen är på väg att försvinna”, säger hon.
  • Ntoyiai är i 70-årsåldern och har enligt henne själv omskurit hundratals flickor. Nu när det har kriminaliserats är hon rädd för att Samburu är på väg att förlora sina traditioner.
  • "Könsstympning är skadligt och fel. Jag är redo för att kämpa för förändring", säger Simon Kemombo.
  • Majoriteten av Namaiyanas befolkning är kvinnor och barn. Enligt lokalbefolkningen är alla kvinnor här omskurna.
  • "I dag har kvinnor blivit fria från samhällets grymma händer", sa parlamentarikern Sophia Abdi Noor när lagen mot könsstympning infördes 2011. Men den plågsamma traditionen är fortfarande utspridd på landsbygden.
  • Kenyanska kvinnor i protest mot kvinnlig könsstympning innan förbudet drevs igenom i parlamentet år 2011. I dag blir i genomsnitt var femte flicka i landet omskuren, men i vissa regioner är 80–90 procent av kvinnorna omskurna.
Fria Tidningen

De tar strid mot kvinnlig könsstympning i Kenya

Även om kvinnlig könsstympning är förbjuden i Kenya är nio av tio kvinnor i distriktet Samburu omskurna. Nu kämpar en grupp unga män för att få ett stopp för den plågsamma traditionen. ”Flickor måste skyddas från könsstympning. Det är en skadlig praxis som inte hör hemma i vår kultur”, säger Samuel Leadismo.

Noombi vet inte hur gammal hon är, men hon gissar på 56 år. Hon var bara liten flicka den morgonen hon blev väckt av en främmande kvinna med ett sylskarpt rakblad i handen. Halva byn var samlad när Noomboi fick klitorisen och blygdläpparna avskurna. Blodet forsade och färgade koskinnet under den nakna kroppen rosa. Snart var festen i full gång. Att ännu en flicka hade blivit kvinna var något som måste firas. Kofett smörjdes på det öppna såret och snart stoppade blödningen. Men det gjorde inte smärtan.

– Det gjorde fruktansvärt ont och jag var säker på att jag skulle dö. Jag hade ingen aning om vem den främmande kvinnan var och varför hon gjorde mig så illa. Jag kunde inte röra mig på tre veckor och har fått men för livet, säger Noomboi.

Från flicka till kvinna

Det torra savannen har inte sett regn på flera månader. I Noombois by Namayiana, som ligger drygt 30 mil från huvudstaden Nairobi, har det seminomadiska folket levt på boskapsuppfödning i generationer. I distriktet Samburu står det sandfärgade landskapet i skarp kontrast till det färgrika folket som lever för sina uråldriga traditioner. Traditionellt sett är flickor barn fram till den dag de blir omskurna. Proceduren de tvingas att genomgå är traumatisk och livshotande, men om den inte utförs anses flickorna vara orena. Kvinnlig könsstympning antas förhindra att de unga flickorna aldrig känner behov att vara otrogna mot sina äldre polygama män.

Män går till kamp

Över 200 miljoner tjejer och kvinnor som lever i dag har genomgått kvinnlig könsstympning, enligt Unicef. År 2011 blev ritualen förbjuden i Kenya och myndigheterna är i dag stolta över att det bara är i genomsnitt 21 procent som fortfarande blir omskurna. Men på vissa ställen i landet är siffrorna mycket högre. 78 procent av alla Maasai-kvinnor mellan 15 och 49 år är omskurna och i Samburu är siffran 86 procent, enligt officiell statistik.

I Namayiana har alla kvinnor blivit omskurna, och enligt lokalbefolkningen fortsätter ritualen trots det lagstadgade förbudet. Men nu är det kanske en förändring på väg. Byns män har tagit upp kampen mot könsstympning.

– Flickor måste skyddas från könsstympning. Det är en skadlig praxis som inte hör hemma i vår kultur, säger Samuel Leadismo.

I skuggan av ett akacieträd har byns män samlats för att lyssna på mannen som med stort mod och tålmodighet arbetar för att bryta en flera hundra år gammal tradition.

Ett livsviktigt jobb

Samuel Leadismo är 29 år var bara barn då han hans mor bröt mot de starka Samburu-traditionerna för att hjälpa sig själv bort från ett destruktivt samliv. Hon lämnade mannen för att starta en kvinnoby, en fristad för förtryckta flickor och kvinnor.

För tre år sedan gick Sams mamma bort i cancer och i dag lever han för att uppfylla löftet han gav sin mor: Att ge flickor och kvinnor rätten att bestämma över sin egen kropp.

– Min mors högsta önskan var att jag skulle ge mina systrar utbildning, något hon aldrig själv hade fått. Hon bad mig om att kämpa för att ge flickor en röst. Det löftet tänker jag hålla, säger Samuel.

I dag jobbar Samuel för att få ett slut på kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap. För fem år sedan startade han organisationen Pastoralist Child Foundation.

Arbetet går sakta men säkert framåt, men att vara förkämpe för kvinnor i patriarkala Samburu är allt annat än enkelt. Han har många motståndare.

– Många ser mig som ett hot och säger att jag förstör kulturen. Jag har blivit hotad många gånger, men jag kommer inte att ge upp. Vi har lyckats etablera en alternativ övergångsritual, som tar till vara på de kulturella värderingarna. Det ser vi som en stor framgång, säger Samuel.

”Klitorisen är ett batteri”

I början var han ensam i kampen han leder, men i dag får Samuel stöd och hjälp av andra män.

Ute på den öppna slätten står 22-årige Lomurani med en herdestav i handen. Han slutade skolan redan i tredje klass för att få tid till att vakta familjens boskap. Då han var yngre drömde han om att gifta sig med en omskuren flicka. I dag har han andra tankar.

– Jag har lärt mig hur skadligt det är och vad det gör med en kvinnas känsloliv. Kvinnlig könsstympning är en viktig del av vår kultur, men jag har insett att ritualen måste bort, säger Lomurani.

Den unga boskapsskötaren är i dag en av flera aktivister som jobbar hårt för att få flera att inse att könsstympning är fel. Enligt Lomurani blir en kvinna som inte är könsstympad anklagad för otrohet. På samma gång föredrar män att ha sex med kvinnor som inte är omskurna.

– Klitorisen är som ett batteri. Om du tar ur batteriet från en ficklampa så blir det mörkt. Låter du batteriet sitta kvar kommer lampan att fortsätta lysa. Jag förstår inte varför man vill skapa mörker i sitt eget hem för att sedan leta efter ljus någon annanstans, säger Lomurani.

Förändringsvindar

Simon Kemombo, 28 år, håller med Lomurani om att kvinnlig könsstympning måste stoppas. År 2014 gifte han sig med en tio år yngre omskuren tjej. Hade han gift sig igen skulle han tänkt annorlunda. Boskapsskötaren som har 30 getter och aldrig har gått i skolan, säger att utbildning för barnen är en prioritet för honom. Nu när han vet vilka konsekvenserna könsstympning får vågar han prata öppet med kvinnorna om saken.

– Kvinnorna har alltid dolt all smärta och alla plågor orsakat av könsstympning. Nu vågar jag prata öppet med dem om det och fråga hur de har det. Könsstympning är skadligt och fel. Jag är redo för att kämpa för förändring, säger Kemombo.

Av de drygt 30 kvinnorna och 25 yngre männen i Namayiana är det i dag många som önskar ett slut på den gamla traditionen.

Nalaram, som är i 40-års åldern, har låtit två av sina tre döttrar genomgå könsstympning. I dag är hon medlem i en kvinnogrupp som tillsammans med Samuel Leadismo försöker att utrota den gamla traditionen. 

– Kvinnlig könsstympning har alltid varit en del av vår kultur. Tidigare har vi varken tänkt på om det är rätt eller fel. Nu när jag har fått kunskap om konsekvenserna skulle jag aldrig låta min yngsta dotter genomgå ritualen, säger Nalaram. 

Pauline Leadismo, 26 år, håller med Nalaram om att kvinnlig könsstympning är fel. Hon var nio år då föräldrarna bestämde att hon skulle bli omskuren. 

– Jag kommer inte i håg detaljer från den dagen mer än att det gjorde fruktansvärt ont. I dag vet jag hur skadligt det är och jag är glad att traditionen är på väg att försvinna, säger hon. 

Aktivisternas kamp har spridit sig till många byar i Samburu, men det är fortfarande långt ifrån alla som delar den yngre generationens entusiasm.

Lekwanoi, 65, skakar på huvudet när han tänker på myndigheternas förbud mot kvinnlig könsstympning.

– Det finns inga lagar i världen som kan hindra oss från att praktisera denna tradition. Det är en del av vår kultur, och det kommer det alltid att vara. Jag minns de fina ceremonierna som vi brukade ha efter en omskärelse. Jag var så stolt den dagen då min dotter blev en kvinna. Det är sorgligt att traditionen nu förändras, säger Lekwanoi.

Lagen ger utmaningar

Hösten 2011 jublade Kenyas kvinnoaktivister och kvinnliga parlamentariker då den nya lagen mot kvinnlig könsstympning infördes.

”Jag har kämpat i 18 år för att uppnå denna lagstiftning. I dag är frihetsdagen för kvinnor. Män fick sin frihet 1963, men i dag har kvinnor blivit fria från samhällets grymma händer” sa parlamentarikern Sophia Abdi Noor då den nya lagen trädde i kraft.

Och mycket har gått åt rätt håll sedan dess. Kenyanska myndigheter har gjort en stor insats för att stoppa den skadliga traditionen. Det har bland annat etablerats en enhet som jobbar för att synliggöra och motarbeta könsstympning. Det har också upprättats en åtalsmyndighet för att påskynda brottmål som rör könsstympning och barnäktenskap.

Officiell statistik från 2014 visar att en av fem kvinnor mellan 15–49 år har blivit könsstympade. Mellan 2003 och 2014 sjönk siffrorna med 11 procent, enligt samma källa.

Men medan kriminaliseringen har bidragit till att minska antalet ritualer blir tjejerna allt yngre och skadorna större, enligt en artikel i tidningen Daily Nation. Det har blivit svårare att hitta förövarna. ”Förr var det stora ceremonier i samband med ritualen. Nu när det är olagligt utförs könsstympningen på hemliga platser. Flickorna tas till platser utan vägar och mobilnät”, säger Christine Nanjala, åklagarmyndighetens chef, i en intervju med The Guardian.

Kyrkan mot könsstympning

Myndigheterna och otaliga organisationers insats har bidragit till att allt flera tjejer vet vilka rättigheter de har. Många lämnar sina hem när de misstänker att familjen planerar en ritual.

En bit från staden Archer’s Post i östra Samburu ligger pastor Benedict Lesimirs kyrka. Hit kommer många tjejer som har lämnat sina hem.

– Flickorna som rymmer hemifrån vet att könsstympning är förbjudet. Kyrkan blir en tillflyktsort och vi tar kontakt med myndigheterna som i sin tur uppsöker föräldrarna och polisanmäler dem, säger Benedict.

Han är från Samburu men valde att gifta sig med en kvinna från en annan stam som inte har blivit omskuren.

– Utbildning har lärt mig att det är en skadlig process som inte hör hemma i vår kultur. När jag berättade för familjen om mitt val av livspartner, bröt mina bröder kontakten med mig. De sa att det jag gjorde var mer än fel, säger Benedict.

I dag organiserar han seminarier genom kyrkan för att informera om kvinnlig könsstympning.

– Det finns inget i Bibeln som säger att kvinnor måste genomgå detta. Det budskapet måste komma fram. Gud tillåter inte kvinnlig könsstympning, säger Benedict.

Könsstympning är en business

Under ett träd någonstans ute på den öppna slätten sitter Ntoyiai. Hon har omskurit fler flickor än hon kan minnas. Ritualen har varit hennes levebröd hela livet, men nu är det över. Ntoyiai fördömer myndigheternas beslut att kriminalisera traditionen, som är en del av livet för alla i Samburu.

– Könsstympning har varit min största passion och mitt enda levebröd. Nu kommer folk hit och säger att vi måste sluta, men så enkelt är det inte. Här har alla kvinnor blivit omskurna och det är något vi tänker fortsätta med, säger Ntoyiai.

Ntoyiai är i 70-årsåldern och har enligt henne själv omskurit hundratals flickor. Betalningen är en get eller 2 000 kenyanska shilling (motsvarande 150 kronor) per flicka.

– Könsstympning gör dig inte rik, men det har varit mitt levebröd hela livet. Nu när det är olagligt vågar jag inte fortsätta. Jag är för gammal för att hamna i fängelse, säger hon.

Håller systern gömd

Samuel Leadismo och aktivisterna för en daglig kamp för att göra slut på den uråldriga traditionen. 29-åringen har tre systrar. Två av dem är könsstympade och är i dag gifta. Nu gör han allt för att skydda lillasystern.

– Min plan är att ge henne en utbildning och hålla henne borta från familjen tills hon är gammal nog att stå upp för sina egna rättigheter, säger Samuel.

Och det är just utbildning som är kärnan i organisationen han driver. Under de senaste åren har han etablerat ett fadderprogram, och i dag går alla barn i byn i skolan.

– Utbildning är nyckeln till förändring. Bara med utbildning kan tjejer få makt att bestämma över sin egen kropp och framtid, säger Samuel.

Men att få slut på en gammal traditionen görs inte över natten och även om de flesta är för att traditionen utrotas är det många som är svåra att övertyga. Enligt Leadismo är det kvinnorna som är mest negativa.

– När jag pratar om att stoppa könsstympning är det många tjejer som protesterar. ”Vem ska gifta sig med mig om jag inte är omskuren”, säger de och då måste jag förklara att utbildning ger makt att bestämma vem de gifter sig med. Det behöver inte nödvändigtvis vara en man från Samburu-klanen, utan de står fria att gifta sig med vem de vill från klaner som inte praktiserar könsstympning, säger Samuel.

Enligt aktivisten fortsätter folket med ritualen i hemlighet.

– Jag vet att det händer, men att använda makt som ett medel för att skapa förändring är inte min grej. Varaktiga förändringar kommer med förtroende och god dialog. Vi kommer inte se den förändringen i dag eller imorgon. Det här jobbet gör jag för en annan generation, säger han.

Fakta: 

Pastoralist Child Foundation

Organisationen Pastoralist Child Foundation bildades år 2012 av Samuel Leadismo. I dag har de tre anställda och cirka 15 volontärarbetare i olika byar.

De håller i utbildningar och workshops, gör hembesök i byarna och har ett radioprogram. Via workshoper når de ut till omkring 10 000 människor årligen och radiosändningarna har cirka 40 000 lyssnare.

De får stöd av organisationen The Girls Generation och Unicef Kenya. Fadderprogrammet sponsras av privatpersoner.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen