SD samankomst i Göteborg är en del av partiets storsatsning på kyrkovalet. SD satsade på kyrkovalet redan 2013. Då hade de, enligt egen utsago 160 kandidater på olika nivåer. Nu är de runt tusen.

På lokal nivå ställer de upp i omkring 200 pastorat och församlingar. En bred satsning där ”lagom är bäst” är parollen i den egenuppleva symboliska kampen för att stoppa ”vänsterliberaliseringen av samhället”.

Vad en SD-tolkning av ordet lagom innebär i den här kontexten vet vi redan.

Jimmie Åkesson har klargjort att de ser kyrkan som en viktigt bärare av svensk kultur och i deras beskrivning av arbetet inför kyrkovalet skriver de på sin hemsida att de vill ”återföra tron till Svenska kyrkan”. För genom sitt arbete mot de mest utsatta i samhället och interreligiösa dialoginitiativ, då främst med olika muslimska samfund, har tydligen kyrkan tappat tron.

SD uppger själva att deras väljare i mindre utsträckning än andra partiers väljare är medlemmar i Svenska kyrkan, men Åkesson uppgav i en intervju i Sydsvenskan nyligen att han tror att SD ändå kan bli ”ett väldigt stort parti” om de lyckas mobilisera sina anhängare.

Det är alltså det det handlar om. Att mobilisera kampen mot solidariteten och integrationen.

Så med ganska exakt ett år kvar till riksdagsval är det alltså dags för SD att sprida sitt evangelium i Göteborg – ett jippo det varit väldigt tyst kring. Förutom nån enstaka artikel från i våras då det blev känt att SD fått ja på sin förfrågan att hyra konserthuset så har det inte hörts mycket i vare sig vanlig eller social media om detta. Detta trots att de slagit på stort med heldag på konserthuset och talare som Mattias Karlsson, gruppledare i riksdagen.

Vi kan jämföra med för tre år sedan då vi gick man ur huse när SD hade sammankomster på g.

Nu har vi vant oss och rycker knappt på axlarna. Nu försöker vi istället mobilisera kraft inför Nordiska Motståndsrörelsens planerade demonstration den 30 september. Och det med rätta förstås, men en undrar ju oroligt var på normaliseringsskalan vi kommer vara ett år inför nästnästa val.

Vad ska krävas då?

Konserthuset slogs lite försiktigt med sig själva men bestämde sig för att följa lagen och släppa in SD. Frågan är om utfallet blivit annorlunda för tre år sedan. Inte osannolikt. Vi har under 20 års tid vant oss vid att hela den politiska skalan likt en glasstårta i solsken sakta och stadigt glider åt höger och utvecklingen är oroande för det förefaller även gälla vår tolerans för rasism.

Det kommer sannolikt vara rätt tomt på Götaplatsen i morgon, men innan vi helt avskriver möjligheten att ifrågasätta rådande lagar och regler så låt oss minnas vilket parti vi har med att göra.

Var de kommer ifrån.

Vilka åsikter som gång efter annan sipprar ut även om de gör sitt bästa för att kväva det, och vilket samhälle vi kommer få om vi normaliserar dem.

Bara för att det har kommit något värre, dit ju för övrigt en hel del avhoppade Sverigedemokrater anslutit sig, så innebär inte det att SD:s politik har blivit bättre. Tvärtom. Aldrig har behovet av att sätta ner foten för vilket samhälle vi vill ha varit större.