”Mensskydd för engångsbruk en lyx” | Fria Tidningen
Sarah Olsson

Fördjupning


Sarah Olsson
  • Anna Dahlqvist, författare till boken ”Bara lite blod”.
Fria Tidningen

”Mensskydd för engångsbruk en lyx”

Anna Dahlqvist gav nyligen ut reportageboken “Bara lite blod” där har hon intervjuat kvinnor och flickor i Indien, Bangladesh, Uganda och Kenya om mens. Hon känner väl igen problematiken med dyra mensskydd.



För att ge ett konkret exempel, vad kostar mensskydd i Indien eller Uganda?

– I Uganda kostar ett paket bindor motsvarande en dollar, en dagsinkomst för många. I Bangladesh och Indien är det i förhållande till inkomsterna också oerhört dyrt, mycket dyrare än i Sverige. För många är det en lyxvara att köpa engångsmensskydd.

– Sedan tillkommer problemet med att det ofta är gemensam familjekassa som hanteras av pappan eller mannen och då kan man inte ens ta upp frågan om man kan få köpa mensskydd.

Har moms eller icke moms på mensskydd någon betydande effekt?

– Ja, eftersom det sänker priset. Det är också en symbolfråga, att visa att det här är inte en lyxvara som man väljer att lyxa till det med, ungefär som en parfym, utan det är en essentiell basvara som inte ska beskattas.

Vad använde de du träffat som mensskydd?

– Framför allt gamla kläder. Ibland användes även toalettpapper eller tidningspapper.

Du testade själv att använda tyg som mensskydd, hur var det?

– Oskönt och fuktigt. Det var påtagligt att man hade något i trosorna hela tiden, som en klump. Det rör sig också, åker uppåt hela tiden. Men framför allt var det ständigt en fuktig yta.

Forskare har sett en koppling mellan livmoderhalscancer och återanvänt tyg som mensskydd?

– Ja. Med dåliga förutsättningar att torka och tvätta tygbitar ökar risken för infektioner i underlivet. Om man går med de här infektionerna länge så bryts motståndet ner. Livmoderhalscancer, och även hiv, sprids genom virus som man blir mer mottaglig för. Överhuvudtaget är det en hög frekvens av underlivsinfektioner i utvecklingsländer.

Vad behöver göras för att göra mensdagarna lättare?

– Det måste finnas materiella förutsättningar – effektiva mensskydd som man själv väljer. Det måste också finnas papperskorgar, tvätt och torkmöjligheter för att kunna hantera mensskydden. Framförallt är det grundläggande att få lära sig vad mens är, hur det fungerar och lyfta skammen. För materiella- och hanteringsproblem blir trippelbesvärliga då man ska behöva skämmas samtidigt.

Fakta: 

Mensskydd genom tiderna

1888: Den första kommersiella bindan introduceras på den amerikanska marknaden. Bindan var gjord av flanell och hölls på plats med remmar eller snören runt magen.

Tidigt 1920-tal: Kotex-bindan introduceras på marknaden. Materialet är en blandning av bomull och textil (därav namnet, en ihopslagning av engelskans cotton och textile). Engångsbindan måste användas med ett bälte för att hållas på plats.

1929: Den moderna tampongen, försedd med införingshylsa och snöre, uppfinns.

1930-tal: Den första fabrikstillverkade menskoppen tillverkas. Menskoppen var i hård gummi.

1940-tal: Kräppappersbindan börjar säljas i Sverige. Ett nät omgav kärnan på bindan som fästes i en gördel runt höfterna.

1950-tal: Tampong utan införingshylsa introduceras. Den nya varianten har en glidmedels-preparerad topp.

1969: De första bindorna med en självhäftande remsa gjord av skumgummi på undersidan introduceras och gör att bindan kan hållas på plats utan gördel, snören eller säkerhetsnålar.

1980-tal: Bindor med så kallade vingar introduceras. Vingarna är en liten del av bindan som sticker ut på vardera sida och gör att den sitter bättre på plats.

I dag: En mängd olika mensskydd finns på marknaden. Men i stora delar av världen har de som menstruerar inte tillgång till mensskydd.

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen