Skuldsanering går före välfärdssatsningar | Fria Tidningen
Anders Nordström

Fördjupning


Anders Nordström
  • Statens finansiella nettoförmögenhet kommer att växa till 1 140 miljarder kronor år 2026. Det motsvarar vad all sjukhusvård kostar under 10 år.
  • På onsdag gör Magdalena Andersson (S) den årliga promenaden med höstbudgeten från Finansdepartementet till riksdagen i Stockholm.
Fria Tidningen

Skuldsanering går före välfärdssatsningar

Vänsterpartiet säger ja till att prioritera överskott i höstbudgeten som presenteras på onsdag. Därmed tar partiet ännu ett steg bort från sin tidigare hållning att välfärdsinvesteringar ska gå före skuldsanering, skriver Anders Nordström i en analys.

På onsdag tar finansminister Magdalena Andersson den årliga budgetpromenaden till riksdagen. I årets budget är lägre statsskuld fortsatt viktigare än investeringar i bostäder, välfärd och energi. Drygt 225 miljarder skattekronor föreslås de närmaste åren används till att betala av en redan rekordlåg skuld.

Vänsterpartiet har tidigare varit kritiskt till en prioritering av överskott för att minska skulderna i de offentliga utgifterna. Men tillsammans med alla andra riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna gick Vänsterpartiet förra året ändå med på en överenskommelse om att behålla ett överskottsmål och från och med 2019 också sätta ett mål för statsskulden.

Att Vänsterpartiet bytt fot innebär att den sista kritiska rösten i riksdagen har tystnat. Alla partier står nu bakom budgetregler som prioriterar överskott i offentliga finanser och minskad statsskuld.

Redan tidigare har regeringen och Alliansen varit ense om att offentlig sektor ska visa överskott, men i kommande budget föreslås att kravet sänks från 1 till 0,33 procent av BNP. Det innebär att skatteintäkterna i framtiden ska överstiga utgifterna med cirka 15 miljarder kronor årligen.

Överskottet ska användas till att betala av på statsskulden. I linje med förra årets överenskommelse om nytt regelverk föreslås i höstbudgeten att ett mål för statsskulden införs som innebär att den ska ner till 35 procent av BNP inom 5–7 år. I dag är statsskulden cirka 40 procent av BNP och den föreslagna minskningen motsvarar drygt 225 miljarder kronor.

Sverige har emellertid redan i dag världens starkaste offentliga finanser, undantaget några oljestater. Offentlig sektor har nämligen inte bara skulder – där finns också finansiella tillgångar som är drygt 800 miljarder kronor större än de samlade skulderna.

Enligt den utredning som föregått förslagen i budgeten kommer denna finansiella nettoförmögenhet att växa till ofattbara 1 140 miljarder kronor i dagens penningvärde år 2026. Det motsvarar vad försvaret kostar under 23 år, vad all sjukhusvård kostar under 10 år eller alla offentliga kultursatsningar under 50 år.

Tidigare har Vänsterpartiet alltid stått på LO:s och den kritiska S-vänsterns sida i budgetfrågor. Att partiet har svängt 180 grader och ställt sig på regeringens sida är förvånande, inte minst för många av de egna medlemmarna. Beslutet har inte föregåtts av vare sig kongressbeslut eller intern debatt.

Vänsterpartiets nya hållning står också i skarp kontrast till partiets kritik mot EU:s budgetregler som anses vara ”högerpolitik”. Nu skriver partiledningen under på budgetregler som är betydligt hårdare. Där EU säger att statsskulden får vara högst 60 procent av BNP säger de kommande svenska reglerna 35 procent. Och EU accepterar för Sveriges del ett budgetunderskott på en procent av BNP, eller 45 miljarder kronor. Vänsterpartiet säger ja till krav på ett överskott på 15 miljarder kronor.

Det mesta tyder på att partiet vill framstå som ”ansvarsfulla” och därmed få ett bättre förhandlingsläge gentemot finansminister Magdalena Andersson i andra budgetfrågor.

Det innebär samtidigt ett politiskt risktagande. De nya budgetreglerna ska gälla åtminstone fram till 2026. Om Vänsterpartiet någon gång innan dess lägger ett eget budgetförslag måste innehållet slimmas så det ryms inom ramarna för vad överskottsmål och skuldamortering tillåter.

Denna strama finanspolitik möter däremot kritik inom socialdemokratin. LO anser att ett budgetunderskott på 20 miljarder kronor är rimligt för att öka utrymmet för välfärdssatsningar. Och tidigare S-ministrar som Kjell-Olof Feldt, Carl Tham och Bengt K Å Johansson förespråkar att staten ska låna till nödvändiga investeringar i bostäder, energi och kommunikationer.

Flera borgerliga debattörer går på samma linje. Ekonomen Carl B Hamilton, tidigare ekonomisk talesperson för Liberalerna, anser att statsskulden inte behöver minskas mer. Och finanstidningen Dagens industri vill att staten lånefinansierar snabbtåg och annan infrastruktur.

Även borgerliga partiers handlingsutrymme beskärs nämligen av det budgetpolitiska ramverk som föreslås. Enligt statliga Konjunkturinstitutet behöver välfärden förstärkas med minst 20 miljarder kronor nästa mandatperiod bara för att upprätthålla dagens nivå, vilket Alliansen bedyrat att de vill. När en eventuell Alliansregering sedan genomfört höjda försvarsanslag och utökade RUT-avdrag finns inte mycket pengar kvar till de skattesänkningar de egentligen brinner för om överskottsmålet ska respekteras.

Det blir trångt i mitten i den ekonomiska politiken.

Fakta: 

Är budgetunderskott farligt?

Frågan löper som en röd tråd genom den ekonomiska politikens historia. Klassiska ekonomer ser statskassan som en hushållsekonomi. Inkomster och utgifter måste alltid vara lika stora. Annars hotar obestånd.

Konsekvenserna av detta synsätt har varit svåra. Varje gång ekonomin har försvagats och skatteintäkterna minskat har svaret blivit nedskärningar och höjda skatter, vilket har förstärkt nedgången.

I spåren av 1930-talets ekonomiska kris börjar ett nytänkande. Utgångspunkten är att samhällsekonomi fungerar annorlunda än hushållsekonomi. Om kapitalisterna inte investerar är det bra att staten istället lånar upp pengar och genomför samhällsnyttiga investeringar.

Med de nyliberala framgångarna på 1980-talet vänder vindarna igen. Budgetbalans blir åter ett övergripande mål för politiken, inte minst i Europa där EU:s regelverk lägger grunden för hårdföra åtstramningar.

Rekommenderade artiklar

Sommestad: Människors tro på att vi kan förverkliga våra värderingar har skadats

Socialdemokratin befinner sig i en intellektuell kris. Svängningen till ett ja till europakten och rädslan för att säga nej till vinst i vården speglar en oförmåga att forma ett alternativ till den nyliberala föreställningsvärld som styrt i politiken de senaste decennierna. Det menar Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnorna, tidigare miljöminister och i höst ersättare för Tomas Östros i riksdagen.

© 2019 Fria Tidningen