Minnen av Det | Fria Tidningen
  • Svenske Bill Skarsgård spelar den skräckinjagande clownen Snåljåp i nyfilmatiseringen av Stephen Kings Det.
  • Snåljåps våldsamma intrång i barnens värld representerar en upplevelse av trauma och övergrepp, skriver Johan Melander Hagborg.
  • Öppningsscenen i Det, där pojken Georgie möter Snåljåp i en vägbrunn, har blivit en modern klassiker i skräcksammanhang.
Fria Tidningen

Minnen av Det

Nyfilmatiseringen av Stephen Kings Det har precis haft Sverigepremiär. När nyheten om en nytagning av skräckklassikern nådde Johan Melander Hagborg väcktes plötsligt minnet av Det och den fasansfulle clownen Snåljåps betydelse för traumatiserade barn.

Barnen spelar bandy på gården. Plastklubborna skrapar mot asfalten. Bollen i hårdplast tickar mot deras klubbor. Ögonen faller på min mobilskärm. Tummen rullar förstrött genom flödet tills ”Snåljåp” (Pennywise the dancing clown), den ondskefulla clownen från filmatiseringen av Stephen Kings skräckroman Det (1990), uppflugen på en lyktstolpe, rasande stirrar på mig från skärmen. Skådespelaren Tim Currys gestaltning av den ondskefulla clownen traumatiserade en generation och på tidigt nittiotal blev miniserien en del av mig och min värld som kultur bara kan bli under tonåren.

Barnens röster tystnar för mig och jag klickar mig vidare. I artikeln, från någon nyhetskälla jag inte minns, står att läsa att en nyinspelning av den klassiska miniserien Det från 1990 är i görningen. Processen har tydligen inte varit okomplicerad. Redan 2009 togs beslut att Warner Brothers skulle göra en ”remake” och regissören Cary Fukunaga (True Detective, Sin Nombre, Beasts of no nation) rekryterades. Han hoppade av projektet 2015, enligt Vanity Fair, på grund av att Fukunaga och filmbolaget ville göra ”two totally different movies”. Tidningen Variety rapporterade att Fukunaga var upprörd då han, enligt egen utsaga, ville göra en film med ”…real characters while they (nya filmbolaget New Line Cinema) just wanted archetypes and scares”. Istället rekryterades den argentinske regissören Andy Muschietti (Mama). Det meddelas också att Snåljåp ska gestaltas av den svenske skådespelaren Bill Skarsgård.

Mitt hjärta sänker sin takt och benen domnar bort. En välkänd känsla av hur fysisk och psykisk energi spolas ur kroppen. De sammansatta delar som är Jag splittras på ett ögonblick som ett stim strömming när en sten plumsar i vattnet. Kvar blir en liten utbränd medveten enhet. Som de små syrebubblorna i vattnet som vittnar om kroppars tidigare närvaro och snabba flykt. En våg av förtvivlad sorg kastar sig igenom mig. Ångesten sprutar okontrollerat som en lös vattenslang med hårt tryck och Jag är kraftlös som en hand som somnat.

Hjälp, vad hände? Vad är det med den där filmatiseringen som gör den så viktig för mig att jag blir skräckslagen vid misstanken om att något autentiskt ska gå förlorat i nyversionen. Något i berättelsen om den lilla staden Maine och hur den hemsöks av Snåljåp talar till och speglar en hårt gömd del i mig som ingen annan hittat fram till. Ett sällskap i skräck. Något ropar mig tillbaka. Jag gav inga löften då, men jag ger mig själv ett nu. Jag ska lyssna.

Stephen Kings roman Det (1986) utspelar sig i den amerikanska småstaden Derry i Maine, USA. Staden har plågats av en gäckande fasa under hela sin unga historia. Bakom dessa katastrofer finns varelsen Det. Dets skepnad är clownen Snåljåp (Pennywise). Vart tjugofemte år återkommer Det och staden drabbas då av incidenter av extremt våld och sadism som på ett mystiskt vis förbises eller direkt glöms bort av dem som bevittnar dem.

Vi får följa en grupp av sju stycken elvaåriga barn som bor i Derry på femtiotalet. Barnen kallar sig ”The Losers Club” och kämpar alla med utanförskap och utsatthet. Barnen attackeras alla på olika sätt av Snåljåp och tar så småningom upp kampen mot varelsen.

I filmatiseringens oförglömliga öppningsscen mördas sexårige George Denbrough efter ett möte med Snåljåp en regnig eftermiddag. Sexårige ”Georgie” följer sin pappersbåt i en rännil genom ett sommarregn som försvunnit ner i en vägbrunn. Georgie söker med blicken efter sin båt nere i brunnens mörker, där Snåljåp plötsligt uppenbarar sig. Clownens förförelse sker under några förtätade, korta ögonblick. Infångandet sker med hjälp av mutor, löften om åtråvärda presenter och inbjudan till lekfulla parallella världar. Vanliga strategier hos exempelvis sexualförövare.

Georgie sliter med inre varningssignaler. Blicken flackar och pojken har en tankeförhandling mellan föräldrars förmaningar och begäret efter den erbjudna mutan. Snåljåp härbärgerar ett illa dolt, erotiskt laddat begär, exakt gestaltat av Tim Curry. Just tillräckligt länge för att barnet ska släppa efter och till slut ta ett ödesdigert steg ut ur sin ambivalens och bestämma sig för att lita på varelsen. I den rörelsen upphör Snåljåp att dölja sina intentioner. Skiftningen i blicken, det där begäret efter något i den utvalda personen som inte har något med denne som subjekt att göra. Som inte accepterar att några gränser dras, varken med språket, kulturen eller kroppen. Ett övergrepp.

Clownens rasande vita ansikte. Jag hade sett det där ansiktet. Jag hade haft de ögonen spända mot mina. Minns hur de vänder sig mot mig och ser, inte genom mig, utan något i mig. Min ande, min kultur, min själ, mitt subjekt, mitt språk, min kontakt med mig själv. Dessa ting var muren och vallgravarna den rasande varelsen måste förgöra för att dra det svärd den såg i mitt hjärta som den först måste göra till en sten.

Snåljåp materialiseras plötsligt och försvinner lika fort. En intensiv skräck, chock och sorg hos den drabbade är de enda, osynliga, spår Snåljåp lämnar efter sig. Känslan av utsatthet hos offret blir total. Samtidigt är attacken upplevd i absolut ensamhet. Människor finns nära men fortsätter oberörda sina göromål. Detta adderar en känsla av overklighet till offrets upplevelse. Såg jag det jag såg, hände det som hände mig och vad i hela världen var det egentligen som hände mig? Skildringen av clownens attacker fångar så väl en av de mest förödande konsekvenserna efter trauma: kontakten med människorna skärs av, just då du behöver dem som mest.

Tim Currys Snåljåp bär drag av många olika sorters skräck och rädslor som barn möter. Mobbare, rasism, sexism, homofobi, våld och övergrepp i hemmet. Skildringen blir särskilt kraftfull då King också ger så stort utrymme till det goda livet och dess vanliga bekymmer. Skilsmässor, karriärval, besvikelser, förlust av föräldrar och så vidare. När dessa kontrasterat mot Snåljåps våldsamma intrång i barnens värld framträder den specifikStea upplevelsen av trauma så tydligt. Boken och filmatiseringen blir en fresk över hur det vardagliga livet påverkas för personer och platser där traumatiska erfarenheter plötsligt river revor i tillvaron.

För oss som lever med sådana erfarenheter är sådana skildringar sällsynta. När vi stöter på dem blir man lätt en fanatisk följare, evigt trogen artisten som ger sig tid och omsorg att gestalta den delen av tillvaron.

Men Snåljåp är inte bara en skräck för individen. Det kanske inte var någon slump att clown-skräcken bröt ut just 2015 under brinnande amerikansk valkampanj. ”I am the eater of worlds” som hen väser i barnens öron, som för att släcka alla utsikter till motstånd. Kanske är det därför jag, och så många med mig, blir så livrädd för att den nya filmatiseringen ska bli en tom film som gör om ”Snåljåp” till en karikatyr för billiga ”hoppa-till” scener. Sällan har vi väl, vuxna som barn, behövt speglar och trovärdiga skildringar av de tomma lurendrejare och demagoger som hotar oss och våra samhällen så mycket som nu.

Fakta: 

Det

Sverigepremiär: 13 september 2017, SF Bio

Genre: Skräck

Regi: Andrés Muschietti

Medverkande: Bill Skarsgård, Finn Wolfhard, Sophia Lillis, Javier Botet

Annons

Rekommenderade artiklar

”Kortfilm ska ses på stor duk”

Kortfilmer får biopremiärer genom Folkets Bio. "Min film har visats på festivaler, nu får den en chans att nå en ny publik", säger Lia Hietala, regissör till Min homosyster.

© 2017 Fria Tidningen