Science fiction speglar våra värsta farhågor | Fria Tidningen
  • Populärkulturens filmer om intelligenta robotar återspeglar människans rädsla inför att i framtiden bli obsolet, samtidigt som vi försöker integrera ny teknik i våra mänskliga kroppar. Vad är det vi egentligen bör frukta? Skriver Daniel Hånberg Alonso.
  • I bioaktuella Alien: Covenant ställs frågan om vad det innebär att vara människa på sin spets i och med den högintelligenta androiden David, spelat av Michael Fassbender.
  • Teknikentreprenören och skaparen av Tesla, Elon Musk, har varnat för att en AI-apokalyps då AI gör uppror mot människor kan inträffa om redan fem år.
Fria Tidningen

Science fiction speglar våra värsta farhågor

Populärkultur är en idealisk arena för att analysera hopp och rädslor i vårt högteknologiska samhälle. Högaktuellt nu när Elon Musk varnar för att en AI apokalyps kan vara här om fem år och miljardärer har dragkamp om vem som kan nå odödlighet först, skriver Daniel Hånberg Alonso.

Bioaktuella Alien: Covenant öppnar med att industrimagnaten Peter Weyland frågar sin nya skapelse, androiden David, ”How do you feel?”, varpå maskinen svarar ”Alive”. Inte sedan Henry Frankenstein skrek de ödesmättade orden ”It’s alive! Alive!” i Frankenstein har den moderna prometheussagan varit mer aktuell.

De teknologiska framstegen accelererar så snabbt att vi oundvikligen ställer oss frågan ”Vart är vi på väg?” med en allt hårdare ångestklump i bröstet. Film och media har inte bara till uppgift att återspegla verkligheten, utan också representera våra kollektiva förhoppningar, rädslor och fantasier. Med filmer som Ghost in the Shell, uppföljaren till Blade Runner och tv-serien Westworld är samtalet mer än någonsin igång om vart framtiden bär.

Att singulariteten – ögonblicket då datorerna blir självmedvetna och intelligenta bortom vår egen förmåga – ska inträffa är inte längre en fråga om utan när. Domedagsivrarna menar att vi är ett steg från Skynet, datornätverket i The Terminator, och Elon Musk, tech-entreprenören bakom Tesla Motors och SpaceX, är deras Sarah Connor. Ödesmättade profetior till trots handlar det som vanligt väldigt mycket om semantik och klick-rubriker.

– Problemet Musk och andra diskuterar är inte så mycket att maskinerna gör uppror, då har vi lyckats programmera dem väldigt människolikt, utan att de blir väldigt kraftfulla genom sin intelligens, men att vi inte försett dem med människo-kompatibla motivationer så att vi blir överkörda, säger Anders Sandberg, senior fellow på Future of Humanity Institute på Oxford Universitet.

I denna anda annonserade Musk sitt senaste tilltag, Neuralink Corp, vars mål är att koppla samman människor med datorer genom att injicera neuroner i hjärnan som kan interagera med artificiell intelligens. Det är här, i b-filmernas bevandrade land av cyborger, som teknologin avancerar som snabbast. Faktumet kvarstår ju emellertid ännu att den mänskliga kroppen har sina begränsningar, så hur kan vi ta oss själva, mänskligheten, till nästa steg?

– De flesta däggdjursarter dör ut efter en tid, om de inte kan anpassa sig till förändringar i sin miljö. Evolutionen fortsätter att påverka människan, men människan har möjligheten att påverka sin levnadsmiljö, inte minst genom att använda teknik, säger Waldemar Ingdahl, talesperson för den transhumanistiska föreningen Människa+.

Transhumanism är en ytterst pragmatisk idérörelse som diskuterar hur teknik och människa kan sammanlöpa, både fysiskt som kulturellt, men som tyvärr mest fått uppmärksamhet när någon opererat in ett chip i handen. Fram till nu så har förbättringen av människan kretsat kring att uppgradera våra externa verktyg, som mecha-rustningar. Nu ligger siktet på hur denna uppgradering kan göras genom att koppla ihop oss direkt med verktygen eller via våra egna kroppar.

Den israeliske historikern Yuval Noah Harari, författaren bakom succén Sapiens, hypotiserar i uppföljaren Homo Deus att människan i sitt sökande efter lycka och ifrån dödsångest kommer att uppgradera oss själv till gudar. Genom att förändra vårt biologiska och emotionella system på vilka sätt vi än vill förvandla Homo Sapiens till vad Harari kallar för: Homo Deus.

– Det har funnits andra människosläkten före Homo sapiens, så det skulle kunna finnas andra människosläkten även efter Homo sapiens, säger Waldemar Ingdahl.

I centrum för denna jakt på odödlighet står framför allt två män: Ray Kurzweil, en immortalist och den största förespråkaren för singulariteten. Ett år efter att Kurzweil valdes till utvecklingschef på Google lanserades dotterbolaget Calico vars mål är ”to solve death”. Den andre är ryske miljardären Dmitry Itskov som drog igång ”2045 Initiative” med målet att inom 30 år kunna ladda upp ett medvetande till en dator – en avatar. Med andra ord en stegvis plan för att åstadkomma odödlighet genom att frigöra det mänskliga sinnet från de fysiska begränsningarna hos den biologiska människokroppen. Även här finns det dock dubier.

– Man kan försöka uppgradera människor så att vi alltid är bättre än maskinerna men det är svårt. Det är också filosofiskt oklart om man kan förena sig med dem och därmed vara på den ”vinnande sidan”. Men om vi lyckas konstruera AI som har mål kompatibla med mänskligt välstånd, då lär vi nog kunna hitta vettiga lösningar på sådana problem, säger Anders Sandberg.

Att läsa om Itskov och Kurzweil gör det lätt att få känslan av att forskningen drivs av en ofantlig hybris. ”If you've created a conscious machine, it's not the history of man. That's the history of gods”, replikerar den unge programmeraren i filmen Ex Machina när han får reda på att hans chef kan ha skapat en självmedveten AI. Ett tema som är återkommande i populärkulturen. Vi tror att vi är gudar men moralkakan är alltid densamma: leker vi gud så får vi vårt straff.

– Det här är västerländskt tänkande. ”’Gud skapade människan i sin avbild’ - så vems avbild är roboten? I vår kultur är roboten ett problem, och kan verka som hybris. Men i till exempel Japansk kultur kan föremål vara besjälade med kamis liksom allt annat, och roboten är inte nödvändigtvis en utmaning mot världsordningen. Istället är frågan om den kan bli en harmonisk del av samhället, säger Anders Sandberg.

Utvecklingen sker alltså på två vägar samtidigt. Å ena sidan försöker vi få robotar att bete sig mer mänskliga för att bättre kunna assimilera dem i samhället, å andra sidan försöker vi förändra vår egen genetiska bas – i essens förvandla människor till cyborgs, en fusion av människa och maskin. Vår rädsla kanske är felriktad, kanske borde vi istället kasta ett öga på miljörörelsens strider mot patentivrande företag såsom Monsanto när vi börjar uppgradera våra kroppar.

– Problemet att den som skapar artificiell intelligens sitter på en enorm maktbas. Kopieringsbart humankapital är värt allt. Så man kan rationellt oroa sig över maktkoncentrationer till de som förfogar över intelligensen, säger Anders Sandberg.

Det går inte att patentera vårt mänskliga genom, men alla förbättringar som görs kommer att vara produkter som säljs oss, för att inte nämna den AI som skapas. Hur altruistisk ”2045 Initiative” än försöker låta gör sig verkligheten tydlig när Dmitry Itskov skickade ett brev till medlemmarna av Forbes World’s Billionaires lista och erbjöd odödlighet till världens 1266 rikaste människor. Jämlikhet är ute, odödlighet är inne.

Vi kanske ser framtiden som mest i Bruce Willis-floppen Surrogates där de med pengar kan leva sina liv via fjärrstyrda humanoider från säkerheten av sitt eget hem, eller Elysium där en rik elit lever i skyn med högteknologiska hjälpmedel till sitt förfogande. Science fiction må spegla våra rädslor men det är också just våra värsta farhågor. I en värld av Pokémon Go, en ny våg av VR och holografiska avatarer är det kanske snarare Gräsklipparmannen än The Terminator vi ska förvänta oss de kommande åren.

Rekommenderade artiklar

​Vi är vad vi äter

Storskaliga smakfabriker har ersatt människans behov av näring med ett behov av fejkade smaker, skriver Daniel Hånberg Alonso.

© 2018 Fria Tidningen