Skrivandet ger ensamkommande Ali energi | Fria Tidningen
  • En viktig del av Ali Zardadis kamp för ensamkommande ungdomar handlar om att skriva. I juni släppte han sin första bok på svenska, "Ängeln och sparven", som hittills sålts i över tusen exemplar.
Fria Tidningen

Skrivandet ger ensamkommande Ali energi

För ett och ett halvt år sedan kom Ali Zardadi ensam till Sverige från Afghanistan. I juni släppte han sin första bok på svenska. Skrivandet ger honom positiv energi att fortsätta kämpa för ensamkommandes rätt att få stanna här.

Det är söndag. Regnet öser ner över Götgatan. I bakgrunden badar Globen i strålande sol. Överallt färgglada regnbågsflaggor som pryder skyltfönster, entréer till barer och affischer. Som en symbol för det skiftande sommarvädret och en påminnelse om gårdagens fest. Ali Zardadis ögon lyser under det svarta paraplyet.

– Jag kan inte tro att jag är samma Ali som jag var för bara ett år sedan. I går när jag gick i paraden kom några människor som jag aldrig har sett tidigare fram och hälsade och visste vem jag var. Det ger ny positiv energi så jag orkar kämpa mer.

Tillsammans med andra ensamkommande ungdomar från Afghanistan tågade han under lördagen genom Stockholm för att visa sitt stöd för hbtq-personers rättigheter. Men också för att ge ett ansikte och en röst till alla de tusentals unga som kommit till Sverige från Afghanistan de senaste åren. Och för att kräva amnesti.

Hittills har Ali Zardadis 17-åriga liv inte varit mycket annat än en lång kamp. Han fick tidigt ta över fadersrollen i familjen i hemstaden Jaghori, i sydöstra Afghanistan. Hans pappa gick bort när han var liten och kvar blev han, hans mamma och två småbröder. Ali Zardadi fick sitta med på mötena i skolan, med rektorn eller de andra föräldrarna och blev sitt eget överhuvud.

– En kvinna kan aldrig gå och sitta på möten i skolan. Jag var tvungen att vara som en vuxen och att tänka som en vuxen, säger han.

När andra jämnåriga gick ut och lekte efter skolan gick Ali Zardadi upp i bergen och vallade får. Den lediga tid han fick bland fåren ägnade han till att plugga och läsa och blev en av skolans toppelever. Men den negativa synen på ensamstående kvinnor i Afghanistan och det faktum att familjen tillhör den förföljda minoritetsgruppen hazarer gjorde tillvaron svår.

– Det påverkar en så mycket när andra hela tiden pratar skit om dig och din mamma och dina syskon. Situationen för oss hazarer blev också allt svårare. Jag hade en ständig rädsla att sova på nätterna. Jaghori är som ett fängelse, i hela området runt bor pashtuner (en av de fyra största folkgrupperna i Afghanistan som till skillnad från hazarerna är sunnimuslimer. Extrema pashtuner hänger sig till talibanrörelsen och andra extrema grupper i landet som förföljer oliktänkande reds. anm.) och det var farligt för oss att ta oss utanför staden. Om det inte var för det hade jag aldrig velat lämna skolan och min familj och mitt liv där, säger han.

Ali Zardadi tycker det är jobbigt att prata om livet i Afghanistan. Sin mamma och sina småbröder har han inte hört av på flera månader. Han tror att de har tagit sig vidare till Iran, men han vet inte säkert. När han tänker på sitt förflutna förlorar han sin positiva energi som har blivit till en slags livsgnista.

– Utan den positiva energin har jag inget att använda för att hjälpa mina vänner och mig själv.

En viktig del av Ali Zardadis kamp för ensamkommande ungdomar handlar om att skriva. I juni släppte han sin första bok på svenska, Ängeln och sparven, som hittills sålts i över tusen exemplar. Namnet på boken kommer från ett kapitel som handlar om när han hjälpte till att tolka åt en kvinna som engagerar sig för ensamkommande. Hon skulle hjälpa en kille som fått avslag på sin asylansökan.

– Den dagen var väldigt tuff för jag såg hur dåligt han mådde och när jag kom hem tänkte jag att jag skulle skriva om det. När jag känner mig ledsen och har ont i hjärtat brukar jag skriva. Det blir som att jag flyttar över oron till pappret.

– Jag skrev en lång text om det men utan att skriva ut vad kvinnan eller killen hette, utan jag skrev bara ”xxx”. När jag var klar med texten och gick igenom den bestämde jag mig för att döpa kvinnan till ”ängeln”. På dari använder vi det ordet för att beskriva någon som är snäll och hjälpsam. Det symboliserar alla fina svenskar som tagit hand om oss ensamkommande. Vi som är rädda och oroliga, som sparvar.

Han har svårt att se sig själv som författare. Det är hans livserfarenhet och kunskap som han fått med sig från studierna i hemlandet som gör att han kan skriva, säger han. Han behövde bara lära sig språket och att uttrycka sig genom det.

– Det bara kommer, det är så när man har en rädsla och en oro i sig och har mycket att skriva om.

Samtidigt har det stöd han fått från den familj han bor hos i Sverige haft stor betydelse. Speciellt från hans ”svenska mamma”. Hon tog tidigt med honom till biblioteket, hjälpte till att ordna lånekort och hjälpte till med att få in honom på en svenskakurs via ABF. Det gjorde att han kunde en del svenska redan innan han började gymnasiet hösten 2016. Sedan började han skriva.

– Jag skrev en text om längtan efter min mamma som jag läste upp på avslutningen. Jag såg hur några klasskamrater fick tårar i ögonen och kände en varm känsla i hela kroppen. Min svenska mamma läste alla texter och rättade dem, sa att de var så fina och sa att jag kan kolla om något förlag vill ge ut dem. Jag började dela texterna via Facebook och undrade om någon kunde hjälpa till med att få dem utgivna. Efter bara en och en halv timme började jag få meddelanden från olika förlag som ville ge ut en bok med texterna, säger han.

Förutom att skriva engagerar sig Ali Zardadi i organisationen Ensamkommandes röster. Sedan han kom i kontakt med organisationen för ungefär ett halvår sedan har han träffat över tusen ensamkommande ungdomar. De som engagerar sig åker runt i Sverige och träffar ensamkommande och pratar med dem och fungerar som stöd. Många mår psykiskt dåligt och en del funderar till och med på att ta sina liv. Bara sedan årsskiftet har fyra ensamkommande ungdomar från Afghanistan tagit självmord och flera självmordsförsök har genomförts på förvar och hvb-hem.

– Om jag träffar en kille som fått första avslaget och som mår dåligt säger jag att: "ja, du har fått första avslaget men du har någonstans att bo, du kan gå i skolan, du har ett familjehem och du har kompisar. Tänk på de som fått tre avslag, inte har någonstans att bo, inte har någon advokat, familjehem eller några kompisar". När de börjar tänka på det känner de sig starkare, säger han.

Men det är svårt att ingjuta hopp när det inte finns något. Den enda möjligheten som finns för de ensamkommande ungdomarna är att politikerna beslutar om en amnesti, menar Ali Zardadi. Frågan har stöd från många organisationer och fackförbund och även Vänsterpartiet står bakom det kravet men i övrigt finns inget stöd för det i riksdagen. Ali Zardadi har de senaste månaderna träffat flera politiska ledare. Han vill visa att det bakom gruppen ensamkommande från Afghanistan döljer sig unga personer som kan bli en tillgång för Sverige.

– Många tror att vi är kriminella och inte sköter oss. Men precis som överallt annars finns det både bra och dåliga människor och man kan inte döma alla på grund av några få personer. Det stämmer inte att alla missköter sig. Och när det gäller de som inte sköter sig bör man istället fråga sig varför de inte gör det. Om Migrationsverket hade sagt att de fått stanna hade de inte behövt känna rädsla, de kunde plugga och vara kvar i skolan och fokusera på studierna och framtiden, säger han.

Själv vågar inte Ali Zardadi tänka för mycket på framtiden. Det förstör hans positiva energi. Drömmen är att plugga vidare till läkare och att kunna återförenas med sin mamma och två bröder. Men sedan lagen ändrades förra sommaren har möjligheten att återförenas med anhöriga försvårats kraftigt. I maj blev Ali Zardadis asylutredning klar och nu väntar han på besked från Migrationsverket. Även om han skulle få positivt besked är framtiden oviss eftersom han då bara får ett tillfälligt uppehållstillstånd som gäller i tre år.

– Det är svårt att ge stöd till de ensamkommande eftersom jag inte kan säga något jag inte själv tror på. Jag kan inte säga att det kommer bli en amnesti och att de kommer få stanna när jag inte själv tror på det. Det enda jag kan göra är att säga att de måste vara starka och att allt kommer att ordna sig på något sätt.

Telefonen ringer. Ali Zardadi ursäktar sig. Han ska vidare till en sittstrejk på Mynttorget utanför riksdagen som inleddes på söndagsmorgonen. Ett hundratal ensamkommande asylsökande ungdomar kräver att Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik stoppar alla utvisningar till Afghanistan. Regnet fortsätter att ösa ner men Ali går vidare. Jag har en sista fråga. Vem är han själv? En ängel eller en sparv?

– Båda.

Fakta: 

Ali Zardadi

Ålder: 17 år

Bor: Stockholm

Gör: Pluggar på gymnasiet och är aktiv i föreningen Ensamkommandes röster

Aktuell med: Boken Ängeln och sparven (Catoblepas förlag)

Rekommenderade artiklar

Den härskande klassen

Intervju

Fria Tidningen har samtalat med Bengt Ericson om hans nya bok om den politiska eliten i Sverige.

”Jag tycker fortfarande att #homoriot förändrar”

Intervju

Under två veckor i februari exploderade Twitter av personliga berättelser om homofobi, diskriminering och övergrepp under hashtaggen #homoriot. Fria Tidningen har pratat med initiativtagaren Robert Jacobsson om vad som hände med det som skulle komma att bli den digitala homorevolutionen. Och om hur kampen går vidare.

© 2017 Fria Tidningen