I skuggan av Nobelpriset | Fria Tidningen

Krönika


Lukas de Veen
  • Årets Nobelpristagaren i litteratur är Kazuo Ishiguro.
Fria Tidningen

I skuggan av Nobelpriset

Nobelpriset i litteratur till Kazuo Ishiguro. Grattis, men vad händer med författare som redan fått priset? Och varför har endast 14 kvinnor tilldelats priset? skriver Lukas de Veen.

Sedan det första priset delades ut till Sully Prudhomme 1901 har fjorton kvinnliga Nobelpristagare erhållit priset. Den första av dessa var Selma Lagerlöf som fick priset 1909. Därefter har det ibland dröjt uppemot tjugo år mellan de efterföljande författarna Grazie Deledda, Sigrird Undset och Pearl S. Buck. På senare år har glappet mellan de kvinnliga pristagarna minskat avsevärt gentemot hur det varit vid prisets första årtionden.

Lagerlöf läser vi naturligtvis än i dag. Senast i vintras gavs en betydande del av hennes verk ut i fina pocketformat. Det faller sig naturligt att vi läser henne, bland annat därför att hon har betytt så mycket för den svenska litteraturen och för hur vi betraktar Nobelpriset i sig. När Sara Danius tillträdde som akademiledamot gjordes det inte sällan liknelser mellan henne och Lagerlöf.

Undset, som tillkännagavs priset 1928, lever likt Lagerlöf kvar i vårt kollektiva minne. Bara så sent som förra året förärades hon en nyöversättning på mastodontverken som utgör trilogin om Kristin Lavransdotter. Att dessa, de två första kvinnliga pristagarna, fortfarande läses har förmodligen att göra med att vi i Norden betraktar dem som klassiker och att de själva härrör härifrån, Lagerlöf som svensk och Undset som norsk. Aningen värre är det dock för de kvinnliga författare som fram tills det sena 1900-talet tilldelats priset. Av tidigare nämnda Deledda och Buck syns inte mycket i utgivningen. Den förra knappt sedan hon erhöll priset och den senare knappt sedan 1980-talet. Det samma gäller Gabriela Mistral som inte förärats en nyöversättning sedan Hjalmar Gullbergs tolkningar åren efter det att hon mottog priset.

Jag funderar över varför just kvinnorna glömts bort. Manliga pristagare läser vi och hyllar fortfarande. Luigi Pirandello, Knut Hamsun och Rabindranath Tagore är alla exempel på tidiga Nobelpristagare som de senaste åren förärats nyutgåvor eller nya översättningar.

Kanske har vi en förkärlek för de mer kända författarna. Samtidigt är det också naturligt att vi läser de författare som erhåller priset under vår egen livstid. Det är därför inte märkligt att författare som Herta Müller, Svetlana Aleksijevitj eller Elfriede Jelinek fortsätter att nå nya läsare, trots att det passerat ett par år sedan de fick priset. Toni Morrison lär nog här ses som ett undantag då hon fortsätter att översättas, trots att det gått mer än tjugo år sedan hon tillkännagavs priset.

Fram till sin död 2009 diskuterades Inger Christensen som en möjlig kandidat till priset. Kanske borde vi oftare diskutera vilka som fått priset och vilka som inte fått priset? Slå ett slag för de författare som i likhet med Christensen aldrig fick priset och förhållandevis ofta glömts bort. Redan i diskussionerna till det första priset diskuterades den tyska författarinnan och kvinnorättskämpen Malwida von Meysenbug. Vem läser henne idag? Bortom dessa diskussioner om dagens författare döljer sig en mängd bortglömda författarskap som förtjänar att lyftas fram.

Nu riktas allt fokus på Kazuo Ishiguro, men vi borde även ta vara på de utmärkande författarskap vi har bakom oss. Jag väntar exempelvis spänt på en nyöversättning av Gabriela Mistrals dikter eller Pearl S. Bucks romaner, eller varför inte nyutgåvor av Nelly Sachs och Nadine Gordimer?

Rekommenderade artiklar

Cyberdystopi 30 år senare

Recension

Rojin Pertow har sett uppföljaren till kultrullen Blade Runner, Denis Villeneuves Blade Runner 2049.

© 2017 Fria Tidningen